Boskapsvaktande hundar är inte så vanligt i Sverige, men på många håll i världen är de en självklar medhjälpare för fårägare. Särskilt i kombination med stängsel kan de absolut minska risken för rovdjursangrepp även hos oss.
Uppgiften att vakta husdjur och boskap har funnits med i tamhundens historia ända sedan människan började hålla sig med husdjur för sin mathållning. Metoden att använda boskapsvaktande hundar är i många länder tradition sedan så långt tillbaka som ett par tusen år. I andra delar av världen har metoden introducerats först på senare år. I länder som Rumänien, Spanien, Italien, och Tibet med flera i världen är hundar vanliga för att vakta boskap. Dock är det inte lika vanligt i Sverige.
Goda förutsättningar behövs
Att använda sig av boskapsvaktande hundar i Sverige har granskats av Viltskadecenter på SLU och de menar att här inte råder några tvivel om att den här traditionella metoden fungerar, men den kräver att förutsättningarna är goda, som att hunden har medfödda anlag att vakta och att rätt uppfostran och träning ges. Andra faktorer som kan påverka är exempelvis den totala rovdjursförekomsten, antalet tamdjur som ska skyddas, terrängen som djuren betar i, grannar och samhällets inställning till den här typen av hundhållning.
Jordbruksverket har ingen detaljreglering kring hundar som vaktar tamboskap. Man ska leva upp till de grundläggande kraven i djurskyddslagen (2018:1192) samt Jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2020:8) om hållande av hundar och katter.
-Vi har inga förbud mot hållande av vissa raser. Det krävs inte heller några särskilda tillstånd för att hålla sin egen hund som vakthund för tamboskap, säger Patricia Franzén på Jordbruksverket.
Rovdjursattackerna upphörde helt
Mats Berg bor med sin familj ute i skogen uppe i norra Skåne. De har kor, får, grisar, höns, katt och två boskapsvaktande herdehundar, Malva och Selma, som är av rasen kangal.
-Innan vi skaffade kangalerna kunde lamm gå upp i rök och bara vara putsväck. Sen vi skaffade kangalerna så har alla rovdjursattacker upphört helt. Inte ens en rovfågel har plockat en höna, berättar Mats.
Mats är utbildad djurvårdare och jobbar som hundlärare på ett naturbruksgymnasium. Samtidigt driver han ett litet lantbruk tillsammans med sin sambo och deras två barn. Han har bara haft egna herdehundar i två år, men andra typer av hundar i många år.
” Jag fick upp ögonen för boskapsvaktare genom filmer om kreativa, småskaliga bönder i USA som lägger upp mycket videos på Youtube. Efter det försökte jag återskapa något som skulle fungera i vårt sammanhang. Att jag kom i kontakt med Malvas och Selmas uppfödare var lite av en slump faktiskt.”
Självförtroende och självständighet nyckeln
Nyckeln till en framgångsrik herdehund är enligt Mats mycket självförtroende och förmågan att kunna arbeta relativt självständigt. Den träningen börjar redan från åtta veckors ålder. Träningen kan vara så enkel som att valpen får vistas i en box med väldigt snälla tackor eller lamm. Instinkten att vakta boskap finns nästan alltid medfött, men den behöver utvecklas genom träning som går ut på att sätta hunden i rätt situation, och låta den själv upptäcka lösningarna. Det är inte en metod man traditionellt använder när man tränar en brukshund eller en vallhund. Då är ofta samarbetet och olika kommandon i fokus.
Familjen har byggt hundarnas hundgård i kombination med fårens ligghall så att de alltid har möjlighet att vara med varandra. Detta är extra viktigt under lamningen. Då kan både lodjur, räv eller varg enkelt ta sig in i hagarna.
” Selma har ett mycket speciellt band till vår son Oliver. De var små samtidigt och när Selma var liten var jag pappaledig med Oliver, vilket gjorde att de spenderade mycket tid tillsammans. Hon kan vara sjövild med mig i kopplet ena sekunden och andra sekunden lugn som en filbunke om man ger Oliver kopplet. Selma ser garanterat honom som ett av sina lamm som hon måste skydda.”
Han berättar vidare att Selma var bara fem månader när hon jagade bort vargen från fåren för första gången.
” Förmodligen var det inte sista gången heller. Så sent som i förrgår skrämde hon i väg en räv som var på god väg att ta ett av våra mindre flasklamm.”
Pålitlighet, uppmärksamhet och beskyddarinstinkt
Enligt SLU är det tre specifika egenskaper som anses utgöra grunden för ett gott beteende hos en boskapsvaktande hund. De är pålitlighet, hunden ska inte uppvisa ett jaktbeteende och skada till exempel får, uppmärksamhet, att hunden ser fåren som artfränder och håller sig i närheten, samt beskyddarinstinkt, vilket bygger på de två andra egenskaperna. Hunden ska skälla och göra utfall för att försvara flocken om det behövs. Dock är den viktigaste delen av en boskapsvaktande hunds inlärning dess tidiga uppväxt och socialisering.
Olika typer av boskapsvaktande hundar
Generellt används boskapsvaktande hundar på olika sätt, vilket också avspeglas i de olika raserna. De kan tillsammans med herdar vakta tamdjursflocken eller gå ensamma (utan herde) med djur som betar i hägn. De kan också gå ensamma (utan herde) med djur på fritt bete. Det mest effektiva sättet att använda hundarna på är förmodligen att använda dem tillsammans med herdar. I Sverige är dock den vanligaste varianten att låta hundarna gå med tamdjur i hägn. Skyddet skapas genom olika parametrar: Om rovdjuren känner vittringen av hundarna eller deras doftmarkeringar från urinen undviker de att närma sig husdjuren. Om hundarna hör eller känner vittringen av rovdjur skrämmer de iväg dessa med skall. Som ett sista scenario kan det bli närstrid mellan hund och rovdjur, så hunden måste vara modig. Vargar kan reagera olika på boskapsvaktande hundar, vissa undviker området medan andra visar upp sig eller kommer för att slåss. Studier med bland annat radiomärkta vargar, visar att vargarna ofta stannar kvar i området, men de lämnar fåren i fred.
Viktigt med kunskap och hundens välmående
Några av de hundraser som är lämpade för att arbeta som boskapsvaktare är den stora vita pyreneerhunden, den italienska kusinen maremmano, kangalhunden eller ovtjarjkor. Vissa blodslinjer kan fungera bättre i dessa sammanhang än andra och vaktinstinkten kan variera inom de olika raserna.
Funderar du på att skaffa en boskapsvaktande hund, ta alltid kontakt med rasklubben och någon som arbetar seriöst med den ras du funderar på. Överväg ditt beslut noga. Hunden är inte bara ett redskap för att skydda boskap, den måste också få sina egna behov tillgodosedda som till exempel skydd mot oväder om den går utomhus en stor del av dygnet, särskilda tillstånd kan också behövas om hunden ska vakta ute dygnet runt. Förhoppningsvis kommer hunden också leva många år framöver, det är ett åtagande över lång tid, även när hunden blir gammal. I dagens tättbefolkade samhälle är det också mycket viktigt att man vet hur de här raserna fungerar. Skärpa mot främlingar innebär inte att det är en anfallande hund som bits, men det är en hund som omutligt varnar och vaktar.
Socialisering är mycket viktigt och nya bekanta i familjen bör introduceras succesivt för hunden. En hund med stark vaktinstinkt kan absolut bli en vänlig, lojal familjehund, men de kräver en kunnig ägare. En boskapsvaktande herdehund som inte fungerar bra skapar ofta mer oreda än reda.
Text Anna Henriksson, Foto Mats Berg
Källor: Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, Viltskadecenter, Jordbruksverket, SKK
Läs mer om boskapsvaktande raser på Svenska kennelklubbens hemsida här:
https://www.skk.se/sv/hundraser/?group=1
Publicerad i Våra Rovdjur 3/23
