Om man någorlunda säkert ska kunna beräkna hur många vargar som finns i Sverige bör man räkna dem när populationen är som lägst, dvs på våren, anser Svenska Rovdjursföreningen. Foto Gunter Lenhardt

Svenska Rovdjursföreningens ordförande, Magnus Orrebrant, menar i ett brev till länsstyrelser att det sätt att beräkna vargpopulationen som används idag, inte ger ett tillräckligt säkert underlag för licensjakt.

Om det ska tillåtas licensjakt på varg i vinter, och hur många som då ska skjutas, avgörs av om vargen anses ha så kallad ”gynnsam bevarandestatus (GYBS)” dvs om de är tillräckligt många för att säkerställa artens fortlevnad i Sverige. Svenska Rovdjursföreningen anser att det är missvisande att som idag beräkna stammens storlek i oktober, då den är som störst. Gynnsam bevarandestatus för vargen borde rimligen relatera till hur stor vargstammen är under våren, när vargstammen är som lägst och dödligheten under vinterhalvåret räknats bort. Det är ju endast de individerna som kan fortplanta sig och föra generna vidare, menar Magnus Orrebrant i nedanstående brev skickat till länsstyrelsen i september 2022.

Här återges brevet i sin helhet:

Till länsstyrelsen gällande eventuell licensjakt på varg 2023                                                  

Först och främst hoppas vi att länsstyrelsen står fri från påtryckningar från dem som i valtider av olika skäl vill minska vargstammen långt under vad som är biologiskt försvarbart och utan hänsyn tagen till den allmänna opinionen som är mycket positiv till varg.

Obduktionen av de vargar som sköts vid licensjakten 2022 visar att missbildning är fortsatt hög hos vargstammen, vilket tyder på att den är för liten, stammen har också fortsatt hög inavelsgrad. Ingen naturlig invandring sker som genetiskt förstärker stammen. Den senast naturligt invandrade vargen som bidragit till genpoolen var 2008. Den senaste invandrade varg som fått valpar i Sverige är G15-16 år 2016, altså mer än 5 år sedan. G15-16’s valpar har sedan inte bidragit till genpoolen.

SLU har i sin årliga inventeringsrapport visat att vi hade 46.5 svenska familjegrupper av varg den 1 oktober 2021, motsvarande 465 vargar. Naturvårdsverket använder sedan detta antal för att relatera till Gynnsam bevarandestatus (GYBS) som är satt till minst 300 vargar vilket rapporteras till EU. Svenska Rovdjursföreningen har bett Naturvårdsverket om ett underlag som verifierar deras syn att räkna GYBS per 1 oktober. Trots flera påstötningar har Naturvårdsverket inte kunnat presentera ett underlag som stödjer deras hypotes att 1 oktober är ”rätt ” datum, annat än att man gjort så tidigare och vill kunna jämföra mot tidigare år.

GYBS borde naturligtvis i stället relatera till populationsstorleken under våren, när den är som lägst och dödligheten under vinterhalvåret räknats bort. Det är det rimliga då det är den populationen som för generna vidare.

För att uppskatta antalet under våren borde Naturvårdsverket anamma den rapport de själva beställde av  Skandulv där Skandulv uppskattar antalet individer i mars månad genom att multiplicera antalet familjegrupper i mars med 7,67. Använder man den metoden innebär det att vi i mars månad 2022 hade 40.5 familjegrupper (6 st revir skjutna under licensjakten 2022) dvs 310 individer, precis över Naturvårdsverkets referensvärde för GYBS på 300 individer.

Naturvårdsverkets sätt att rapportera leder till omfattande missuppfattningar gällande den svenska vargpopulationens storlek där bla vissa politiker hävdar att vi har 700 vargar efter föryngringen under våren, vilket naturligtvis är helt orimligt.

Utifrån rådande situation för vargen och den osäkerhet i populationsanalysen som föreligger är det uppenbart att det inte går att genomföra licensjakt på varg 2023. Till saken hör också att det är först nu vi börjar se en spridning av vargen till södra Sverige. Skulle nu mellersta förvaltningsområdet besluta sig för en omfattande licensjakt så riskerar den spridningen att stoppas upp vilket kommer undergräva mellersta förvaltningsområdets önskan om en framtida glesare vargpopulation.

Vår bedömning är att en viktig orsak till den ökade polariseringen gällande rovdjuren är att inventeringssiffrorna är generaliserande och tvetydiga. Därför måste länsstyrelserna ställa krav på Naturvårdsverket att snarast börjar använda beräkningsmodeller som beskriver lägsta nivån av rovdjurspopulationerna, nivåer som man är skyldig att redovisa i förhållande till GYBS och EU.

Svenska folket behöver en tydlighet gällande förvaltningen av våra rovdjur. Inte generaliserande siffror som bara skapar frustration i alla läger.

Magnus Orrebrant

Ordförande Svenska Rovdjursföreningen

Ditt stöd är viktigt för att hjälpa oss i vårt arbete för att våra stora svenska rovdjur ska få leva kvar i vår natur. De är ovärderliga.

Rovdjursföreningen

Mer från Nyheter