Foto (C) Peter W Eriksson
Att vara rädd för att möta rovdjur i skogen kan vara mycket begränsande. Men det finns metoder för att minska oron.

Rovdjursrädsla ska givetvis alltid tas på allvar. Dock kan information om hur rovdjur fungerar, gärna kombinerat med guidade vandringar i rovdjursmark, ge bättre förutsättningar att hantera känslor av oro och rädsla, visar en ny studie. Men deltagandet måste alltid vara frivilligt.

Att känna sig rädd för att möta rovdjur, eller bli angripen av exempelvis björn eller varg, kan vara mycket begränsande. Att inte längre känna sig bekväm med att exempelvis gå ut i skogen och plocka svamp eller känna oro för familjemedlemmar minskar livskvaliteten.

Maria Johansson är professor i miljöpsykologi och forskar sedan en tid tillbaka på rädsla för specifikt björn och varg. En del av arbetet går ut på att ta reda på vilka tankar som styr just denna speciella typ av rädsla. Med det som utgångspunkt har sedan förslag på lämpliga verktyg för att hantera sin rovdjursrädsla, tagits fram. Att få kunskap om hur man undviker eller hanterar ett möte med rovdjur samt att med en kunnig guide besöka ett område där det finns rovdjur, kan till exempel bidra till minskad oro.

Viktigt med egen motivation

Men att delta i den här typen av aktiviteter måste alltid bygga på frivillighet, betonar Maria Johansson.

” Personen måste själv ha motivation för att lära sig hantera och minska sin rädsla, det är inget som kan påtvingas utifrån.”

En viktig faktor för att lära sig hantera rädsla för stora rovdjur är att lära sig hur de fungerar. Med denna kunskap är det enklare att börja tänka på ett nytt sätt om hur det skulle vara att möta rovdjur i naturen. Hur en person tänker kring ett ett rovdjursmöte har nämligen stor betydelse för hur orolig eller rädd man känner sig.

” Att inte alls kunna kunna förutsäga vad djuret kommer att göra om man möter det i skogen ger en känsla av hjälplöshet som kan upplevas mycket skrämmande” , berättar Maria Johansson.

Även osäkerhet kring hur personen själv kommer att reagera om det djur personen är rädd för plötsligt dyker upp, skapar starkare oro och rädsla. Att känna att man inte kan kontrollera sig och därför gör något olämpligt, kan bidra till ökad oro och osäkerhet.
Att erbjuda informationsmöten och/eller guidade vandringar i områden där rovdjur lever, kan ge bättre förutsättningar att hantera oro och rädsla. Att få kunskap om att rovdjur i princip alltid går undan om de anar mänsklig närvaro och att man genom att exempelvis samtala högt, sjunga eller på annat sätt tydliggöra sin närvaro, kan undvika rovdjursmöten, kan ge ökad känsla av trygghet.

Lyssna och ta den andres perspektiv

Oavsett vilken av aktiviteterna som erbjuds, är det avgörande att den kunskap om rovdjuren som förmedlas kopplar till de tankar männ­iskor har om ett möte med rovdjur. Det är minst lika viktigt att lyssna och sätta sig in den andres tankar, som att man som guide eller föredragshållare har gedigen kunskap om rovdjur. Att bjuda in till samtal även deltagare
emellan, till exempel under en exkursion, är också ofta ett framgångsrikt koncept.

” De flesta av oss litar mer på och lyssnar bättre på personer som man upplever har ungefär samma värderingar som en själv,” konstaterar Maria Johansson.

” Och även om man har olika åsikter, är det viktigt med ömsesidig respekt och förståelse. Det är heller sällan så svartvitt att de som bor i områden med rovdjur och känner oro för detta, automatiskt vill att rovdjuren ska bort. Även om man har en rovdjursrädsla kan man tycka att rovdjur är viktiga och bör få finnas i vår svenska natur.”

” Men vi får heller inte glömma betydelsen av myndigheterna och deras agerande i rovdjursfrågor. Att kunna lita på att få stöd och pålitlig information från exempelvis länsstyrelsen, har stor betydelse för människors upplevda känslor av oro eller rädsla för rovdjur,” avslutar Maria Johansson.

Susann Engqvist, Foto Peter W Eriksson

Läs hela studien på naturvardsverket.se ” Att möta människors oro och rädsla för björn och varg”
Publicerad 9 augusti 2022

Artikeln är tidigare publicerad i Våra Rovdjur 3/22

Mer från Tidningen Våra Rovdjur