Beslutet om att 75 vargar ska skjutas i vargjakten 2023, grundar sig på att vargen sägs ha uppnått så kallad gynnsam bevarandestatus (GYBS). Har en art inte det, får inte den här typen av jakt genomföras enligt EUs art- och habitatdirektiv. Men är verkligen gynnsam bevarandestatus, samt övriga kriterier verkligen uppfyllda, undrar Hans Ring. Är jakten kanske till och med olaglig?
När detta skrivs har 2023 års rekordstora vargjakt på 75 individer precis startat. Antalet är fastställt efter det att Naturvårdsverket frågat forskarna på SLU, Grimsö, hur många vargar som kan tillåtas för licensjakt utan att vargpopulationen minskar. Utöver dessa 75 vargar har även lämnats utrymme för att cirka 20 vargar kan dödas genom så kallad skyddsjakt.
Revir över flera län ger risk för överskjutning
Naturvårdsverket har sedan överlåtit beslutsrätten till länsstyrelserna att avgöra hur många vargar och vilka revir som ska utplånas. Länsstyrelserna fattade sina beslut den 22 september enligt följande:
I Värmlands län ska 30 vargar dödas i Ulvåa, Juvberget och Kockohonka som alla delas med Norge, reviret Vismen som delas med Örebro län samt Skacksjö, Flatmossen och Forshaga i det egna länet. Uppdaterat – se fotnot sist i artikeln
I Dalarna ska 14 vargar sammanlagt dödas i Almhöjdenreviret och Tinäsetreviret. Almhöjdenreviret ligger på gränsen mellan de tre länen Västmanland, Dalarna och Örebro, Tinäsetreviret ligger på gränsen mellan Dalarna och Gävleborg och samtliga revir har länsstyrelserna tagit gemensamt beslut om.
I Gävleborgs län ska 10 vargar sammanlagt dödas i reviren Ödmården och Mörtsjön, dessutom åtta vargar i reviret Tinäset, ett revir som sträcker sig över gränsen mellan Gävleborg och Dalarnas län.
I Örebro län ska 24 vargar sammanlagt dödas i fyra revir. Vargreviren Ölen och Grecken ligger i Örebro län, reviret Vismen delas med Värmland och reviret Almhöjden delas med Dalarna och Västmanland.
I Västmanlands län ska 12 vargar sammanlagt dödas i Almhöjdenreviret och Venabäckenreviret. Almhöjdenreviret ligger på gränsen mellan de tre länen Västmanland, Dalarna och Örebro och det har länsstyrelserna tagit gemensamt beslut om. Venabäcken ligger i Västmanlands län och den jakten har Länsstyrelsen Västmanland fattat beslut om.
Räknar man ihop dessa licenstilldelningar blir det följande: 30+14+10+8+24+12 = 98. Licenstilldelningen är 75 vargar och i besluten finns alltså dubbeltilldelning mellan olika län som har gemensamma vargrevir vlket ställer stora krav på kommunikation länen emellan för att inte riskera överskjutning.
Samtliga kriterier måste vara uppfyllda
Naturvårdsverket har också gett en vägledning till länsstyrelserna hur man fattar beslut om jakten. (Ärendenr.: NV-05826-22) Där står bland annat:
”Den 30 december 2016 fattade Högsta Förvaltningsdomstolen beslut i mål om licensjakt på varg. Domstolen utgår från att det behöver finnas minst 300 vargar i Sverige för att arten ska anses ha gynnsam bevarandestatus. Högsta Förvaltningsdomstolens beslut belyser samtliga kriterier som ska vara uppfyllda för att beslut om licensjakt ska kunna fattas.”
Varje länsstyrelse ansvarar för att eventuella beslut om licensjakt på varg uppfyller de förutsättningar som anges i 23 c § jaktförordningen. Det innebär att samtliga följande kriterier måste vara uppfyllda:
• Det får inte finnas någon annan lämplig lösning än licensjakt.
• Jakten får inte försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde.
• Jakten ska vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning.
• Jakten ska ske selektivt.
• Jakten ska ske under strängt kontrollerade former. I eventuella beslut om licensjakt behöver länsstyrelserna tydliggöra vilka avvägningar och bedömningar som har gjorts för var och en av punkterna ovan.
Undantag måste baseras på relevant forskning
I frågan om syftet med jakten slår domstolen fast att ett undantag måste baseras på de mest tillförlitliga och relevanta vetenskapliga och tekniska rönen och mot bakgrund av omständigheterna i det specifika fallet (p. 51).”Det krävs enligt domstolen att medlemsstaten visar att ett undantag leder till att licensjakt ur ett helhetsperspektiv får en positiv effekt på vargens bevarandestatus (p. 46).” (författarens kursivering)
I Regeringsbeslutet 2015-04-01 M2015/1573/Nm står följande:
”Sårbarhetsanalysen kritiserades för att inte beakta de genetiska aspekterna. Naturvårdsverket redovisade den 18 oktober 2012 en komplettering till sårbarhetsanalysen för varg med de genetiska aspekterna (dnr M2012/1505/Nm). Naturvårdsverket bedömde att 380 vargar i Sverige motsvarar ett referensvärde för populationsstorlek under förutsättning att i genomsnitt 3,5 vargar invandrar och reproducerar sig per 5-årsperiod. Redovisningen har ifrågasatts och det finns i dag ingen hållbar vetenskaplig bedömning av vad som utgör referensvärde för varg i Sverige som beaktar de genetiska aspekterna.” (författarens kursivering)
Beaktar man det här kan man inte påstå att Sveriges vargstam uppnår bevarandestatus. Sammanlagt har sju invandrande vargar kommit till Sverige under drygt 40 års tid och de var dessutom släkt med varandra. Och därmed är också den kommande jakten inte laglig enligt gällande lagstiftning.
Fotnot: Svenska Rovdjursföreningen driver sedan drygt 10 år tillbaka ett ärende i EU för att få kommissionen att ta upp vargjakten som olaglig, att den bryter mot art- och habitatdirektivet och att vi inte ska kunna göra det undantag vi gör idag. Internationellt uppmärksammar många länder vargjakten, och uttrycker förvåning över den svenska naturfientliga politiken.
Hans Ring, Foto Lars-Olof Johansson, Günter Lenhardt
Artikeln är tidigare publicerad i Våra Rovdjur 4/22
Hjälp oss stoppa framtida vargjakter genom att skriva till berörda myndigheter Ett exempel på brev samt kontaktpersoner hittar du här:
Tveksam metod för att beräkna vargpopulationens storlek och räkna ut GYBS
Inventeringen görs från 31 oktober till 1 mars. I de fall man känner till att det fötts valpar räknas varje valpkull med föräldrar enligt schablon som 10 individer. Föreningen menar att detta sätt att räkna inte är tillförlitligt, framför allt eftersom en stor del av räkningen äger rum före vargjakten i januari. Detta innebär att många av de vargar som räknats i början av perioden är döda när inventeringen avslutas. 2021 dokumenterades att 52 vargar hade dött under inventeringsperioden, men trots det hade de ingått i inventeringsresultatet. Av de 52 vargarna sköts 27 i licensjakt, 20 i skyddsjakt, tre dödades i trafiken och två av annan orsak. Till detta borde också de vargar som dör av naturliga skäl samt det betydande antal vargar som dödas illegalt läggas till, men här är förstås mörkertalet totalt. I vårt grannland Finland inventeras varg på ett sätt som föreningen bedömer är mer tillförlitligt; en valpkull multipliceras med åtta (inte 10) och vargarna räknas när populationen är som lägst, alltså på våren innan de nya valparna föds.
För att ta reda på om vargen inte riskerar utrotning utan har så kallad gynnsam bevandestatus (GYBS) inventeras vargstammen varje år av forskare på SLU Grimsö. GYBS för den svenska vargstammen är sedan 2016 satt till 300 individer. Detta antal är idag starkt ifrågasatt av forskare då det förutsätter invandring från ickebesläktade vargar som reproducerar sig minst var femte år, för att förhindra inavelsproblem. Så har inte skett. Modern forskning menar att cirka 2000 vargar skulle behövas i Skandinavien eftersom populationen är så pass isolerad.
Hans Ring
