Varg
Vetenskapligt namn
Canis lupus (Linnaeus 1758)
Familj
Vargen och tamhunden som är samma art, den största arten av världens 35 nu levande vilda arter i familjen hunddjur, Canidae.
Utseende
Skandinaviska vargar är grå i grunden med mörkare partier som kommer ifrån de svarta spetsarna på vissa hårstrån. Svarta markeringar finns ofta på benen, i ansiktet, på ryggen och en stor fläck på svansroten. De har ofta beigaktiga ben. Sommarpälsen kan vara mer rödbrun än vinterpälsen. Hakan/strupen är alltid vit.
Levnadssätt
Ett vargrevir bildas ofta när en vuxen varghona slagit sig ner i ett område och en vuxen varghane kommer dit och tycke uppstår. Reviret är ungefär 1 000 kvadratkilometer stort.
Honan föder valpar i april-maj. Valparna lever med föräldrarna ett knappt år, sedan vandrar några valpar ut från reviret men någon kan stanna i reviret och hjälpa föräldrarna med nästa valpkull.
Vandringsvargar kan röra sig mer än 100 mil från reviret där de föddes.
Utbredning
Vargen finns i Europa, Nordamerika och Asien. Vargen är en av de landlevande däggdjursarter som haft den största geografiska utbredningen I världen.
Fortplantning
Brunsten börjar redan i januari och valparna föds i slutet av april, början av maj – omkring 63 dagar efter parningen. En kull består oftast av 3-8 valpar, men man har sett kullar på upp till 11 valpar.
Föda
I Skandinavien är älg det viktigaste bytesdjuret i de flesta revir, men de kan också ta rådjur, vildsvin, dovhjort, kronhjort, grävling, bäver, räv och i liten utsträckning tamdjur.
Hotkategori
Antal i Sverige
Hotkategori:
Starkt hotad (EN)
Hot:
Illegal och laglig jakt, inavelsdepression.
Antal:
Ca 312-513 individer (1 okt 2021)
SLU Artdatabanken/Rödlista. Hotstatus på den svenska rödlistan bedöms utifrån internationellt vedertagna kriterier som baseras på flera olika riskfaktorer.
- Livskraftig (LC)
- Nära hotad (NT)
- Sårbar (VU)
- Starkt hotad (EN)
- Akut hotad (CR)
- Nationellt utdöd (RE)
- Utdöd i vilt tillstånd (EW)
- Utdöd (EX)
Vargen i naturen
Tassavtryck
Spårstämplarna av varg är identiska med vissa hundspår och betydligt större än rävspår.
Vargens spårstämpel har fyra tår som är symmetriskt placerade och sjunker lika långt ner i snön som en människa. De mellersta tårna når lika långt fram. Andra vilda djur som annars kan förväxlas med varg, som lodjur och järv, har assymetriskt placerade tår där en av tårna når längre fram i spåret. Som regel mäter man framfotsstämpeln förutom klor. Framfoten är störst med en längd på omkring 9-10 centimeter (stora hanar kan ha upp mot 11 cm och mindre honor kan ha framtassar så små som 8,5 cm).
Läs gärna mer i föreningens Spårguide.
Urinmarkeringar
På vintern kan man se urinmarkeringar av varg. Om det finns två vuxna reproducerande vargar i området urinmarkerar de ofta på samma ställe, båda med lyft ben. Ofta markerar de på en grästuva eller en snökant som sticker ut, snön färgas gul i ett zick-zack-mönster. Under brunsten kan det finnas spår av blod där den vuxna honan har urinerat. Valpar och andra icke-revirmarkerande djur urinerar hukande.
Spillning
I ett vargrevir kan man ofta hitta spillning på vägar och stigar. Spillningen är ofta förvånansvärt stor, full med hår och ibland innehåller den stora benbitar.
Lyssna på varg
För den som vill höra varg erbjuder företag som Wild Sweden och Nordic Safari varglyssningsturer. För dig som vill försöka höra varg på egen hand brukar sensommaren vara den bästa tiden, men vargar kan yla året runt.
Vargens påverkan på ekosystemet
- Vargen tar byten vilket påverkar hur många bytesdjur det kan finnas i ett område. Resterna av bytet blir viktig föda för korp, kungsörn, havsörn, duvhök, mård och räv.
- Vargen dödar rödräv, ett mindre rovdjur som finns i högre tätheter. Det påverkar i sin tur rävens bytesdjur som orre, tjäder och rådjur.
- Internationell forskning har visat att bytesdjuren blir rädda för att vara på platser där de riskerar att bli tagna av stora rovdjur.
Inventering av svensk varg
Inventeringen av varg startar första oktober och slutar sista mars. Metodiken går ut på att räkna antalet familjegrupper (reproducerande hane och hona med med valpar) samt revirmarkerande par (vuxen hane och hona). Det sker genom snöspårning där man särskiljer antalet individer och räknar revirmarkeringar i form av urinmarkeringar och krafs, samt genom insamling av dna-prov från framför allt spillning och urin.
Uppskattningen av vargpopulationens storlek i Sverige sker genom att antalet familjegrupper multipliceras med tio. Faktorn tio som familjegrupperna multipliceras med ska dels stå för antalet individer i familjegrupperna, men också inkludera revirmarkerande par (som inte har valpar) och ensamma vargindivider (under vandring eller stationära).
Under säsongen 2020-2021 fanns det 48 familjegrupper i Sverige och Norge. Vissa familjegrupper delas mellan länderna och räknas då som en halv per land. I Sverige fanns det därför under samma tid 39,5 familjegrupper. Multiplicerat med faktorn 10 ger det ett värde på 395 vargindivider i Sverige under denna tid, en uppskattning som inte har hänsyn till de vargrevir som skjuts bort under licensjakt, vargindivider som dödas under skyddsjakt eller andra döda vargar som staten får kännedom om.
Läs mer om hur vargen inventeras i Sverige här.
Förföljelse och jakt
Förföljelse
Vargen fanns i hela landet utom på Gotland fram till på 1500-talet. Skottpengar infördes på varg 1647. Förföljelsen skedde då genom att valpar avlivades i lyan, skalldrev, gift, fällor och skjutvapen. När allmogejakten släpptes fri 1789 blev vargens vilda byten som älg, kronhjort och rådjur närmast utrotade. Från 1827 finns statistik på antalet dödade vargar i Sverige och under åren 1827-1839 dödades i medeltal 520 vargar per år. Under andra halvan av 1800-talet dödades betydligt färre vargar och efter 1870 dödades nästan inga vargar utanför de tre nordligaste länen i Sverige. Under början av 1900-talet fanns vargen i stort sett bara i fjälltrakterna i norr.
Det betalades ut skottpengar på varg fram till 1965, samma år som arten blev fridlyst i landet. Då antogs antalet vargar i Sverige uppgå till tio stycken, men det var troligen en överskattning. I praktiken var vargen då utrotad i landet.
I Vittangi föddes en valpkull 1978, den första kända i landet sedan 1964, men minst två av dessa dödades och endast en varg kunde senare spåras norr om Kiruna. Därmed var vargen utrotad i Sverige. 1983 föddes en valpkull i norra Värmland som skulle visa sig ha två finskryska invandrade vargar som föräldrar. Det blev starten för den nya skandinaviska vargstammen.
Jakt
Illegal jakt är ett stort hot mot vargen i Sverige idag, men det gäller även jakt som godkänts av svenska staten i form av skyddsjakt och licensjakt.
Från 2010 och framåt har det under några år tillåtits licensjakt, en jaktform som motiveras som skyddsjakt men som i praktiken är en årligen återkommande stamreglerande jakt.
Svenska Rovdjursföreningen är emot en årligen återkommande jakt på varg. Arten är strikt skyddad enligt EU:s art- och habitatdirektiv och stamreglerande jakt är enligt EU:s rekommendationer inte förenligt med direktivet. Föreningen accepterar skyddsjakt på specifika djurindivider som specialiserat sig på tamdjur, om alla andra tillgängliga alternativ i form av rovdjursavvisande stängsel och att ta in tamdjuren över natten har uttömts.
Svenska Rovdjursföreningens vision för vargen
Ingen stamreglerande jakt på varg
Svenska Rovdjursföreningen menar att vi behöver ha mer varg i Sverige om vi ska kunna få ta del av de positiva effekter som vargen har på ekosystemet.
Idag är vargreviren koncentrerade till Mellansverige, men både norr och söder om finns det gott om yta. År 2020 fanns det hela 128 familjegrupper av varg i Tyskland på en yta mindre än Sveriges som dessutom är betydligt mer tätbefolkad. Kan de så kan vi!
Eftersom invandringen av finskryska vargar till Sverige idag är ytterst begränsad, i praktiken stoppad genom skyddsjakt i Norrbotten och Västerbottens län, och eftersom Norge inte ingår i EU och har visat sig föra en otroligt restriktiv rovdjurspolitik, måste vi utgå enbart från svenska vargar när populationens långsiktiga överlevnad ska beaktas.
Vi anser att det inte ska finnas någon årligen återkommande stamreglerande jakt på de strikt skyddade rovdjuren. Där det finns rovdjursindivider som ställer till med problem så anser vi att skyddsjakt är godtagbart som sista utväg, där alla andra möjligheter är prövade.
Ekosystemet får bestämma antalet
Vår vision är att vi har så många rovdjur som ekosystemet tillåter och att det främst är rovdjuren som ska reglera våra bytesstammar. Mänsklig jakt kan sedan få ta del av de bytesdjur som finns kvar.
Sveriges stora & små rovdjur
Vad vet du om rovdjuren du delar ditt avlånga land med?
Visste du att en björn kan äta 1/3 av sin vikt i bär varje dag? Att lodjurshonan kan lämna sina ungar i upp till 24 timmar för att jaga? Att vargföräldrar håller ihop livet ut och uppfostrar sina valpar tillsammans? Nedan kan du läsa på om de stora och de små.
