Den jakt som nu pågår på 28 vargindivider är inget annat än ett stort misslyckande för Sverige som naturvårdsnation. Det är också en mörk dag för förtroendet för vårt rättssystem, skriver vi i ett pressmeddelande efter ett initiativ till samarbete taget av Naturskyddsföreningen i Gävleborg, Västmanland och Örebro.
Vargen är en starkt hotad art med endast trettio reproducerande par i landet under strikt skydd enligt EU:s art- och habitatdirektiv. Det är därför märkligt att Naturvårdsverket menar att svenska vargpopulationen har gynnsam bevarandestatus och tillåter en licensjakt på 28 individer. Vargstammen är utsatt för en hög illegal jakt och dess isolering tillsammans med en extremt liten populationsstorlek är ytterst bekymmersam.
På 33 år har inavelsgraden endast gått ned med en (1) procent till 24 procent vilket är likställt med syskonparning. Stammens långa problematiska genetiska status är ett misslyckande i förvaltningen och hotar artens långsiktiga överlevnad eftersom få vargar invandrar österifrån och lyckas överleva utan att fällas i skyddsjakt eller i den omfattande illegala jakten.
När Naturvårdsverket beslutade om siffran 300 individer som referensvärde, lutade man sig mot en genetisk sårbarhetsanalys där en grund var att Sverige, Norge, Finland och Ryssland kunde räknas in i samma population. EU- domstolen motsatte sig detta i ett liknande ärende i Finland (Tapiola-domen 2019). Därmed skulle också Sveriges population behöva vara betydligt större för att nå upp till en gynnsam bevarandestatus enligt forskningsresultat publicerade av Linda Laikre med fler vid den populationsgenetiska institutionen vid Stockholms universitet 2016 (läs den här).
Vi är generellt inte emot jakt och anser att skyddsjakt är ett bra verktyg när
alternativa och förebyggande åtgärder har prövats och inte visat sig
tillräckliga, men menar att en licensjakt under rådande förhållanden är
oacceptabelt.
Läs mer: Pressmeddelande/Mynewsdesk
