Älgar finns i Euroasien och Nordamerika och lever ihop med en mängd rovdjur som björn, varg och puma, som alla är kapabla att döda dem. Men hur påverkar rovdjuren egentligen älgstammen? Vid det internationella älgsymposiet i Östersund presenterades forskning som återigen bevisar att rovdjur är bättre på att hålla klövviltet friskt och starkt än mänsklig jakt.
Den sista veckan i juni samlades älgforskare från hela världen för att presentera forskningsresultat om älgens status. Symposiet tilldrog sig i Östersund och det var andra gången det hölls i Sverige. USA, Canada, Ryssland, Norge och Polen har tidigare arrangerat konferenserna.
Älgen finns i åtta underarter, fyra i Nordamerika och fyra i Eurasien. I Nordamerika finns den i Alaska, Kanada och de nordliga staterna i USA. I Eurasien finns den i Norden, de baltiska staterna, Polen, Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Bulgarien, Rumänien, Ryssland, Kina, Mongoliet, Manchuriet och möjligen i Nordkorea. Älgen lever ihop med en mängd rovdjur som björn, varg, puma, sibirisk tiger, mongolisk varg som alla är kapabla att döda den.
Som representant för Svenska Rovdjursföreningen var jag särskilt intresserad av älgens förhållande till varg och björn.
Klimatförändringarna påverkar älgen negativt
Den globala uppvärmningen, dvs klimatförändringarna, och därmed också ökade angrepp av fästingar och andra småkryp med åtföljande sjukdomar, har under de senaste 30 åren på många håll varit den direkta orsaken till älgens tillbakagång, främst i Nordamerika. En annan viktig faktor är de höga temperaturerna under sommarperioden. Älgen blir mycket inaktiv vid temperaturer över 20 plusgrader, äter mindre och vilar i skuggor och våtmarker. Det ger sämre mjölkproduktion, mindre kalvar och sämre kondition inför brunsten. Vid temperaturer över 27 grader riskerar älgen att drabbas av värmeslag. Så även älgen är en av många förlorare i klimatförändringarnas spår.
Stor skillnad mellan Sverige och Alaska
Predationen från rovdjur och den mänskliga jakten är också stora dödsorsaker inom en älgpopulation. Men här sticker Sverige (Norden) ut jämfört med övriga områden där älg förekommer. I Alaska dödar varg och björn mellan 20 och 35 procent av älgstammen årligen, medan den mänskliga jakten står för mellan 2 och 6 procent av dödligheten. I Skandinavien utgör den mänskliga jakten 20 procent av dödsorsakerna, medan björn och varg tillsammans står för ca 10 procent i nuläget. (Boertje et al. 2009 och Sand et al. 2024)
Mänsklig jakt rubbar ålderssammansättningen
Forskarna förklarade att skillnaden speglar sig i ålderssammansättningen. Björnen tar i huvudsak unga årskalvar och vargen tar i huvudsak älgar under två års ålder. Det innebär alltså att de flesta äldre älgarna klarar sig.
Den mänskliga jakten tar i stället minst hälften som vuxna djur. Det leder till att genomsnittsåldern blir väldigt låg och älgtjurarna mycket sällan når sin bästa ålder 10-15 år. Detta innebär att unga tjurar, till och med kanske älgkons 2,5 årige son, kan bli den som parar sig med henne.
Där varg och björn i huvudsak utövar jakten når älgarna betydligt högre åldrar och det syns också på hur älgarna ser ut – med tjurar som är större och grövre med ordentliga skovelhorn. Detta gynnar också det sexuella urvalet som är en viktig faktor i evolutionen.
Slopad älgjakt i Polen ger stora tjurar med kraftiga horn
I Rafal Kowalczyks framförande om Polens älgstam, som varit befriad från mänsklig jakt sedan 2001, påvisade Rafal att älgtjurarna utvecklat skovelhorn i mycket stor utsträckning sedan fridlysningen. Polen uppvisar idag en ålderssammansättning som liknar Alaskas och tjurarna börjar också likna de tjurar som finns där. I Polen jagas älgen enbart av varg och björn.
Förlorad kalv ökar chansen för tvillingar nästa år
Vid seminariet visade forskningen vidare att älgkor som tidigt under sommaren förlorar sina kalvar till björn eller varg dels lär sig av erfarenheten och i viss mån förändrar sitt beteende till nästa år. Men det innebär även att hon kommer att vara vid mycket bättre hull och kondition vid brunsten, som infaller i slutet av september till början av oktober. Chansen att hon får tvillingar eller till och med trillingar, nästkommande vår är mycket stor. Frågan ställdes: Kan detta vara en slags evolutionär kompensation?
Forskarna konstaterade i alla fall att produktionen av nya kalvar är större i områden där enbart stora rovdjur sköter beskattningen, då kalvarna dödas tidigt och inte på hösten.
Forskningen visar alltså att stora rovdjur ska få ta större plats och få ett större inflytande på bytesdjurspopulationerna för att älgstammen ska hållas frisk. Den mänskliga jakten behöver backa/minska till förmån för ett mer naturligt fungerande ekosystem.
Text och Foto Hans Ring
Artikeln är tidigare publicerad i Våra Rovdjur 3/2025
