Behovet av finsk-ryska gener är stort för att minska inaveln i vargstammen. Därför har Naturvårdsverket, i samråd med Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska anstalt, SVA, tagit fram nya riktlinjer för vilka åtgärder som behövs om invandrad varg med finskt eller ryskt ursprung ska flyttas inom Sverige, till exempel från renbetesområden. Om varg behöver flyttas inom Sverige ska den bland annat gå att spåra i sex månader.
Det är inte vanligt att vargar flyttas med hjälp av mänskliga insatser, men det förekommer. Nu senast den femte april flyttade de norska myndigheterna en genetiskt viktig varghanne med beteckningen V1157, som rört sig i både Sverige och Norge. Vargen sövdes från helikopter i Dovre, beläget ungefär mitt i Norge, till Vålers kommun som ligger inom vargzonen och gränsar till Dalarnas län.
Vandrat långt och länge
Varghannen, som bär på finsk-ryska gener, har hittills inte orsakat några skador på tamdjur och då den är försedd med sändare har de norska myndigheterna kunnat följa honom under lång tid. Han har rört på sig mycket över stora områden och de norska myndigheterna försöker generellt så snabbt som möjligt bli av med strövande vargar för att förhindra skador på renar och får. Då kan skyddsjakt bli aktuellt, något man vill undvika med denna genetiskt viktiga varg.
– Den skandinaviska vargstammen är mycket inavlad och sådana invandrande vargar från Finland/Ryssland är därför mycket värdefulla. Vårt främsta mål med märkning och omplacering är att se till att vargen överlever och får föra sina gener in i vargstammen, säger Erik Lund, sektionsledare i Norges Miljödirektorat på direktoratets hemsida.
Vargen sattes ut inom vargzonen i Vålers kommun som gränsar till Dalarna i Sverige. I norska vargzonen ska vargen vara fredad, men det kan vara riskabelt för vargen om vandringen fortsätter in i Dalarna. På senare tid har vargförekomsten i länet minskat rejält och oförklarligt.
Svensk varg ska kunna spåras i sex månader efter flytt
Även i Sverige kan flytt av varg bli vanligare i framtiden. Behovet av finsk-ryska gener är stort för att minska inaveln. Därför har Naturvårdsverket, i samråd med Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska anstalt, SVA, tagit fram nya riktlinjer för vilka åtgärder som behövs om invandrad varg med finskt eller ryskt ursprung ska flyttas inom Sverige, till exempel från renbetesområden. Hänsyn har tagits till bland annat smittskydd och rennäring och innebär att varg som behöver flyttas ska sändarförses för att kunna spåras och följas under sex månader efter flytt. Detta ger både information om hur vargen rör sig, men borde även kunna innebära ett skydd mot illegal jakt.
– Syftet med riktlinjerna är att när behov uppstår av att flytta invandrad varg så ska det kunna genomföras så snart det är praktiskt möjligt, säger Baharan Kazemi, vilthandläggare på Naturvårdsverket i ett pressmeddelande.
Regeringsuppdraget omfattade inte hur en vargflytt ska gå till rent praktiskt utan får avgöras från fall till fall.
Summering av riktlinjerna: En invandrad varg av östligt ursprung ska kunna flyttas från renskötselområdet om den förses med sändare och därmed kan följas minst sex månader efter utsättning på den nya platsen. Innan flytt ska vargen avmaskas mot dvärgbandmask. Om vargen dör inom sex månader ska den undersökas för rabies.
Susann Engqvist, Foto Miljödirektoratet/Statens naturoppsyn, Norge
