Vad dör våra örnar av egentligen och hur gamla är de när de lämnar in? Robert Franzén har gjort en ambitiös djupdykning i det digra material som finns om Sveriges örnar på Naturhistoriska riksmuseet och Statens veterinärmedicinska anstalt. Denna artikel är tidigare publicerad i Vår Fågelvärld 1/23 och ett sammandrag publicerades i Våra Rovdjur 3/23. Här är artikeln i sin helhet.
Det bör sägas inledningsvis att denna undersökning och redovisning är beskrivande och inte en strikt vetenskaplig studie. Det har aldrig tidigare gjorts någon motsvarande sammanställning av den omfattande död som drabbar örnarna. Dödsorsakerna är näst intill helt framkallade av mänskliga aktiviteter. Förhoppningsvis kan denna undersökning inspirera andra att grotta ner sig djupare kring dödsorsakerna och hur dessa påverkar örnarna framgent. Här redovisade uppgifter grundar sig på 1 441 havsörnar och 350 kungsörnar, som inkommit till Naturhistoriska riksmuseet (NRM) under åren 2010–2022 och är registrerade i en av museets databaser. Data fram till den 14 december 2022 finns med. Även örnar som inkommit till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) finns med i materialet. Antalet inkomna havsörnar är fyra gånger fler jämfört med antalet kungsörnar. NRM:s databas beskriver djur i museisamlingarna. Uppgifter som registreras återger främst tidpunkt, plats och vem som gjort fyndet.
Stor andel ringmärkta örnar
Dödsorsaken anges ofta övergripande med detaljer i kommentarsfält. Exempelvis hamnar vindkraftsdödade örnar under rubriken ”Byggnad” och blyförgiftade under ”Annat”. Under ”Trafik” återfinns alla örnar som dödats av tåg, bil eller flyg. En anmärkningsvärt stor andel av de döda kungsörnarna, 40 procent (157), och havsörnarna, 46 procent (641), är ringmärkta, varför även Ringmärkningscentralen vid NRM tillfrågats och bidragit med kompletterande uppgifter från sin databas. Antalet döda ringmärkta örnar är fler än de som redovisas i NRM:s samlingar. Åldern på de örnar som redovisas (figur 1 och 2) grundas enbart på ringmärkta örnar. Merparten är ringmärkta i Sverige, men 67 havsörnar är märkta i Finland, fyra i Norge och en i Tyskland. Av kungsörnarna är 17 märkta i Finland och en i Norge. Örnarna uppdelas oftast på art. Fynddatum anges med år och plats anges med län.
Örnarna röntgas för att hitta eventuella gamla skottskador
För många örnar finns exakta koordinater av fyndplatsen, vilket kan vara av betydelse för att fastställa dödsorsak. Exempelvis om örnen påträffats vid en järnväg eller bilväg eller vid ett vindkraftverk. De örnar som inkommer till NRM och SVA röntgas för att fastställa om de har gamla eller nya skottskador. Då det gäller äldre skottskador kan hagel eller metallfragment i vävnader bli inkapslade, och utgör då inte någon bestående skada för örnen. Vid röntgen upptäcks även eventuella blyhagel i mag- och tarmpaket, som örnen fått i sig vid intag av föda. Det kan vara skadeskjutna skarvar, and- och gåsfåglar, som örnen tagit eller påträffat som döda. Vid SVA görs provtagning och analyser även av halten av bly i inre organ och under senare år görs rutinmässiga undersökningar av fågelinfluensavirus inom viltsjukdomsövervakningen.
Flera dödsorsaker kan samverka vid en örns död. Det gäller exempelvis örnar som är skadade eller sjuka, vilket leder till svält och örnens död. För varje örn har en eller flera dödsorsaker angetts. För 52 kungsörnar (15 procent) och 243 havsörnar (17 procent) har ingen dödsorsak kunnat fastställas utan för dessa förblir dödsorsaken okänd. Den information som registrerats för varje örn har granskats i detalj. Det gäller omständigheter kring fyndet, som ofta preciserats i kommentarsfält, samt vad som i övrigt framkommit vid obduktion och eventuella analysresultat från röntgen och provtagning vid NRM och SVA. Det måste påpekas att de här redovisade örnarna endast utgör en del av de örnar som dör eller dödas varje år i Sverige. Dödsorsakerna för de som hittas är inte heller representativa för alla örnar som dör eller dödas i landet.
Stor dödlighet bland unga kungsörnar
Örnar kan bli gamla, samtidigt som de har låg reproduktion. De är 4–5 år vid första reproduktion och det är få ungar i kullarna. Örnparen av båda arterna lever i stabila parförhållanden. Örnarna är också toppredatorer, där dödligheten hos könsmogna fåglar, enligt läroboken, är låg medan den hos inte könsmogna fåglar kan vara hög. I de åldersdiagram (figur 1 och 2) som visas för de ringmärkta örnarna är det stora skillnader mellan kungs- och havsörn. Dödligheten hos kungsörnar är stor för unga fåglar, upp till två år, medan den för havsörn är utdragen och omfattar åldersspannet 1–9 år. Alltså även en förhållandevis stor andel av de könsmogna havsörnarna. Någon självklar förklaring finns inte, varför det här finns utrymme för funderingar och spekulationer. Hög dödlighet hos vuxna toppredatorer kan i många fall förklaras med ”dödlighet orsakad av människor”, typ jakt. Jakt kan här inte vara den enda förklaringen, men kanske i kombination med andra dödsorsaker förorsakade av människor som blyförgiftning och kollisioner med olika typer av fordon liksom vindkraftverk. Trots relativt omfattande inventeringar och projekt rörande örnar under senare decennier, så saknas tillförlitlig och aktuell information om antal och utbredning i Sverige. Artdatabankens artfaktablad anger förlegade uppgifter för båda arterna, även om det anges att faktabladen är uppdaterade 2021 respektive 2022.
Stor stationär kungsörnspopulation på Gotland
Kungsörn häckar sammanhängande i Norrland ner till norra Värmland. Därutöver häckar den på Gotland, där antalet häckande par idag sannolikt är tätast i världen. På Gotland uppges det 2022 finnas 77 revir och 28 lyckade häckningar. Den gotländska populationen förefaller vara stationär på ön. En handfull häckande par har även konstaterats i Skåne och enstaka par i Närke och i Uppland samt på Sydsvenska höglandet och på Öland. Spridningen på fastlandet i Sydsverige är oklar och förefaller ha avstannat.
Den senaste officiella inventeringen är från 2021, då antalet besatta revir var 501. Populationen bedöms vara stabil, dock med stora variationer mellan år beträffande både besatta revir och lyckade häckningar. Antalet revirhävdande kungsörnar i Sverige bedöms till cirka 800 par. Det innebär att den könsmogna populationen kan beräknas till det dubbla – 1 600 fåglar. Det tar 4–5 år innan örnarna är könsmogna. Dödligheten hos unga kungsörnar är stor, vilket även verifieras av åldern hos de ringmärkta örnar som redovisas i denna studie (figur 1 och 2). Av de åldersbestämda döda örnarna är 34 procent 1–2 år gamla. Om vi antar att de häckande kungsörnparen producerar 300 ungar årligen, så kan antalet unga, icke könsmogna, fåglar beräknas till 900. Den totala populationen av kungsörnar kan då uppskattas till 2 500 individer. Det finns även ett utbyte av kungsörnar med våra grannländer, vilket främst gäller icke könsmogna fåglar. Eftersom det sker utbyte åt båda hållen över gränserna, så bedöms utbytet inte påverka den totala populationen.
Stor ökning av havsörnar
För havsörn är kunskapen om populationens storlek idag sämre än för kungsörn. Beståndet är avsevärt större och populationen har ökat kraftigt både till antal och utbredning de senaste årtiondena. Havsörn häckar nu i alla Sveriges län. Lokalt kan dock en mättnad skönjas i populationstätheten. Om föräldraparet är intakt så förefaller de göra årliga häckningsförsök. Ungfågelöverlevnaden är också högre än för kungsörn (figur 1 och 2). År 2009 uppskattades beståndet till minst 500 vuxna havsörnspar i Sverige. År 2022 pekar mycket på att beståndet fördubblats och består av minst 1 000 revirhävdande par, som producerar uppskattningsvis 1 000 ungar. Populationen kan uppskattas till minst 5 000 havsörnar fördelade på könsmogna och ungfåglar. Även hos havsörn finns utbyte med främst Finland, vilket inte bedöms påverka den svenska populationen.
Antalet döda örnar anges i undersökningen oftast uppdelat på art och totalt för undersökningsperioden, som sträcker sig över 13 år. Populationen kan uppskattas till minst 5 000 havsörnar fördelade på könsmogna och ungfåglar. Dödsorsaker hos örnar har förändrats under perioden anges den ibland fördelad över två femårsperioder: 2012–2016 och 2017–2021. Eftersom det görs försök att skatta den verkliga dödligheten, kan det vara relevant att beräkna den även på årsbasis. I det redovisade materialet har det inte gjorts, med något undantag, då antalet döda örnar varit alltför få på årsbasis för flertalet dödsorsaker. Som mest har det inkommit 204 örnar under ett år (2021). Antalet har ökat för havsörn, men varit relativt konstant över tid för kungsörn. Ökningen för havsörn återspeglar sannolikt främst den både till antal och utbredning växande populationen. Lägsta respektive högsta årssiffran är för havsörn 67 (2014) respektive 166 (2021) och för kungsörn 12 (2013) respektive 38 (2021). De främsta dödsorsakerna är desamma för båda örnarterna, varför de redovisas tillsammans under respektive dödsorsak.
Flest tågdödade örnar hittas
Utan jämförelse hittas flest tågdödade örnar. Biltrafikens påverkan tycks utifrån fynd vara avsevärt lägre. Blyförgiftning och vindkraftverk orsakar också många örnars död. Fortfarande skjuts och påskjuts ett inte försumbart antal örnar. Även elledningar och elanläggningar skördar offer och utgör fortfarande ett rejält hot främst för kungsörn. 524 havsörnar har dödats av tåg under studieperioden, och som mest 70 örnar under ett år. Flest havsörnar tågdödas i Sörmlands län (101), följt av Gävleborgs län (72), varefter följer Norrbottens, Uppsala och Stockholms län. Trenden är att alltfler havsörnar tågdödas. Åren 2012–2016 dödades 146 havsörnar att jämföra med femårsperioden 2017– 2021 då 269 örnar dödades. Av totalt 80 tågdödade kungsörnar dödades 68 i norrlandslänen. Antalet örnar dödade av biltrafik är betydligt lägre – 42 havsörnar och 19 kungsörnar. Högre hastigheter efter motorvägar och alltfler 2+1-vägar med mitträcken gör dock att det är svårt att stanna och verifiera viltolyckor, där normalt inga fordonsskador uppstår. De flesta havsörnarna har dödats i Uppsala och Kalmar län följt av Norrbottens län, och de flesta kungsörnarna i Västerbottens län.I sammanhanget bör även nämnas att åtta flygplan kolliderat med havsörnar under senare år. Tre kollisioner har inträffat på Arlanda, två på Skavsta och resterande tre på Sturup i Skåne. I augusti 2023 beviljade Naturvårdsverket skyddsjakt på en havsörn på Arlanda pga kollisionsrisk. (reds anm)
Flera örnar skjutna vid boplatser
Under studieperioden har 34 skjutna örnar inkommit. Därutöver har 95 örnar identifierats som tidigare påskjutits. Flertalet skjutna örnar har påträffats vid boplatser och omfattar både vuxna fåglar och boungar. Av de skjutna är 18 kungsörnar och 16 havsörnar, och av de tidigare påskjutna är 13 kungsörnar och 82 havsörnar. Det finns också ett tiotal örnar som registrerats som rättsfall, där förundersökning pågår och där detaljer kring fynden döljs. Oroande är att antalet skjutna/påskjutna havsörnar ökar. Antalet har fördubblats från perioden 2012–2016 (23) till perioden 2017–2021 (48). För kungsörn är trenden konstant då femårsperioderna jämförs: 12 respektive 13 kungsörnar. Som nämnts tidigare kan blyhagel påträffas vid röntgenundersökning. Blyhagel har intagits med föda och återfinns i örnarnas mag- och tarmpaket. Höga värden av bly kan också konstateras vid analys av leverprover. Blyförgiftning hos rovfåglar har uppmärksammats mer under senare år.
Stor andel blyförgiftade örnar
2023 uppvisar 163 havsörnar och 24 kungsörnar blyförgiftning, som ensam eller som en av flera dödsorsaker. Trenden för blyförgiftning är kraftigt ökande för havsörn. Från 42 för femårsperioden 2012–2016 till 102 havsörnar för åren 2017–2021. Ökningen är större än förväntat utifrån växande population. Flest blyförgiftade havsörnar har registrerats i Stockholms län (32) medan över 20 vardera i Uppsala, Sörmlands och Kalmar län. För kungsörn har flest registrerats i Dalarna.
Sammanlagt 109 havsörnar dödade av vindkraftverk
Med ökande antal vindkraftverk ökar också antalet funna döda örnar. På Gotland där den första vindkraftsparken togs i drift på 1980-talet har kollisioner mellan örnar och vindmöllor följts sedan dess. Nu i början av 2020-talet bedöms det finnas lika många häckande par av kungs- som havsörn på ön. I Sverige har under studieperioden 13 kungsörnar dödats av vindkraftverk, varav sex på Gotland. Samtidigt har 109 havsörnar hittats döda totalt i landet, varav 29 på Gotland. Flest havsörnar har hittats dödade i Kalmar län: 38, varav 27 på Öland. Antalet vindkraftsdödade havsörnar har fördubblats från 29 till 58 om femårsperioderna 2012–2016 och 2017–2021 jämförs. Från de stora vindkraftparkerna i Norrland har det endast inkommit åtta döda örnar av båda arterna under 13 år.
Örnar som kommer i kontakt med strömförande ledningar och transformatorer kan brännas till döds. Örnar kan också kollidera och allvarligt skadas av ledningar. Den typen av skador har minskat. Av 51 kungsörnar har 30 dödats på Gotland. Även Skåne sticker ut då det gäller eldöd hos kungsörn. De 77 eldödade havsörnarna har inkommit från många län, dock flest från Kalmar län.
Endast havsörnar diagnostiserade med fågelinfluensa
Fågelinfluensa hos vilda fåglar påvisades första gången i Sverige 2006 vid Oskarshamns kärnkraftverk. Vintern 2017–2018 upptäckte man ånyo influensa hos såväl vilda fåglar som tamfåglar, som därefter följts av nya varianter av viruset, som drabbat många olika arter och främst sjöfågel. Den första örnen som påvisades med fågelinfluensa var en kungsörn som påträffades skadad i april 2016 på östra Gotland. I övrigt är det endast havsörnar som konstaterats med diagnosen fågelinfluensa. Totalt 20 stycken. Första fyndet är från november 2016 i Skåne, där ytterligare tre fynd gjorts. Fyra havsörnar har även inkommit från Blekinge och Gotland och tre från Kalmar län. Det nordligaste fyndet är från Holmöarna utanför Umeå från mars 2022. Nio av örnarna var ringmärkta, varav två med finska ringar. Båda var insända i mars/april 2018 från Sölvesborgs kommun i Blekinge.
Havsörnar kan drunkna
Trauma är den veterinärmedicinska termen för skada och anges som dödsorsak ofta tillsammans med andra utlåtanden från SVA. Trauma anges för 147 havsörnar och 32 kungsörnar och olika sjukdomar för 49 havsörnar och 39 kungsörnar. Skador – såväl nya som gamla – förekommer på olika kroppsdelar men främst på vingar, ben och klor. Det handlar om skador som kan vara orsakade av till exempel taggtråd, viltstängsel och fiskenät. Intressant är att 18 havsörnar hittats i vatten eller på stranden. Av dessa har fyra fått diagnosen drunkning, vilket tyder på att de hamnat i vatten och inte lyckats att ta sig upp på torra land. Det har observerats att havsörnar som tar storskarv i vatten inte lyckas lyfta med dessa, utan måste ta sig själva simmande mot land med vingarna som paddlar. Andra örnar som hittats i vatten har flugit på elledningar som är dragna över vikar och vattendrag. Båda örnarterna är kraftigt revirhävdande mot artfränder. Det gäller under hela häckningssäsongen som omfattar månaderna februari–juli. Under senare år har flera havsörnar bedömts ha dödats av andra havsörnar. Boungar av båda arterna dödas också av kullsyskon och det händer även att de dödas i bona av andra rovdjursarter. Totalt har 21 havsörnar och 16 kungsörnar bedömts dödade av rovfåglar/rovdjur. Utmärgling anges för 81 havsörnar och 49 kungsörnar. Skador och tillkommande sjukdomstillstånd som infektioner resulterar i nedsatt allmäntillstånd. Det påverkar negativt fåglarnas rörelseförmåga och hämmar deras jaktförmåga. Dessa örnar söker sig då till mer riskfyllda platser som trafikdödat vilt, skadeskjutna fåglar, slaktrester och kadaver. Många örnar har påträffats skadade och därför avlivats. Det kan gälla trafikskadade, skadeskjutna, sjuka och utmärglade örnar. 98 havsörnar (7 procent) och 22 kungsörnar (6 procent) har avlivats.
Hur stort är mörkertalet?
Uppenbart har 1 791 örnar dödats, men hur många örnar dör eller dödas, som inte hittas och inte skickas in till NRM/SVA? Mörkertalet är stort. Ingen vet och kan ge ett korrekt svar. Avslutningsvis görs ett försök att beräkna hur den verkliga dödligheten fördelas på de mest betydande dödsorsakerna. De flesta fågelskådare och andra naturintresserade känner inte till vad man ska göra om man hittar en död eller skadad örn. Örnarna omfattas av statens vilt (33 § jaktförordningen), vilket innebär att om en örn hittas död eller skadad ska den anmälas till polisen. Det gäller även örnar som dödas i trafiken. Om en örn körs på är bilföraren skyldig att märka ut platsen och snarast underrätta polisen (40 § jaktförordningen). Polisen ska därefter ombesörja att örnen skickas till NRM och om brott eller sjukdom misstänks till SVA (Naturvårdsverkets föreskrifter 2019:5; 9 §). Även tågdödade örnar omfattas av dessa bestämmelser. Det är sannolikt orsaken till att trafikdödade örnar dominerar i denna undersökning. Trafikverket har skapat databasen Ofelia, där tågpåkörda djur registreras i hela landet. Trafikverket har tillhandahållit uppgifter om alla djur som dödats 2012–2022 fördelade på bandel och bansträcka. Där redovisas kollisioner med 5 000–6 000 hjortdjur årligen. I denna undersökning har bara uppgifter om tågdödade örnar använts. Bildödat vilt registreras i Nationella viltolycksrådets databas där det under senare år redovisats cirka 60 000 vilt. Det finns uppenbart mycket påkört vilt efter vägar och järnvägar, där örnar kan finna föda.
I Trafikverkets databas redovisas åren 2012– 2022 783 tågdödade örnar att jämföra med de 594 som inkom till NRM/SVA åren 2010–2022. Det är dock inte sannolikt att alla örnar som redovisas påkörda i databasen Ofelia också omhändertas av Trafikverkets underentreprenörer och skickas vidare till NRM/SVA. I Nationella viltolycksrådets statistik redovisas 315 kollisioner med örnar att jämföras med 61 bildödade örnar i denna undersökning. Vid en närmare granskning av viltolycksstatistiken visar det sig att andra fågelarter har registrerats som örnar, vilket innebär att statistiken gällande trafikdödade örnar inte är tillförlitlig. Felbestämda fågelarter förekommer också bland de tågdödade örnarna. Sannolikt rapporteras alla örnar som dödas vid transformatorer och andra elanläggningar, där deras död ofta medför strömavbrott, vilket kräver omedelbara åtgärder från elbolagen. I materialet återfinns ett 30-tal örnar av båda arterna som dödats vid elanläggningar. Skadorna har minskat genom att förebyggande åtgärder vidtagits, då transformatorer på stolpar utfasats och elledningar och anslutningskablar isolerats.Andelen återfunna örnar som dör eller skadas vid kollisioner med alla typer av ledningar kan antas vara låg. I materialet ligger de högsta årssiffrorna på åtta havsörnar respektive fem kungsörnar.
Hur många av de döda örnarna hittas?
Hur många av de örnar som dödas av vindkraftverk hittas? Den högsta årssiffran är från 2021 då två kungsörnar och 27 havsörnar dödades av vindkraftverk. Materialet i denna undersökning tyder på att chansen att återfinna döda örnar är större om vindkraftverken ligger i öppen jordbruksmark eller inom industrianläggningar än i skogsbygder, där flertalet nyetableringar av vindkraftparker nu sker. Denna ökning av inkomna vindkraftsdödade örnar speglar den kraftiga utbyggnad av vindkraftverk som skett. Luftfartsverket uppgav i maj 2012 att det fanns 2 076 vindkraftverk och i december 2022 uppges att det finns 5 552 vindkraftverk. Förutom vindkraftverk finns det andra flyghinder som också skördar offer. Luftfartsverket uppger att det 2022 fanns 11 859 master som är högre än 20 meter. Många är också utrustade med staglinor. En handfull örnar har hittats skadade eller döda vid dessa. Av de 109 vindkraftsdödade havsörnarna är 26 registrerade med känd ålder. Av dessa 26 är 15 örnar 2–4 år gamla, vilket kan tyda på att yngre havsörnar är mer utsatta för vindkraftsdöd än äldre.
Mänsklig aktivitet vanligaste dödsorsaken
I det omfattande material som inkommit till NRM/SVA och analyserats beträffande dödsorsaker är de mest betydande dödsorsakerna direkt kopplade till mänsklig verksamhet. En sådan aktivitet är jakt, vilken också indirekt kan drabba rovfåglarna med blyförgiftning. Den blyförgiftning som avses här är de dödliga doser som drabbar rovfåglar och andra asätare, när de får i sig blyhagel eller andra blyrester, då de äter av kadaver eller slaktrester av vilda djur som fällts eller skadeskjutits vid jakt. Bly i naturen kommer idag nästan uteslutande från blyhagel, som är helt förbjuden att använda i Danmark och har varit det även i Norge. I Sverige föreslog regeringen 2006 att blyhagel skulle utfasas, men förslaget ratades vid regeringsskiftet samma år. Nu finns förslag från EU-kommissionen att blyammunition ska förbjudas från och med 2024. Bly utgör ett potent toxiskt hot mot människans hälsa och för alla levande organismer – såväl djur som växter. Blyanvändning vid jakt är inte reglerad i jaktlagstiftningen.
Däremot finns bestämmelser i en helt annan förordning – Förordning (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter. Förordningen heter faktiskt så! I 14 a § står att blyhagel 1) inte får användas vid jakt på våtmarker, eller 2) vid jakt över grunda delar av öppet vatten. Definitionsmässigt hänvisas till våtmarkskonventionen (Ramsarkonventionen; SÖ 1975:76), där våtmarker även innefattar havsområden med upp till sex meters djup. Hur många jägare känner till dessa bestämmelser?
Det livsfarliga blyet
I de underlag som redovisas av EU-kommissionen i januari 2021 anges att en miljon vattenfåglar beräknas dö i unionen varje år på grund av blyförgiftning då de vid födosök får i sig blyhagel. Undersökningar visar att ett enda blyhagel kan leda till akut blyförgiftning. Användningen av bly i hagelammunition utgör därutöver ett allvarlig hot för rovfåglar som örnar, som livnär sig på fåglar och inte minst de som skadeskjutits med blyhagel. Hagelpatroner används vid fågeljakt på ripa, skogsfågel, fälthöns, änder, gäss och skarv men även vid jakt på annat småvilt. Skyddsjakten på skarv har ökat i många län och bara i Kalmar län har det redovisats årliga avskjutningssiffror på 3 000 skjutna skarvar i Kalmarsund och på Öland. Skarvjakten är även omfattande i övriga kustområden. Skarvar skjuts som regel med hagelvapen och skarvarna ska tas om hand för att inte exponeras för örnar och andra asätare. Figur 5 visar från vilka län de blyförgiftade havsörnarna insamlats. Möjligheten att finna akut sjuka och förgiftade örnar är sannolikt väldigt liten. Den högsta årssiffran för blyförgiftade örnar är från 2019 då 3 kungsörnar och 26 havsörnar återfanns blyförgiftade.
Blyhagel inkapslat i vävnad
Det är som förväntat få illegalt skjutna örnar som inkommit till NRM/SVA. De som dödar örnar eller andra rovfåglar och rovdjur vill normalt inte att händelsen kommer andra till del. Örnarna fridlystes i Sverige för snart 100 år sedan – 1924 – och därefter har övriga rovfåglar och ugglor också fredats. Den allmänna uppfattningen är att efterlevnaden av denna fredning accepterats bland jägare och andra samhällsmedborgare. Det är därför oroande att det i denna undersökning återfinns ett antal skjutna örnar och inte minst ett avsevärt större antal påskjutna örnar. Dessa örnar har hagel eller kulfragment i kropparna från tidigare påskjutningar, som kunnat dokumenteras då alla döda örnar, oberoende av dödsorsak, röntgas vid NRM/SVA. I många fall är dessa hagel inkapslade i kroppsvävnaden och har inte orsakat akut död. Däremot är det rimligt att anta att skottskadan kan ha påverkat örnen i omedelbar närhet till påskjutningen och då även utfallet av eventuella häckningar om det funnits ägg eller ungar i boet. I vart fall om könsmogna örnar påskjutits under häckningstid.
Det är mycket oroande att antalet påskjutna havsörnar mer än fördubblats under den senaste femårsperioden 2017–2021 jämfört med den tidigare, 2012–2016. Störningar och olika ingrepp vid örnarnas boplatser förefaller också fortsätta. Om häckningarna är lyckade så kräver boplatserna särskilt hänsynstagande under halva året, vilket på sina håll inte accepteras av alla markägare. Det bör i sammanhanget även påpekas att det alltmer intensiva skogsbruk som bedrivs, försämrar möjligheten för örnarna att finna lämpliga boplatser. Det alltmer motoriserade friluftslivet med snöskotrar och fyrhjulingar utgör också ett hot under häckningstiden och då särskilt under vårvintern i mars/april då äggläggning sker. Antalet örnar som årligen skjuts/påskjuts är rimligen avsevärt högre än vad som framgår av denna undersökning, där årssiffror på 14 havsörnar och sex kungsörnar konstaterats tidigare påskjutna, förutom enstaka fåglar som konstaterats skjutna. Denna undersökning i likhet med andra studier ger värdefulla svar, men väcker också många nya frågor, som förhoppningsvis kan besvaras i framtida studier.
Störst sannolikhet att hitta tågdödade örnar
Här hörs även en beräkning av omfattningen av de örnar som aldrig hittas. Personer som är involverade i föreningarna Kungsörn Sverige och Örn 72 har ombetts att fylla i en enkät och där ange hur stor sannolikheten är att örnar med olika dödsorsaker hittas, omhändertas och skickas in till NRM/SVA. Samstämmigheten var stor och flera gör bedömningen att de tågdödade örnarna är kraftigt överrepresenterade i denna undersökning och andelen hittade örnar kan ligga på 70 procent, medan för andra dödsorsaker är andelen hittade örnar avsevärt lägre och för vissa bara några procent. I tabell 1 till höger görs en mycket grov uppskattning som gäller för båda arterna och i hela landet, även om stora regionala skillnader föreligger. Här anges bara de mest betydande dödsorsakerna. Förhoppningsvis kan denna grova skattning leda till att andra bidrar med konstruktiva inspel, som kan beskriva omfattningen av den verkliga dödligheten och också hur stor den ”naturliga” dödligheten är för olika ålderskategorier av örnar. I figurerna 8 och 9 har ingångsvärdena på antal döda örnar utgått från örnar som hittats under den senaste femårsperioden 2017–2021 och inte på det totala antalet (gula staplar). Det verkliga antalet har uppräknats utifrån procentsatserna i tabell 1 och resultatet redovisas i figurerna (gröna staplar). De tal som där angivits för femårsperioden ska divideras med 5 för att beräkna verkliga förluster på årsbasis.
Hur kan skadorna reduceras och bättre underlag erhållas? Här är några förslag:
– Stopp för användning av blyammunition.
– Elbolag, vindkraftsbolag, skogsbolag måste se över sina rutiner så att döda örnar skickas in till NRM/ SVA. Där kan även övriga markägare, jägare och den naturintresserade allmänheten hjälpa till.
– Efter dansk modell*, bör intresserade personer i lokalsamhället kunna ”adoptera” örnrevir i sin socken, för att därmed hjälpa till att dokumentera om örnarna lyckas med sina häckningar eller inte. *) I Danmark har havsörnsstammen vuxit till 161 häckande par 2022 sedan havsörnen återkom som dansk häckfågel 1995.
– NRM/SVA bör se över sina datasystem så att relevanta dödsorsaker bättre redovisas.
– Artdatabankens faktablad beträffande örnar måste uppdateras – förslagsvis vart fjärde år.
Denna undersökning har gjorts utan extern finansiering.
Robert Franzén, Foto Sami Rahkonen
Tack riktas särskilt till Peter Mortensen vid NRM som varit behjälplig med underlag under hela insamlingstiden. Thord Fransson vid Ringmärkningscentralen vid NRM har bidragit med värdefull kompletterande information om de ringmärkta örnarna. Henrik Uhlhorn vid SVA som har bidragit med kompletterande information. Anders Sjölund vid Trafikverket som har bidragit med värdefull information och material från databasen Ofelia. Tack också till Börje Dahlén som lämnat värdefulla synpunkter på artikeln.
Vill du hjälpa kungsörnarna lite extra? Bli fadder!
