Den rådande bristen på strömming har sina rötter i flera faktorer, men en grundorsak är det överfiske som bedrivits under många år, skriver Emil Siekkinen, frilansskribent och debattör i natur- och miljöfrågor.
Med goda skäl oroar sig svenska saltmästare över tillgången på den strömming som under sensommaren ska serveras som surströmming, och kustnära fiskare tvingas lägga ned verksamheten. I den pågående debatten om Östersjöns hårt ansträngda ekosystem förespråkar vissa jakt på säl som en lösning på problemet. Denna åtgärd är dock missriktad, och riskerar att förvärra situationen ytterligare.
Trålare skapar destruktivt kaos
Den rådande bristen på strömming har sina rötter i flera faktorer, men en grundorsak är det överfiske som bedrivits under många år. Östersjön, som en gång var rik på fisk som strömming och torsk, kallas nu av vissa för en bakteriebassäng. Industrifiskets storskaliga uttag har – med rådande makters medgivande – kraftigt reducerat innanhavets fiskbestånd, och stortrålare har skapat destruktivt kaos i marina habitat. Detta överfiske har inte bara reducerat mängden fisk, utan även negativt påverkat den biologiska mångfalden och hälsan i havets livsmiljöer.
Denna ohälsa har inte minst drabbat sälarna, och på sina håll i svenska vatten svälter dessa rovdjur. Förutom matbrist, drabbas sälar också av miljögifter som anrikas i deras fettvävnader, vilket kan leda till försämrat immunförsvar och sämre reproduktionsförmåga. Mindre pålitliga isförhållanden har också bidragit till att sälars existens blivit svårare.
Minskande bestånd missgynnar ekosystemen
Då 1900-talet grydde, fanns det minst 16,500 knubbsälar i Skagerak och Kattegatt, samt cirka 5,000 i Östersjön. Under 1900-talet minskade bestånden kraftigt på grund av jakt, och senare även med anledning av miljögifters inverkan på immunförsvar och fertilitet. Gråsälen hade för drygt 100 år sedan uppskattningsvis 40,000 individer i Östersjön, men dagens population är betydligt mindre. Vikaren hade omkring 200,000 individer i Östersjön för omkring ett århundrade sedan, men numera uppskattas antalet vara runt 20,000 individer.
En del yrkesfiskare skyller gärna fiskbristen på dessa däggdjur, men år 2017 beräknades yrkesfisket ta upp tre gånger så mycket fisk som alla fåglar och sälar tillsammans, och fiskets betydligt större påverkan bekräftades också i en studie från 2018.
”Yrkesfisket tar upp till tre gånger så mycket fisk som sälar och fåglar tillsammans”
I stället är sälarna är ett naturligt förekommande rovdjur i Östersjön som är viktiga för havets livsmiljöer. Dessa rovdjur spelar nämligen en avgörande roll i upprätthållandet av ekosystemens balans. Sedan urminnes tid har sälar hjälpt till att skapa god balans i Östersjöns livsmiljöer, eftersom de är toppredatorer – de kontrollerar fiskbestånden, och förhindrar att vissa arter blir för dominerande.
Säljakt förvärrar obalansen
Att jaga säl i ett försök att öka fiskbestånden strider mot naturens ordning och är ett trubbigt förvaltningsverktyg. Mänskligheten har länge vetat att allt levande är sammanlänkat, och åtgärder som riktas mot specifika arter eller biotoper kan leda till oförutsedda konsekvenser. Att försöka förutse alla förändringars slutgiltiga effekter är omöjligt, och människan saknar den helhetsbild som krävs för att upprätthålla naturens balans. Den mänskliga aktiviteten har därmed skapat en obalans i Sveriges natur, och varje gång licensjakt eller illegal jakt äger rum, förvärras denna ojämnvikt ytterligare.
Jakt på säl är inte bara ekologiskt ohållbart, utan också etiskt-moraliskt bekymmersamt. Dessa djur har en rätt att existera i sin naturliga miljö utan att hotas av mänsklig inblandning. Att döda dem för att lösa problem skapade av mänsklig överkonsumtion är djupt orättvist. I stället för att döda sälar, borde människan fokusera på hur hennes aktiviteter påverkar världen. Genom att reformera fiskeripolitiken, skydda marina områden, och stödja forskning kan mänskligheten arbeta för en hållbar framtid för Östersjön. Detta kräver att rikspolitiker börjar prioritera Östersjöns välmående, nationella initiativ, samt internationellt samarbete, och är kritiskt nödvändigt för att förbättra havets hälsa och biologiska mångfald.
” Att döda sälar för att lösa problem skapade av mänsklig överkonsumtion är djupt orättvist. ”
Sälarna bör lämnas i fred, och andra slags åtgärder behövs. Övergödningen av Östersjön måste minska. Detta måste lantbruket ta ansvar för, men det går också att dra ned på övergödningen med hjälp av återställda våtmarker. Mängden miljögifter måste reduceras och de som producerar dessa gifter bör betala för de åtgärder som krävs. Ett totalt moratorium på allt fiske av flera arter är nödvändigt, särskilt för det storskaliga trålfiske som säljer sina fångster till kycklingindustrin, minkfarmer, och laxodlingar, vilket är en misshushållning av resurser. Det händer att svenska politiker skyller situationen på EU, och hävdar att Sverige inte styr över fiskekvoterna. I någon mån stämmer detta, men inom rikets territorialzon, som sträcker sig tolv nautiska mil från kusten, har Sverige full rådighet. De nationella besluten tenderar dock att vara halvdana. Om ens det. Under året införs trålstopp under vissa perioder, men dessa infaller när det storskaliga fisket ute till havs går mot sitt slut, och blir nära nog verkningslöst.
Fiskmjöl från trålning säljs inte bara till laxodlingar, utan även till kycklingindustrin och minkfarmer.
Småskaligt kustfiske bör prioriteras
Småskaligt kustfiske, som är mindre skadligt för marina habitat, och ofta syftar till mänsklig konsumtion snarare än foderproduktion, bör prioriteras och stödjas, i stället för de industrifartyg som i dag föredras av svenska politiker och av politiker runt om i EU. EU-subventioner har möjliggjort det skadliga industriella fiske som resulterat i ”billig” fisk, och gjort livet mycket svårt för de kustnära fiskare, vilkas fiske bättre begriper att natur och ekonomi inte kan skiljas åt.
Forskning spelar en avgörande roll för förståelse och hanterande av Östersjöns livsmiljöer. SLU-forskaren Agnes Olin har exempelvis beviljats forskningsanslag för att undersöka hur storskaligt strömmingsfiske påverkar sälens beteende och dess sökande efter mat längre in i skärgården. Genom att förstå dessa samband kan mer effektiva och hållbara förvaltningsstrategier utvecklas. Det är fullt möjligt att stortrålarnas framfart i Östersjön tvingat sälar att söka sig närmare kusten. Väl där kan de bidra till ökat predationstryck på abborre och gädda, vilket kan resultera att dessa arters bytesdjur, storspiggen, ökar. Med mer spigg i vattnet, ökar predationstrycket på små betare som tångmärlor. Dessa är betydelsefulla, då de betar ner de filamentösa alger som annars försämrar habitat- och vattenkvaliteten. Ökad predation från säl kan alltså ha stora effekter på kustekosystemet. Vad har då orsakat detta problem? Det är uppenbart att sälarna inte är roten till det onda. Det är i stället fiskepolitiken och det industrifiske den gynnar. Lösningen är inte att döda sälar, utan att verka för en vettig fiske- och miljöpolitik.
Vi måste ta vårt ansvar
Människan är en extremt effektiv predator, kapabel att orsaka stora störningar i ekosystem. I årtusenden har hon fördrivit och utplånat andra arter som saknat försvar mot hennes framfart. I dag har mänskligheten en bättre förståelse för handlingarnas konsekvenser, och de fördelar evolutionen gett människan innebär ett ansvar att använda mänsklig klokhet för att mildra hur hon påverkar omvärlden. Genom att visa återhållsamhet, ta ansvar för sina handlingar, och behandla omvärlden med upplyst hänsyn, kan människan skapa en framtid som gynnar både människor och djur i och kring Östersjön.
Debattartikel av Emil Siekkinen, frilansskribent , Foto Jan-Åke Hillarp
Källor
”Då 1900-talet grydde […]” WWF (https://www.wwf.se/djur/salar/)
”En del yrkesfiskare skyller […]” Baltic Waters (https://balticwaters.org/wp-content/uploads/2022/08/Ostersjobrief-37-utskrift.pdf)
”på sina håll i svenska vatten svälter […]” SVT (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/gavleborg/saljagaren-anna-carin-salarna-svalter-och-blir-allt-magrare)
”I stället är sälarna är ett naturligt […]” Stockholms universitets östersjöcentrum (https://www.su.se/stockholms-universitets-ostersjocentrum/webbmagasinet-baltic-eye/livet-i-%C3%B6stersj%C3%B6n-1.594682)
”åtgärder som riktas mot specifika arter […]” Charles Darwin (och R. C. Stauffer [redaktör]): Charles Darwin’s Natural selection: Being the second part of his big species book, written from 1856 to 1858 (Cambridge University Press, 1975)
”Forskning spelar en avgörande […]” Sveriges lantbruksuniversitet (https://www.slu.se/ew-nyheter/2024/1/tralfisket-strommingen-salen-och-skarven–nytt-slu-projekt-djupdyker-i-ostersjons-kustekosystem/)
