Lodjuret är tillbaka i sina forna områden i södra Sverige där det finns gott om livsmiljöer. Det långvandrande lodjuret riskerar heller inte att förlora genetisk mångfald när det flyttar söderut, visar Heather Hemmingmoore i sin avhandling från SLU som publicerades i december 2023. Lodjuren i söder tappade nämligen inte kontakten med lodjuren i mellersta Sverige, under förutsättning förstås att det finns lodjur kvar där.
Det är flera kriterier som ska vara uppfyllda för att en återkolonisering av ett tidigare mer eller mindre utrotat djur ska lyckas. Viktigast av allt är tillgången på lämpliga livsmiljöer. Lodjuret trivs bäst i riktig vildmark, ostörd och svårtillgänglig skog, gärna brant och bergigt och med klippor där det kan ligga och vila eller speja efter byten. Men faktum är att forskare tidigare visat att 90% av Sveriges yta kan vara lämpliga lodjursmarker.
Halva södra Sverige lämpliga livsmiljöer
Forskare har följt sändarförsedda lodjur i Sverige sedan 1996 och med hjälp av dessa data har forskaren Heather Hemmingmoore studerat hur lodjur använder landskapet. Med hjälp av kartor fann hon att mer än hälften av marken i södra Sverige är lämplig livsmiljö för lodjur. Trots det fanns här ingen permanent lodjurspopulation så sent som för 20 år sedan, och återkoloniseringen gick till en början långsamt. Eftersom lodjuren är ensamlevande förutom vid parning och när honan går med sina ungar, var det troligen svårt för de första sydliga lodjuren att hitta en lämplig partner. Glädjande nog visar DNAprov från döda lodjur att ingen genetisk mångfald verkar gått förlorad i söder.
– Det är goda nyheter! Lodjuren har en imponerande förmåga att sprida sig över hundratals kilometer, även över olämpliga livsmiljöer som jordbruksmark eller områden med bebyggelse. Det har hela tiden funnits ett genetiskt utbyte mellan lodjuren i centrala och södra Sverige, säger Heather Hemmingmoore i ett pressmeddelande.
Mänsklig tolerans en förutsättning
Idag finns ungefär 345 av Sveriges cirka 1200 – 1600 lodjur i södra Sverige (inventering vintern 2021/2022). Heather Hemmingmoore hoppas att lodjurens återkolonisering kan vara ett gott exempel för andra rovdjur som skulle kunna återvända till sina tidigare utbredningsområden. Även om alla populationer och landskap förstås är unika.
– Det illustrerar vikten av kontakt mellan populationer och behovet av noggranna förvaltningsstrategier som uppmuntrar mänsklig tolerans och underlättar populationstillväxten. Lons förmåga att återta sitt ursprungliga utbredningsområde påminner oss om att naturen har en extraordinär förmåga att återhämta sig med rätt förutsättningar och skydd, säger Heather Hemmingmoore.
Här kan du läsa hela avhandlingen (på engelska):
https://publications.slu.se/rb/?file=publ/show&id=126418
Här kan du läsa mer om lodjuret:
Källor: SLU Nyhetsbrev, De 5 Stora
Susann Engqvist, Foto Rolf Nyström
