Den 1 mars börjar licensjakten på lodjur, om inte överklagandena från bland andra Svenska Rovdjursföreningen och Naturskyddsföreningen, som överklagar för första gången, går igenom. Dock är oddsen historiskt sett inte på naturintressets sida. Svenska Rovdjursföreningen har under många år regelbundet överklagat besluten om licensjakt på lodjur utan att få bifall. I mångas ögon är lodjursjakten obegriplig, och i årets beslut från Västerbottens länsstyrelse framgår att ett av skälen till lodjursjakten är att man vill främja troféjakt och skinnförsäljning.
Så här står det i länsstyrelsen beslut:
“Vid licensjakt har många personer möjlighet att jaga och det finns ett stort intresse för jakt efter rovdjur i Västerbottens län. Jakten bedrivs med traditionella metoder och har acceptans i stora delar av befolkningen. I viss mån finns det möjlighet att sälja jaktupplevelser till betalande gäster (som med all annan licensjakt). Skytten får behålla det fällda djuret (när det gäller björn) eller delar av det (när det gäller lo), vilka sedan kan säljas vidare. Sammanlagt gör detta att lodjuren betraktas som resurs, attityderna är mycket positiva gentemot arten och det finns en acceptans för artens förekomst och förvaltning bland länets befolkning.”
– Enligt min mening för Västerbottens län in aspekten troféjakt som ett motiv till lodjursjakten, säger Svenska Rovdjursföreningens jurist, Björn Israelsson som även sköter samtliga överklaganden av licensjakt på lodjur 2026.
– Dessutom framgår enligt beslutet att delar av det skjutna lodjuret kan säljas vidare. Jag upplever förhållningssättet närmast som stötande. Utgångspunkten är att handel med skyddade arter är förbjuden och lodjur är A-klassade enligt CITES-reglerna. A-listade arter är utrotningshotade på grund av handel och har därför störst behov av skydd. Trots det är det otroligt nog tillåtet i Sverige att sälja troféer av lodjursskinn samt att föra ut skinnet ur landet efter intyg från Jordbruksverket. Men är verkligen troféjakt på vilda kattdjur för utländska jägare en näring Sverige ska uppmuntra? avslutar Björn Israelsson.
Ihåliga skäl till lodjursjakt generellt
Ett annat syfte med jakten i norra förvaltningsområdet är att minska lodjurens socioekonomiska och psykosociala påverkan på rennäringen, och förutsättningarna är annorlunda i norra Sverige. Lodjur påverkar rennäringen. Men de främsta skälen som generellt anförs i hela landet för att motivera licensjakt på lodjur är att 1. minska populationens storlek i länet. 2. minska skador på tamdjur samt 3. öka acceptansen för lodjur. Samtliga argument är enligt Svenska Rovdjursföreningen ihåliga eftersom 1. En tilldelning på exempelvis fyra lodjur (Stockholms län) eller tre (Västra Götaland) kan knappast vara nödvändig för att stammen annars riskerar att bli alltför stor. 2. Lodjur gör ytterst marginella skador på tamdjur, cirka 125 får/år 3. Acceptansen för lodjur är mycket hög; över 80% av Sveriges befolkning vill att vi ska ha lodjur i vårt land, inte mer än cirka 10 % är rädda för lodjur, och cirka 50% av befolkningen anser inte att man ska skjuta lodjur för att de konkurrerar om viltet. Dessutom är enbart 13 procent av Sveriges befolkning positiva till lodjursjakt ( SLU Umeå “Attityder till stora rovdjur ch rovdjursförvaltning,” 2021), YouGov, World Animal Protetion/SRF 2022
Länsstyrelsen i Västerbotten beslutar även att typgodkända lodjursfällor för levandefångst får användas under licensjakten.
Susann Engqvist
Fotomontage Kjell Bäcklund
Här kan du läsa mer om licensjakten på lodjur 2026 :
