I snart 20 år har Svenska Rovdjursföreningen hjälpt tamdjursägare med stängsling med RAS, för att skydda mot rovdjur. Här får du en kort beskrivning över hur det går till, både för dig som gärna vill ha hjälp med att stängsla, och dig som kan tänka dig att hjälpa till med detta viktiga arbete för samexistens.
Rovdjursavvisande stängsel har visat sig utgöra ett gott skydd mot inte bara mot varg och björn utan även mot hundar som också kan göra stor skada i en djurbesättning. Oftast är det ett femtrådigt stängsel med hårt spända eltrådar och 4500 volt i trådarna. Principen bygger på att vargen helst kryper under eller mellan trådarna, det är ytterst ovanligt att den hoppar. Man kan även använda ett vanligt fårnät. Är det ett nät med låsta knutar räcker det med en eltråd 15 cm från ovansidan. Om det är ett fårnät med olåsta knutar måste man inte bara ha en eltråd på ovansidan utan även en tråd nertill, på insidan. Detta är för att inte tamdjuren ska pressa mot nätet när de försöker nå gräs på utsidan och pressa ut maskorna.
Stängsling med RAS en investering för framtiden
Djurägaren kan uppleva rovdjursavvisande stängsel som ett stort och kostsamt projekt. När arbetet är gjort är det dock en bra investering för en gård. Man har ett stabilt stängsel som håller i ca 20 år utan något underhåll av själva stängslet. Det finns dock en bugg i bidragssystemet: man måste hålla igång verksamheten i minst fem år annars blir man återbetalningsskyldig. Detta är oftast inget bekymmer för den yngre djurägaren, men vi har märkt att de äldre drar sig för denna investering, de tvivlar på om de orkar hålla på så länge, och riskerar därmed att bli återbetalningsskyldiga. Då väljer man hellre att lägga ner djurhållningen – och så får vargen skulden för att djurägare tvingas lägga ner. Vi vill gärna se någon slags åldersjustering av denna regel så att även den äldre djurägaren kan välja rovdjursavvisande stängsel.
Smidigt och enkelt förfarande för djurägaren
Arbetsgången brukar vara följande: djurägaren kontaktar stängslingsansvarige i regionen och frågar om hjälp. Samtidigt söker djurägaren bidraget från Länsstyrelsen. När detta är beviljat träffas stängslingsansvarige och djurägaren, man gör tillsammans upp en plan hur stängslet ska dras genom terrängen. Man bestämmer var hörnen ska vara, var det behövs grindar och så vidare.
Varje stängsling med RAS unik
Förutsättningarna kan skilja sig från gård till gård. Är det vall med slät mark brukar det vara rätt så okomplicerat att genomföra. Är det däremot naturmark med ojämn terräng, stenblock, hällmark och skog så ställer det högre krav på planeringen. Man kanske måste jämna ut marken med en maskin, fälla träd, eller helt enkelt försöka dra stängslet så att man undviker de besvärligaste partierna. Samtidigt är just naturbetena med dess rika flora och fauna viktiga att skydda med stängsling med RAS. Det hävdas ju att vargen är ett hot mot den biologiska mångfalden för den omöjliggör beteshävden. Med RAS kan man ha både och. När detta är gjort kallar stängslingsansvarige de volontärer som brukar vara intresserade att hjälpa till så bestäms ett datum, samtidigt som djurägaren beställer hem allt material som behövs. Arbetet kan påbörjas, rovdjursföreningens volontärer tillsammans med djurägaren.
Viktigt med regelbunden gräsröjning
Detta med den fortsatta skötseln är ett återkommande diskussionsämne. De som har ett rovdjursavvisande stängsel hävdar att det är mer lättskött än de oftast förekommande eltrådarna, efter som man inte behöver reparera det efter varje vinter. Det står stadigt år efter år. Det löpande underhållet är däremot gräsröjning under den nedersta tråden, som måste skötas noga så att eltrådarna har full effekt. Nu utgår det ju ett bidrag även för detta på fem kronor/metern, men en fuktig sommar då gräset växer fort kan det upplevas arbetsamt. Använder man ett fårnät slipper man detta moment.
Noll angrepp i Uppländska Siggeforareviret
Sedan ett par år har Uppsala ett eget vargrevir, Siggeforareviret. Hanen är en F1:a från Tiveden och tiken en F2:a från Gårdsjö 6-reviret. Alltså genetiskt sett ett av Sveriges viktigaste revir. Några djurägare i områden började stängsla men det var alldeles för trögt intresse från djurägarna tyckte vi. Valpar föddes, och mycket riktigt kom de första angreppen på tamdjur. 2021 låg reviret bland de högsta i landet i angreppstatistiken. Så pass att Länsstyrelsen, genetiken till trots, utfärdade skyddsjakt på en varg. Detta skapade en viss panik inom föreningen. Vad gör vi, hur ökar vi stängslingstakten? Svenska Rovdjursföreningen disponerar sedan många år en donation, ”Oskar Rune Lindströms fond för vargens bevarande i Uppland”. Vi beslöt att använda en del av fonden för att kompensera djurägare för mellanskillnaden mellan Länsstyrelsens bidrag och den faktiska kostnaden. Vi gick ut i media med detta och vi fick en explosion av ansökningar. Efter tio gårdar var vi tvungna att pausa det hela, pengarna ska ju räcka och vår stängslingsgrupp hinna med. År 2022 var angreppen i reviret lika med noll, och vår stängslingsgrupp fick tillsammans med en djurägare i området dela på Upplandsstiftelsens naturvårdspris. Tilläggas kan att ingen varg blev skjuten i skyddsjakten.
Det som började som ett pionjärarbete samtidigt som vargen återinvandrade till Sverige på 1980-talet och föreningen bildades har nu blivit en viktig del av föreningens själ. WWF har beviljat ett bidrag till föreningen som ska underlätta för oss att fortsätta bygga upp denna del av föreningen och utbilda fler stängslingskunniga runt om i landet.
Vill du ha hjälp med, eller hjälpa till med, stängsling med RAS?
För att få bidrag för stängsling med RAS utbetalt måste stängslet godkännas av Länsstyrelsen. Detta är en mycket viktig kvalitetssäkring inte bara av stängslet, utan även av Rovdjursföreningens arbete. Bidraget är för närvarande 50 kronor/meter. Det räcker som regel till materialet. Det blir ju dyrare om man måste röja i terrängen och anlita externa entreprenörer som gör jobbet. Svenska Rovdjursföreningens volontärer gör arbetet helt ideellt, så det är en bra affär för djurägaren. Mat och fika är arvodet och i förekommande fall även husrum. Djurägaren söker alltså bidraget innan arbetet påbörjas och får pengarna utbetalt när stängslet är besiktigat och godkänt av Länsstyrelsen. Vi stängslar i princip bara när Länsstyrelsen har gett klartecken till bidraget.
Hör av dig till [email protected] för att komma i kontakt med stängsligsansvariga på din ort.
Vil du hjälpa till och göra skillnad för rovdjuren och samtidigt träffa andra rovdjursvärnare, anmäl dig till den stängslingsansvarige i din region. På SLU/Viltskadecenters hemsida kan du läsa mer om RAS, Rovdjursavvisande stängsel.
Per Axell, nationell stängslingsssamordnare
Hur det hela började
På 1980-talet konstaterades att varg hade återetablerat sig i Sverige. Medlemmar i Föreningen Våra Rovdjur, en av de två föregångarna som senare bildade Svenska Rovdjursföreningen, var tidigt ute med att försökte stänga ute vargen från fåren. WWF bidrog med pengar vilket möjliggjorde att utveckla det femtrådiga elstängslet. 2004 hölls första stängselkursen på Grimsö Viltskadecenter där 30 personer utbildades i hur ett rovdjursavvisande stängsel monteras. Därmed var grunden lagd till dagens organisation. Föreningens vice ordförande Anna-Karin Lieber har varit med på många stängslingar med RAS. ” När vi är ute och stängslar hjälper vi inte bara till att skydda tamdjuren från rovdjur och rovdjuren från skyddsjakt. Det blir också ett möte mellan oss värnare och djurägaren. Ett flertalet fall djurägare som först varit skeptiska både mot oss och negativt inställda mot rovdjur har fått en helt annan attityd efter att vi har varit där och stängslat.”
Mer om Upplandsstiftelsens naturvårdspris kan du läsa här:
