I juni 2023 fick två internationella forskare i uppdrag av Naturvårdsverket att undersöka om så kallad gynnsam bevarandestatus (GYBS) för varg i Sverige kan sänkas till de 170-270 vargar som landsbygdsminister Peter Kullgren och regeringen föreslagit. Forskarrapporterna, som nu presenterats, ska vara vetenskapligt underlag för Naturvårdsverkets fortsatta analys av referensvärde för varg, som redovisas till Regeringen den 30 juni.
Den gemensamma rapporten från Nicolas Dussex (Norge) och Phil Miller (USA) är nu klar och presenterades den 2 april. Slutsatsen de två forskarna drar, efter att ha använt sig av två olika simuleringsverktyg som undersöker den svenska vargpopulationens genetiska och demografiska förutsättningar (Miller: Vortex (Lacy och Pollak, 2022); Dussex: SLiM (Haller och Messer 2019) är att en nivå om 170-270 vargar i Sverige är möjlig. Dock tar man bara hänsyn till överlevnad i det kortsiktiga perspektivet om 100 år, och bedömer då att risken för utdöende under denna period är mycket låg och att 95% av den genetiska variationen bibehålls under samma period. Dock är det korta tidsperspektivet, vilket var centralt i frågeställningen, ifrågasatt.
Den svenska populationsgenetikern Linda Laikre har tidigare förkastat uppgifterna om att det är möjligt att sänka nivån på den svenska vargstammen till så låga nivåer – om man vill ha en överlevnad på längre sikt.
-För en god bevarandesituation med möjlighet till långsiktig överlevnad behöver värdet på den genetiskt effektiva storleken hos den sammanhängande populationen uppgå till minst 500 vilket innebär minst 2 000 individer, konstaterade Linda Laikre, tillsammans med 17 internationella forskarkollegor i ett brev i tidskriften Science förra året. (se länk längst ned i artikeln)
Invandring ingen självklar framgångsfaktor
Trots det korta perspektivet behöver ändå vissa viktiga kriterier vara uppfyllda enligt rapporten. Till exempel måste antalet vargar som föds och dör säkert och konstant ligga kvar på den valda nivån och inte riskera minskas, till exempel av sjukdom. Utöver detta behöver 1-3 vargar invandra inom en tioårsperiod, eller cirka 1,5 individ per generation, för att tillföra friska gener. Men här lägger forskarna in en brasklapp om att den finsk-ryska populationen inte så obesläktad med den svenska som man kan önska.
I rapporten, som här är fritt översatt från engelska, skriver forskarna att den ena beräkningsmodellen, Vortexmodellen, utgår från att vargstammarna i Skandinavien och Finland/Karelen inte är släkt med varandra, eller åtminstone lika lite släkt med varandra som de enskilda grundarna av befolkningen i Skandinavien är med varandra i en relativ skala. Detta är en uttalad förenkling i den Vortex-baserade metoden, eftersom det finns ett klart definierat släktskapsförhållande mellan dessa två populationer.
– För populationer i den nedre delen av tröskelvärdet 170-270 visar våra simuleringar att migration kan innebära en risk för att införa ny skadlig variation, vilket kan leda till en minskning av överlevnad och en sund vargstam om inaveln förblir hög. Även om denna minskning är tillfällig kommer den att leda till en utrensningseffekt som är av betydelse för populationens långsiktiga hälsa. Det är dock möjligt att de negativa effekterna av denna genetiska belastning kan motverkas av en genetisk räddningseffekt där fördelaktig genetisk variation ökar konditionen, skriver forskarna i rapporten.
Presentation och diskussion den 9 april
Den 9 april kommer forskarna att presentera sina rapporter vid ett möte för journalister, länsstyrelser och andra intresseorganisationer hos Naturvårdsverket. Svenska Rovdjursföreningen kommer att delta och återkommer med rapport efteråt.
Här ka du läsa forskningsrapporten i sin helhet (på engelska)
Läs mer här:
https://rovdjur.se/forskare-varnar-for-alltfor-laga-nivaer-pa-vargstammen
Susann Engqvist
