Att spåra är spännande och ett sätt att lära känna våra rovdjur bättre. Här berättar spårningsexperten Sören Decrane om hur du kan börja träna upp din spårningsförmåga på vårt vanligaste lilla rovdjur – räven.
Äntligen än vinterhalvåret här – den bästa tiden att leta efter djurspår! Hård, frusen mark kan vara lite knepigt, men bara en liten mängd nysnö erbjuder perfekta förutsättningar för att gå ut och hitta spår efter vilda djur. Särskilt om du är ute snabbt efter att snön fallit kan du hitta nästan perfekta spår med många fina detaljer. Alla kan lära sig att spåra och den här artikeln vänder sig främst till dig som är nybörjare.
Spåra alltid bakåt
En viktig första regel när du spårar är att du aldrig ska följa spåren i den riktning som djuret rört sig. Genom att gå i motsatt riktning är risken för att du stör eller stressar djuret mindre och det är spännande att se vad djuret har gjort.
För att ta reda på vilket djur som rört sig på en plats brukar man titta efter avtryck från exempelvis tassar, klövar eller klor, samt upptrampade stigar, grävda hålor, spillning eller rester efter slagna djur. Därför är det viktigt att inte bara titta på själva spåret utan “zooma ut”, kolla omgivningen, detta kan ge dig viktig information om vem som har skapat spåret.
Läs på om djuren
Det är en stor fördel att känna till en del om hur olika djur lever. Då vet du till exempel att det är betydligt mer sannolikt att hitta ett utterspår bredvid vatten än mitt i skogen och att vargar gärna använder skogsvägar för att ta sig fram för att spara energi. Här är en bra bok om vilda svenska djur som föreningen säljer:
https://srfwebshop.se/sv/bocker-vuxna/lar-dig-om-sveriges-vilda-djur.html
Hur många tår?
Har du ett tassavtryck framför dig kan du börja med att titta om du ser spår efter klor. Fortsätt sedan med att försöka räkna antalet tår. Måddjur, som exempelvis grävling, mink eller mård har fem tår, både på fram- och baktassarna. Lodjur, varg och räv har egentligen fem tår på framtassarna, men det syns mycket sällan spår efter fler än fyra. På alla rovdjur är framtassarna större än baktassarna.
Ta tre olika typer av bilder
Att fotografera spåret, mobilkamera fungerar ofta utmärkt, är en bra hjälp för att kunna diskutera med andra spårare eller leta information i spårböcker eller på internet. Bäst är att ta tre olika bilder. Den första bilden ska vara tagen rakt ovanför spåret och endast innehålla närbild på enstaka spårstämpel och något för storleksjämförelse till exempel en linjal, tändsticksask eller snusdosa. Att jämföra med din hand eller sko är svårare eftersom storleken skiljer så mycket från person till person. Tänk också på att om det töat sedan djuret gjort spåret flyter spåren ut och blir större än de var från början.
Den andra bilden tar du lite högre upp ovanför spåret för att få med lite av omgivande marken ifall det finns detaljer där som kan hjälpa till att avgöra vem som gjort spåret. Som sista bild är det bra att ha en bild av ett större utsnitt av spåret så att man kan se vilken typ av förflyttning djuret använde. Att mäta steglängden, det vill säga hur hår långt det är mellan tassavtrycken, berättar om ifall djuret gått sakta, travat eller galopperat. Steglängden mäts på tåspetsen (utom klorna) mellan två på varandra följande avtryck av samma tass.
Räven – bra för nya spårare
Rödräv är ett bra rovdjur att börja träna spårning på. Den är vanlig över i princip hela landet och finns både i staden och på landet. Sannolikheten för att du hittar rävspår är ganska stor om du har lite tålamod och är uppmärksam. Bra ställen att börja leta efter rävspår är öppna ytor som åkrar och fält. Bor du lite mer centralt kan fotbollsplaner och stora parkeringsplatser mycket väl vara fulla av rävspår blandat med harspår och spår efter rådjur. Det är egentligen fantastiskt hur många vilda djur som rör sig runt omkring oss, särskilt på natten, som vi aldrig ser.
Spretar med tårna
Rödrävar har faktiskt fem tår på framtassen, men det är sällan det syns avtryck efter fler än fyra. Tassavtrycket är ovalt och eftersom räven har mycket päls mellan tårna, särskilt vintertid, kan du ofta se avtryck från hårstrån i spåret. Men att skilja på spår efter en mindre hund och en räv är svårt genom att bara studera ett enstaka tassavtryck. Men ofta har räven lite större mellanrum mellan och spretar mer med tårna och väldigt vassa klor, vilket en hund sällan har. Men är det riktigt hård snö kan det vara svårt att se kloavtrycken.
Speciell rörelseform
Följer du ett rävspår en längre sträcka ser du att den har ett ganska typiskt spår med distinkta egenskaper och en specifik rörelseform då den ofta förflyttar sig i så kallad snedställd trav. Det betyder att du hittar två tassavtryck nära bredvid varandra med cirka 35-60 centimeter mellan spårparen. Eftersom rävar ofta jagar sorkar under snön kan du också se spår efter hur den har hoppat.
Sören Decrane
Certifierad level-4-spårare i internationella
Cybertracker-systemet. Följ mig gärna på Facebook ”Swedish wildlife tracker”
Artikeln är tidigare publicerad i Våra Rovdjur 4/22.
Köp föreningens egen spårguide i praktiskt fickformat här:
https://srfwebshop.se/sv/bocker-vuxna/sparguiden.html
