Forskare från bland annat Stockholms Universitet har hittat tusentals år gamla lämningar efter varg på Stora Karlsö, en isolerad ö i Östersjön. Eftersom ön ligger så pass långt från fastlandet har med största sannolikhet vargarna förts dit av människor.

Upptäckten av de 3 000–5 000 år gamla varglämningarna gjordes i Stora Förvar-grottan på Stora Karlsö, en plats känd för att ha använts intensivt av säljägare och fiskare under yngre stenåldern och bronsåldern. Ön, som bara är 2,5 kvadratkilometer stor, har inga inhemska landlevande däggdjur, vilket innebär att sådana djur måste ha förts över av människor.

Små vargar som åt fisk

Analys av arvsmassan i lämningar från två hunddjur bekräftade att de var vargar, inte hundar, utan spår av hundhärkomst. De uppvisade dock flera egenskaper som vanligtvis förknippas med liv i nära anslutning människor. Isotopanalys av deras ben avslöjade en kost rik på marint protein, såsom säl och fisk, vilket överensstämde med människornas kost på ön vilket kan tyda på att de hade blivit utfodrade. Dessutom var vargarna mindre än typiska fastlandsvargar, och en individ visade tecken på låg genetisk mångfald – ett vanligt resultat av isolering eller kontrollerad avel.

– Upptäckten av dessa vargar på en avsides belägen ö är helt oväntad, säger Dr. Linus Girdland-Flink vid University of Aberdeen, en av huvudförfattarna till studien, som är ett samarbete med Francis Crick-institutet, Stockholms universitet och University of East Anglia.
– De hade inte bara anor som inte gick att skiljas från andra eurasiska vargar, utan de tycks också ha levt tillsammans med människor, ätit deras mat och befunnit sig på en plats de bara kunde ha tagit sig till med båt. Detta målar upp en komplex bild av förhållandet mellan människor och vargar i det förflutna.

Oklart hur vargarna och människorna samverkade

Fyndet utmanar den konventionella förståelsen av dynamiken mellan varg och människa och processen för hundens domesticering. Även om det fortfarande är oklart om dessa vargar tämjdes, hölls i fångenskap eller helt enkelt frivilligt följde människorna, pekar deras närvaro i en människobebodd, isolerad miljö på en avsiktlig och ihållande interaktion.

– Det var en fullständig överraskning att se att det var en varg och inte en hund, säger Pontus Skoglund, Ancient Genomics Laboratory vid Francis Crick Institute och seniorförfattare till studien.
– Detta är en utmanande upptäckt som väcker möjligheten att människor i vissa miljöer kunde hålla vargar i sina bosättningar och fann ett värde i att göra det.

Medförfattaren Anders Bergström vid University of East Anglia tillägger:
– De genetiska uppgifterna är fascinerande. Vi fann att vargen med det mest kompletta genomet hade låg genetisk mångfald, lägre än någon annan forntida varg vi sett. Detta liknar vad man ser i isolerade eller dramatiskt minskade populationer eller i domesticerade organismer. Även om vi inte kan utesluta att dessa vargar hade låg genetisk mångfald av naturliga skäl, tyder resultaten på att människor interagerade med och hanterade vargar på sätt som vi tidigare inte övervägt.

Varg kan ha blivit omhändertagen

Ett av vargexemplaren, daterat till bronsåldern, visade också en skada som skulle ha begränsat dess rörlighet. Detta tyder på att den kan ha blivit omhändertagen eller kunnat överleva i en miljö där den inte behövde jaga stora byten.

Kombinationen av osteologi och genetiska analyser har gett unik information som inte hade varit tillgänglig annars.
– Kombinationen av data har avslöjat nya och mycket oväntade perspektiv på interaktioner mellan människor och djur under stenåldern och bronsåldern i allmänhet, och specifikt gällande vargar och hundar, säger Jan Storå, professor i osteoarkeologi vid Stockholms universitet.

Studien tyder på att interaktionen mellan människor och vargar under förhistorisk tid var mer mångfacetterad än man tidigare trott. Den tycks ha sträckt sig bortom enkel jakt eller undvikande till att omfatta komplexa relationer och interaktioner, som belyser nya aspekter av domesticering utan att leda till de hundar vi känner idag.

Här kan du läsa forskningen i sin helhet:

Artikeln ”Gray wolves in an anthropogenic context on a small island in prehistoric Scandinavia” publicerad i Proceedings of the National Academy of Sciences, PNAS.

Källa Stockholms Universitet, pressmeddelande 25 nov 2025

Ai-genererad bild