En stor undersökning om attityder till de stora rovdjuren visar att en helt överlägsen majoritet tycker om att björnen, vargen, lodjuret, järven och kungsörnen finns i vår natur. Ytterst få är negativa. Detta trots att det finns en rädsla för att möta framför allt björnen och vargen. I svaren på frågan om vilka som ska få vara med och bestämma över rovdjurens förvaltning hamnar större myndigheter, forskningen och naturskyddsorganisationerna, däribland Rovdjursföreningen, i topp medan jägare hamnar långt ner och möter jämförelsevis stort avståndstagande. Här presenterar Björn Ljunggren ett utdrag ur undersökningen.
Under förra året (2020) genomfördes en omfattande undersökning av svenskarnas attityder till stora rovdjur av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och Umeå Universitet. Detta är den fjärde undersökningen i sitt slag. Åren 2004, 2009 och 2014 gjordes likartade undersökningar. Eftersom många av frågorna i undersökningarna har varit desamma kan förändringar i människors attityder över en 16-års period analyseras, en period då de flesta stora rovdjur har ökat i antal och utbredning.
Undersökningen omfattade totalt 28 220 slumpmässigt utvalda personer. I vissa län (Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland, Gävleborg, Dalarna, Västmanland, Örebro, Värmland, Kronoberg och Stockholm) trängde undersökningen djupare och kan presentera resultat på kommunnivå. Svarsfrekvensen var 35 pocent vilket forskarna bedömde acceptabelt.
Undersökningen kan indelas i fyra temagrupper: Synen på stora rovdjur, övergripande rovdjurspolitik, förvaltningsåtgärder och information om stora rovdjur. I fortsättningen behandlar jag främst det förstnämnda temat. De två centrala frågorna är här:
”Vad tycker du om att björn (respektive järv, lodjur, varg och kungsörn) finns i Sverige?” och ”Skulle du kunna acceptera att ha björn (resp järv, lodjur, varg och kungsörn) i närheten där du bor?”
En nyhet är att denna undersökning för första gången tar upp kungsörnen förutom de fyra stora rovdjuren. Nytt är också att i den fördjupade delen av undersökningen har antalet län ökats. Tillkommit har Västmanland, Örebro och Kronoberg.
Det som nu publicerats är en första rapport. I ett senare skede kommer man att gå vidare och analysera attityderna utifrån ett flertal demografiska vinklar såsom ålder, kön, utbildning, boende m.m. Här nedan refereras ett urval ur rapportens rikliga mängd frågeställningar, med sina svar redovisade i diagrammen.
Så här tycker svenska folket om att de stora rovdjuren finns i vår natur
Björn
78 procent av svenskarna tycker om eller tycker mycket om att det finns björn i Sverige, flest i Stockholm. Men även Jämtland, där en stor del av den svenska björnstammen finns, ligger över det nationella genomsnittet. Acceptansen att ha björn i närheten där man bor är signifikant högre i Jämtland, Dalarna och Gävleborg, dvs län där det finns mycket björn, än i det nationella urvalet. Hälften av alla tillfrågade tycker att björn ska få leva i hela Sverige, vilket innebär en ökning jämfört med 2004 då bara 41 procent gav samma svar.
Varg
Vargen är den mest kontroversiella arten av de stora rovdjuren. Trots det är en stor majoritet, 69 procent, positiv och bara 12 procent negativa. 20 procent är neutrala. Dessa värden har ändrats marginellt över tid. Bosatta i Stockholm har en högre acceptans för att varg finns i landet, medan signifikant färre är positiva i Jämtland, Värmland, Dalarna, Kronoberg och Gävleborg. I samtliga län är det dock majoriteter som är positiva till varg, vilket är viktigt att understryka.
Respondenternas acceptans för varg i närheten där de bor har minskat över tid och är nu 49 procent. Högst acceptans visar Värmland med 54 procent och lägst visar Kronoberg med 39 procent.
Lodjur
Föga förvånande är lodjuret det mest populära av de stora rovdjuren (med undantag av kungsörnen). 80 procent av svenskarna tycker om eller tycker mycket om att det finns lodjur i Sverige. 75 procent kan acceptera att ha lodjur i närheten där de bor. Mest positiv är man i Västerbotten och minst i Norrbotten.
Kungsörn
88 procent tycker om att kungsörn finns i Sverige och samma andel skulle acceptera den i närheten där de bor.
Järv
71 procent av svenskarna tycker om eller tycker mycket om att det finns järv i Sverige. Lägst antal positiva hade Kronoberg, där det inte finns järv. Även på frågan om acceptansen att ha järv i närheten där man bor sticker Kronoberg ut genom att ha högst antal negativa. Signifikant fler personer, 53 procent, tycker att järv ska få leva i hela Sverige jämfört med 2004 års mätning, 41 procent.
Fler rädda för vilda djur idag
Generellt är fler människor idag rädda för att träffa vilda djur när de är ute i skogen än för 16 år sedan. Björnen toppar listan före vildsvin och varg. Andelen svenskar som inte hyser rädsla för några vilda djur har minskat ganska kraftigt.
Stort förtroende för SRF i frågan: Vem ska vara med och bestämma hur rovdjuren ska skötas?
Här hamnar de fyra naturvårdsorganisationerna (SRF, SNF, WWF och SOF) tillsammans med Naturvårdsverket, länsstyrelserna och rovdjursforskningen i topp. Till exempel anser 62 procent av svenskarna att Svenska Rovdjursföreningen ska få vara med och bestämma och bara 12 procent har något emot det, medan 48 procent stödjer att jägarna får vara med och bestämma och hela 37 procent har något emot det. Lokalbefolkningen hamnar lågt på listan. Dessutom har andelen svenskar som stödjer lokalbefolkningens medverkan minskat kraftigt över tid, från 62 procent år 2004 till 48 procent idag.
Kommentar
Jag har följt rovdjursdebatten sedan åtminstone början av 1990-talet och har alltid förundrats över hur media, politiker och myndigheter nära nog alltid har framställt det som om frågan om rovdjurens (i synnerhet vargens) vara eller inte vara delar svenska folket i två ungefär jämnstarka läger. Denna undersökning, liksom egentligen alla tidigare, visar att detta inte bara är fel, utan jättefel. Det är 69 procent av svenskarna som är positiva till varg! 12 procent är negativa! De 20 procent som är neutrala har uppenbarligen inga problem med vargen och skulle – lite hårdraget, det medges – nästan kunna räknas som positiva i det här sammanhanget. Hela 49 procent skulle kunna tänka sig att ha varg i närheten där de bor. Att denna siffra minskat med några procentenheter verkar nästan vara det enda media har tagit fasta på i den här undersökningen. Vågar man hoppas att media, politiker och myndigheter studerar undersökningen lite noggrannare? Vis av lång erfarenhet är jag inte säker på det.
BJÖRN LJUNGGREN
Källa artikel och diagrammen här intill: ”En attitydundersökning om stora rovdjur och rovdjursförvaltning” av Sabrina Dressel, Juliana Bennett och Göran Ericsson vid Sveriges Lantbruksuniversitet och Camilla Sandström vid Umeå universitet. Rapport 2021:8.
