En forskningsrapport som utkom förra året från Grimsö forskningsstation vid Sveriges lantbruksuniversitet, visar att lodjurspopulationerna i Skandinavien och Finland är genetiskt väldigt isolerade från varandra. Mer invandring från finska sidan behövs eftersom de skandinaviska lodjuren har låg genetisk variation.
Forskarna har genom DNA-studier på vävnadsprover från legalt dödade och trafikdödade lodjur insamlade i Sverige, Norge och Finland under 2019-2022, fått fram en bild av hur det genetiska utbytet mellan lodjur i de tre länderna ser ut. Bilden visar att lodjuren i Sverige och Norge hänger ihop i en skandinavisk population och är tydligt separerade från lodjuren i Finland. Det är två skilda populationer med ett väldigt litet genflöde emellan.
Nära total isolering
Det lilla genetiska utbytet som finns beräknas till åtta migranter i endera riktning per generation (enligt Naturvårdsverket är en generation för lodjur lika med 7 år), vilket forskarna bedömer nätt och jämt förhindrar en total genetisk isolering.
Problem efter tidigare utrotningshot hänger kvar
Syftet med studien var att ta fram data för bedömning av gynnsam bevarandestatus för det europeiska lodjuret (Lynx lynx) listat i EU:s art- och habitatdirektiv över arter som ska skyddas. Forskarnas slutsatser i rapporten är att migrationsfrekvensen mellan de två populationerna är viktig både ur biologisk och förvaltningssynpunkt. Biologiskt har den skandinaviska populationen kvar en låg genetisk variation och högre grad av inavel till följd av en historisk så kallad flaskhals, då lostammen var nära utrotning och samtidigt geografiskt isolerad. Den finska populationen har däremot klarat sig bra genom att den hänger samman med lodjuren österut.
Invandring österifrån behövs
Därför skulle särskilt den skandinaviska populationen behöva få genetiskt inflöde från finska lodjur, påpekar forskarna. Gränsen mellan de två populationerna sammanfaller mellan landsgränserna i norr och rapportförfattarna betonar betydelsen av samarbete mellan Sverige, Norge och Finland i förvaltningen av lodjuren för att gynna genflödet över gränserna.
Tatjana Kontio Foto Rolf Nyström
Källa: ”Lynx gene flow in Fennoscandia” av Hemmingmoore, Åkesson et al, rapport 2024-2, SLU, Grimsö
Artikeln är tidigare publicerad i Våra Rovdjur 2/25
