Att en varg är nyfiken betyder inte automatiskt att den är farlig. Foto Gunter Lenhardt

Under senaste året har två vargtikar utsatts för upprepade skyddsjakter, men som trots en så kallat kontinuerlig, ständig, närvaro aldrig blivit fällda. I stället har felaktigt två hanvargar skjutits som inte hade med besluten att göra.

Det rör sig om tiken G218-17 i Mo, Ockelbo som var utsatt för totalt fem skyddsjakter inklusive tilläggsbeslutmotsvarande nästan tre månaders jakttid. Hon fälldes aldrig trots sin ”kontinuerliga närvaro”. I det sista beslutet utökades jaktområdet kraftigt mot norr och öster och bort från själva byn där det ansågs att tiken varit närgången. I detta utökade område sköts fel varg, en helt okänd hane som inte uppvisat något närgånget beteende!

Ett närliggande fall utgör tiken G229-18 som nu också utsatts för upprepade jaktbeslut och därett femte beslut i området kring Korskrogen i Ljusdal nyligen fattades. Först vid tredje beslutet fälldes den hanvarg som var föremål för de första skyddsjakterna. Vid fjärde beslutet som omfattade tiken i området, fälldes fel varg. Det var en annan hane och vandringsvarg som inte utgjorde skäl för skyddsjakt. Nu fortsätter jakten på tiken i området i ett femte beslut fram till den 1:a juli, och vi kan bara hoppas att inga ytterligare oskyldiga vargar dödas.

Inga fall av aggressivt beteende

Länsstyrelsen anger envist som skäl för skyddsjaktbeslut ett långvarigt, närgånget beteende till människor under flera månader där vargen inte viker undan och därför utgör en fara.  Är det verkligen så och hur länge är lång tid? I dessa båda fall sägs tikarna varit närgångna i 19 respektive 6 månader och det finns ett antal liknande fall också för björn. I inget fall har dessa individer uppvisat aggressivt beteende.  I varje konfrontation med människor har vargarna naturligt avlägsnat sig lugnt och stilla. Det är därför hög tid att dessa tveksamma kriterier för skyddsjakt omvärderas. De uppfyller inte heller Viltskadecenters rekommendationer för närgångna vargar.

Mot bakgrund av dessa och andra misslyckade beslut, kan det starkt ifrågasättas om inte Länsstyrelsens Viltenhet skall diskvalificeras avseende beslut om skyddsjakt på våra hotade rovdjur.

Anders Ekholm

Svenska Rovdjursföreningen region Gävleborg

Juni 2022 R2

Mer från Nyheter