De svensk-norska vargarna är troligen några av världens mest dokumenterade. Varje vinter identifieras och inventeras de med hjälp av DNA. Men varje år försvinner vargar spårlöst. Ibland utplånas hela revir. Av allt att döma är det illegal jakt som ligger bakom, även om det inte säkert går att bevisa.
När detta skrivs, i början av maj 2023, är varginventeringen 2022-23 inte helt klar, rapporten kommer i juni. Men allt tyder på att flera revir tömts på vargar av okänd anledning även under det senaste året. Ett exempel är Gävleborgs län. År 2021-22 fanns här tio familjegrupper och fem revirmarkerande par. Reviren låg antingen helt inom länet eller delades med andra län. Vid inventeringen 2022-23 finns bara fem familjegrupper och tre revirmarkerande par. Men eftersom två nya familjegrupper kommit till 2022-23 så är det faktiskt sju som har försvunnit sedan förra inventeringen.
” Det är överraskande och oroande,” säger Anders Ekholm som är regionansvarig för Rovdjursföreningen i Gävleborgs län.
” Det är en ny företeelse här.”
Tik och valpar försvunna, fel vargpar sköts
Två revir med familjegrupper tömdes av allt att döma vid licensjakten 2022 i Gävleborg, och där har inga nya vargar etablerat sig. I år beviljades licensjakt i tre andra revir i länet. I Tinäset på åtta vargar och Mörtsjön/Ödmården på tio. Men när det var dags för jakt ekade det tomt. I Tinäset var tiken och valparna spårlöst borta. Hanen finns kvar, men har bildat nytt revir med en ny tik. Vid licensjakten befanns sig hanen inte i Tinäset, utan i stället sköts ett nyetablerat revirmarkerande par som gått in från grannreviret Stålbo. I Mörtsjön/Ödmården var det också ont om varg. Efter mycket sökande lyckades jägarna till slut skjuta tre vargar.
” Det är onaturligt”, säger Anders Ekholm.
” Både Tinäset och Mörtsjön/Ödmården var revir med föryngringar. Normalt är vargrevir tämligen stabila från år till år.”
Totalt sköts alltså bara fem av de 18 vargarna som det beviljats licensjakt på i Gävleborg. Två av dem var nykomlingar som inte fanns i området vid inventeringen 2021-22. I reviret Loberget sköts två årsvalpar vid skyddsjakt i år. Resten av flocken är borta. Dessutom verkar alltså flera andra revir ha tömts.
” Jag sitter med i viltförvaltningsdelegationen i Gävleborgs län för tredje perioden och jag tog upp det här på vårt senaste möte,” säger Anders Ekholm.
” Alla bara tittade frågande på mig, både personalen från länsstyrelsen och jägare. Länsstyrelsen säger att det inte finns några tecken på illegal jakt. Men de inser själva att det är något som inte stämmer.”
Att vargar försvinner på det här viset i Gävleborgs län är alltså ovanligt. Men på andra håll har det pågått länge. Till exempel i Värmlands län. Särskilt i den norra delen och i gränsområdet mellan Värmland och Dalarna.
Sämre omsättning av revir i vissa områden
Maria Falkevik, rovdjursansvarig på länsstyrelsen i Värmland, säger att det är betydligt glesare med revir och högre omsättning på revirmarkerande individer i vissa områden, och att det finns områden där man inte har kunnat dokumentera några revir när man inventerat. Men eftersom länsstyrelsen inventerar vintertid kan det hända att det har dykt upp nya vargar i ett område under sommaren som försvunnit igen innan det är dags för nästa inventering.
” Vi har områden där vi har problem med illegal jakt, säger hon. Det är svårt för någon att förneka det. Men det är svårt att veta vad en varg dött av om man inte hittar den död.”
189 vargar spårlöst försvunna
En grupp forskare i det skandinaviska vargforskningsprojektet Skandulv vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, har gjort en stor studie om varför vargar försvinner. Den blev klar 2020 och visar också att ett stort antal med all sannolikhet dödas illegalt.
Forskarna använde data från 444 revirmarkerande vargar som identifierats med hjälp av DNA under inventeringarna 2001 – 2017. 77 av vargarna hade också sändarhalsband och kunde spåras på det viset. Vargarna försvann under den här perioden, och forskarna undersökte hur många som hade dött av kända orsaker och hur många som försvunnit.
101 vargar föll bort från studien av olika orsaker. Av de 343 som var kvar hade 103 dödats vid laglig jakt och 31 hade dödats i trafiken eller dött av naturliga orsaker. Det var också klarlagt att 20 vargar hade dödats illegalt. Men de allra flesta, 189 vargar, hade bara försvunnit spårlöst.
” Vi tror att den största delen av försvinnandena beror på illegal jakt, ” säger Camilla Wikenros, som är en av dem som arbetat med studien.
” Vi kan inte bevisa det, men vi ser ingen annan rimlig orsak.”
189 vargar i Skandinavien är spårlöst försvunna. Foto Gûnter Lenhardt
Alla funna döda vargar obduceras
Forskarna har försökt att ta reda på om något annat än illegal jakt kan ligga bakom, och de utesluter inte att en del av vargarna kan ha dött av naturliga orsaker. Men de tror inte att alla 189 kan ha gjort det. Andra skäl till att de försvunnit skulle kunna vara att man har missat dem vid inventeringarna, att paren brutit upp från varandra, att de lämnat landet, dödats i trafiken, dödats i revirstrider, dödats av bytesdjur eller dött av någon sjukdom. Men ingenting pekar på det.
- Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, borde till exempel ha fångat upp om det varit någon sjukdom, säger Camilla Wikenros.
- Alla vargar som skjuts legalt eller hittas döda obduceras av SVA. Jag tror att det finns 900 obducerade vargar.
Ovanligt långsam återkolonisering på vissa platser
En annan SLU-rapport från 2022 visar att det i genomsnitt tar mer än dubbelt så lång tid innan ett vargrevir återkoloniseras om alfaparet försvunnit av okänd orsak, jämfört med om det dött vid legal jakt eller av andra kända orsaker. Forskarna misstänker att även det beror på illegal jakt, och att nyinflyttade vargar försvinner innan de hinner inventeras.
Studien gjordes under åren 1999-2021. Om orsaken till vargarnas försvinnande var känd tog det i snitt nio månader tills det kom nya vargar. Om den var okänd tog det i genomsnitt två år, men det fanns revir där det tog så mycket som åtta till tolv år innan det kom nya vargar. Något som syns särskilt tydligt i det så kallade svarta hålet mellan nordöstra Värmland och Siljan i Dalarna, där det är svårt för vargar att etablera sig. I så gott som alla revir som tömts där har vargarna försvunnit spårlöst.
Trots misstankarna om att många vargar dödas illegalt så är det få fall som upptäcks och polisanmäls och ännu färre som går till åtal. Det är få dödade vargar som hittas, och det är svårt att få folk att berätta även om de vet vad som har hänt. Det är ofta små sammansvetsade grupper som ägnar sig åt illegal jakt.
Omfattande tystnadskultur trots ogillande
Maria Falkevik på länsstyrelsen i Värmland menar att det handlar om samma slags kriminalitet som i tätbebyggda områden, där små sammansvetsade grupper begår andra typer av brott. Hon upplever att många, både bland jägare och folk i allmänhet, inte gillar vad som händer. Men samtidigt finns det en omfattande tystnadskultur.
” Det är ett så kontroversiellt ämne,” säger hon.
” Det är svårt att få information. Även om man själv inte tycker att det är ok att skjuta varg illegalt vill man kanske inte skvallra på grannen.”
Få anmälningar om illegal jakt leder till åtal
Christer Jarlås är åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål där man utreder jaktbrott. Han håller med om att de är svåra att jobba med.
” Det finns i stort sett aldrig några vittnen,” säger han.
” Om man råkar känna till brott berättar man inte. Jag vet fall där det förekommit jakt i närheten av fastigheter. Men ingen säger att de hört något.”
Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål har statistik över antalet brottsmisstankar om illegal rovdjursjakt. Då rör det sig om illegal jakt på alla rovdjur och inte bara varg. Ett enskilt ärende kan innehålla flera brottsmisstankar beroende på att en person misstänks för flera olika brott eller på att flera personer misstänks. Under åren 2018 – 2022 registrerades 215 brottsmisstankar. Av dem ledde 19 till åtal. Hur många som dömdes finns det däremot ingen statistik på.
Sveriges Radios grävprogram Kaliber tog fram statistik om illegal rovdjursjakt 2019. De gick tio år tillbaka i tiden och hittade 600 anmälningar. Under tioårsperioden dömdes 14 personer i åtta mål. Straffen sträckte sig från dagsböter och samhällstjänst till två års fängelse. Under samma period friade domstolarna 17 personer. Det är alltså få anmälningar som leder till åtal, och när det väcks åtal är det svårt att få någon dömd.
” Det är mycket högre procent som frikänns än vid andra typer av mål, säger Christer Jarlås. Ibland förstår inte domstolarna. Det är för komplexa utredningar.”
Liten del av miljöåklagarnas arbete
Att utreda jaktbrott är en väldigt liten del av miljöåklagarnas arbete. Tidigare var några åklagare specialiserade på jaktbrott eftersom det är så få mål. Ibland inte ens ett om året. Men man har tvingats att tänka om och numera fördelas jaktbrotten på alla miljöåklagare, för det är påfrestande utredningar.
” Det finns kretsar som inte gillar att vi utreder de här brotten,” säger Christer Jarlås.
” De ser oss som partiska aktivister och vi råkar ut för trakasserier. Det finns inte i några andra sammanhang där vi utreder brott.”
Text Bosse Johansson,
Foto Susan Daniels, Getty Images
