I ett pressmeddelande från Naturvårdsverket den 20/6 konstaterar Mona HansErs, chef viltanalysenheten på Naturvårdsverket, att det är möjligt att sänka vargstammen till 170-270 individer, men att framför allt ett referensvärde i lägre delen av intervallet innebär ett större biologiskt och juridiskt risktagande jämfört med idag.
Naturvårdsverkets analys, framtagen på uppdrag av regeringen, bygger på den ifrågasatta forskningsrapport som presenterades i april https://rovdjur.se/internationella-forskare-konstaterar-svart-minska-vargstammen-utan-att-riskera-langsiktiga-overlevnad/
Rapporten har ifrågasatts bland annat för att den faktiskt inte ger svar på frågeställningen, men här slås även fast att det är flera svårlösta kriterier som behöver vara uppfyllda för att en minskning av vargstammen till 170- 270 individer ska kunna ske, till exempel krävs att :
– i genomsnitt 2–3 invandrade individer med östligt ursprung etablerar sig i populationen varje tioårsperiod. Detta har i praktiken visat sig var mycket svårt att uppnå eftersom få vargar med finskt-ryskt ursprung klarar sig oskadda ned till mellersta eller södra Sverige.
– födslotal och dödlighet i populationen inte försämras jämfört dagens nivåer. Men redan idag finns ett stort frågetecken rörande de svenska hanvargarnas hälsostatus, då andelen av testikeldefekter ökat, vilket minskar reproduktionsförmågan.
– det bedrivs en, i relation till nivån i referensvärdesspannet, allt ökande grad av ytterligare individbaserad och mer resurskrävande vargförvaltning, avseende bl.a. genetisk provtagning och analys som grund för beslut. Detta är resurskrävande och innebär stora kostnader.
Ökade kostnader och även juridiska risker
Om populationen ska kunna mer än halveras och sänkas till en nivå runt 170 vargar krävs mer individbaserad övervakning med fler DNA-analyser vilket även gör det mer komplicerat att bevilja licens- och skyddsjakt. Även märkning och flyttning av genetiskt viktiga vargar kan bli ett måste. Detta medför stora kostnader och dessutom har det vid tidigare försök att flytta vargar visat sig att den metoden sällan är särskilt effektiv. Vargarna vandrar ofta ändå tillbaka och det är få län som vill ta emot dem som behöver flyttas. Dessutom finns här en djurvälfärdsaspekt man inte bör bortse ifrån.
Förutom att man riskerar vargens långsiktiga överlevnad i Sverige rent biologiskt, finns även juridiska risker med ett så kraftig sänkning av vargstammen.
– De juridiska riskerna gäller dels att en negativ populationstrend skulle kunna hota vargens gynnsamma bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet och därmed försvåra möjligheterna till aktiv förvaltning genom jakt, dels det överträdelseärende avseende licensjakt som EU-kommissionen fortfarande har öppet mot Sverige, säger Mona HansErs, chef viltanalysenheten på Naturvårdsverket.
Regeringens Peter Kullgren (KD) driver på
Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) är trots de svåruppfyllda förutsättningarna en stark pådrivare för att minst halvera vargstammen och menar att utredningen ger stöd för den politiken.
– Ja det går att sänka vargstammen och det är också regeringens ambition att vi ska göra det, säger han i en intervju i SVT den 20/6 och betonar att regeringens önskemål är att detta ska ske så snart som möjligt.
2025 ska nytt referensvärde, dvs miniminivå för vargstammen i Sverige rapporteras till EU. Det antal vargar som då bedöms kunna garantera vargens överlevnad som art i Sverige, kommer att ligga till grund för vargförvaltningen flera år framöver.
Här kan du läsa hela pressmeddelandet:
Susann Engqvist
BIld av Rain Carnation från Pixabay
