
I två aktuella debattartiklar lyfts hur man i Sverige skjuter ned varg, lodjur och björn till utrotningens gräns i licensjakter som till stor del främst verkar vara en eftergift för jaktintresset i landet. Det här handlar inte om att vara ”för” eller ”emot” jakt. Det handlar om trovärdig förvaltning, vetenskap och demokrati.
” Rovdjurspolitiken är utformad för att tillfredsställa en minoritet med egenintresse på bekostnad av naturen och landsbygdens ekonomiska potential. Detta går på tvärs med folkviljan, forskningen och Sveriges internationella åtaganden,” skriver tio företrädare för intresseorganisationer, däribland Svenska Rovdjursföreningen, och företag. i en debattartikel publicerad i DN i slutet av augusti. Artikeln fortsätter:
” Det demokratiska underskottet blir särskilt tydligt på länsnivå. I varje län finns en viltförvaltningsdelegation med stort inflytande över jakten på de stora rovdjuren. Studier visar att jägare utgör majoriteten av ledamöterna, vilket gör beslutsprocessen ensidigt färgad av jaktintresset. Länsstyrelserna lutar sig mot Naturvårdsverkets miniminivåer, och även där börjar tjänstemännens tolkningar i ökande grad gynna jaktlinjen. Trots att miniminivåerna inte syftar till att möjliggöra jakt, utan till att undvika att populationerna faller under kritiska gränser, tolkas de i praktiken som jaktutrymme så snart ett överskott föreligger.
När jäv blir vardag blir viltet rättslöst
Även Misha Istratov, fristående miljödebattör och grundaren till stiftelsen Artkrisen, har under flera år granskat svensk viltförvaltning. I en debattartikel publicerad i Aftonbladet tar han upp samma ämne och konstaterar att jäv har blivit vardag i rovdjursförvaltningen.
”Det framträder ett tydligt mönster: tjänstepersoner med band till jaktlobbyn placeras på nyckelposter inom myndigheter som ska agera opartiskt.” skriver Misha Istratov i artikeln och fortsätter:
” I Östergötland sköts 28 lodjur 2023 – en hotad art – trots att de i snitt bara tagit sex får per år. Där arbetar en vilthandläggare som samtidigt driver jaktturism. Hans sambo föder upp får. När detta ifrågasattes svarade enhetschefen: “vad de gör på sin fritid lägger vi ingen vikt vid.”
Här kan du läsa debattartiklarna i sin helhet:
https://www.dn.se/debatt/jagarna-har-for-mycket-att-saga-till-om-kring-jakt
IllustratrionPixabay, montage