Vissa rovfåglar ser vi relativt ofta, som ormvråken där den sitter på en stolpe vid vägen. Men hur ser statusen ut för våra andra, lite mer osynliga rovfåglar och ugglor?
Många känner nog till den lyckade vändningen för havsörnen som på 1970-talet var starkt utrotningshotad i vårt land på grund av miljögifter. Arbetet för återkomsten av denna vårt lands största fågel, med en vingbredd på över två meter, är en riktig framgångssaga.
Likaså är pilgrimsfalken ett exempel på ett fantastiskt naturvårdsarbete genom Naturskyddsföreningens Projekt Pilgrimsfalk. Sedan början av 1970-talet har oändliga timmar spenderats av ungefär 500 nästan uteslutande ideella entusiaster för att ringmärka, vakta bon och stödutfodra. Nordens Ark arbetade också under 19 år (!) med att föda upp och sätta ut pilgrimsfalkar. Så från att ha varit nästan utrotad i Sverige, har pilgrimsfalken gått till att idag ha en stam på ungefär 600 häckande par. Det innebär inte att pilgrimsfalken är en vanlig syn idag, men den återfinns i nästan alla svenska landskap och har gått från att klassas som Akut hotad till Sårbar enligt Rödlistan. Ett orosmoln för pilgrimsfalken är dock att många pilgrimsfalkar som övervintrade i Nederländerna drabbades av fågelinfluensa 2021. Idag är det föreningen Birdlife som står bakom arbetet med pilgrimsfalken. Den röda gladan, som främst häckar i södra Sverige, företrädesvis Skåne, men även i Blekinge och Halland är också ett exempel på en art som återhämtat sig väl på senare år.
Sträckräkning ger kunskap på sikt
Men hur står det till med våra rovfåglar och ugglor generellt? En stor del av informationen kommer via rapporter från Falsterbo där man varje år räknar sträckande rovfåglar. Tack vara den nu femtioåriga serien i Falsterbo finns idag mycket pålitliga siffror som visar beståndens utveckling över tid. Men att man ser många av en art passera, behöver inte betyda det samma som att arten finns i stort häckande antal i Sverige. Trenderna går bara att bedöma om man beaktar serier över flera år, men man kan inte titta på en isolerad höst och säga ”Den och den arten har minskat” (eller ökat) eftersom vindriktningarna under en enskild höst i mycket stor utsträckning påverkar hur stor del av flyttfågelbestånden som väljer att lämna landet via Falsterbo eller via någon annan rutt.
Blå kärrhök till exempel observerades i det högsta antalet på 50 år, 627 individer, över Falsterbo 2022. Men vid inventering där den blå kärrhöken vanligtvis häckar har endast så få som fyra häckningar registrerats 2022. Men för en art som blå kärrhök åker häckningsresultaten berg- och dalbana i takt med hur smågnagartillgången skiftar från ett år till ett annat i Norrland.
Ormvråk, sparvhök, pärluggla och kattuggla vanligast
De vanligaste rovfåglarna i Sverige är den lilla sparvhöken och den stora ormvråken. De finns i livskraftiga stammar över i stort sett i hela Sverige, dock häckar inte ormvråken inte i fjällen. Ser du en cirka halvmeterhög rovfågel, oftast brun/brunspräcklig (även om det finns stora varianter från mörkbrunt till vitt), på en ledning eller stolpe bredvid en större väg är det med stor sannolikhet en ormvråk. Den sitter ofta och spanar efter trafikskadat vilt att ta för sig av.
Den lilla sparvhöken är en inte ovanlig gäst i trädgårdar där den kan jaga småfåglar vid fågelmatning samt i stadsmiljö där den fångar trastar, starar och ibland även så stora byten som duvor. Just duvor är det främst den betydligt större honan som tar. Den är en mycket flygskicklig och snabb jägare. Sparvhöken är cirka 30 cm lång, stjärten utgör en stor del av kroppen, fjäderdräkten är grå på ryggen och ljus med brunröda band på undersidan av vingarna.
De vanligaste ugglorna i Sverige är pärlugglan och kattugglan. Pärlugglan är liten med en kroppslängd på cirka 25 cm, är brun på ovansidan med vita fläckar (pärlor) på skuldrorna. Den finns i stort se hela Sverige utom på Öland. Kattugglan hittar man i södra Sverige, upp till de sydligaste delarna av Västerbotten. Den är betydligt större, runt 40 cm i kroppslängd och kan ha en vingbredd på närmare en meter. Den är brun eller grå på ovansidan och ljus med bruna band på undersidan.
Tufft i fjällen
Dock har många av fjällvärldens rovfåglar och ugglor haft det tufft på senare tid. Liksom fjällräven är till exempel fjällvråken beroende av tillgången på smågnagare som lämlar. Stenfalken till exempel äter också mycket gnagare, men även insekter och småfåglar, vilket gör att den klarar sig betydligt bättre dåliga gnagarår. Utvecklingen för stenfalken är idag positiv.
Jaktfalk och pilgrimsfalk tillhör också fjällfaunan men där har pilgrimsfalken klarat sig betydligt bättre, mycket tack vare de åtgärder som nämndes tidigare. Kanske är det till och med så att pilgrimsfalken konkurrerar ut jaktfalken? Eller finns det andra orsaker till att jaktfalken minskar, och att detta generellt gynnar pilgrimsfalken? Frågorna är ännu obesvarade, men faktum är att jaktfalken på relativt kort tid försvunnit från lågfjällsområden. Glädjande nog har den ändå haft framgång i Jämtland under 2022, med 22 besatta revir, minst 17 lyckade häckningar och totalt 49 flygfärdiga ungar. Gnagartillgången var stor i Jämtland förra året.
Havsörnen betraktas idag som nära hotad men har tiodubblat sin närvaro i fjällvärlden. Kungsörnen har samma klassificering och antalet häckande par i fjällen har sannolikt varit stabil under lång tid. Men skotertrafiken, som har ökat i exempelvis Dalafjällen, kan ha en negativ inverkan på kungsörnarnas häckningar. Resultatet är sämre i de områden där skotertrafik är tillåten än i de områden där skotertrafik är förbjuden.
Kritiskt för fjällugglan
Den allra ovanligaste av dem alla är fjällugglan. Det är den enda art som klassificeras som Akut hotad enligt rödlistan och den häckar bara i Sverige när det finns gott om gnagare. Det är en rejält stor uggla med 53–65 cm krroppslängd och en vingbredd på uppemot 150 cm. Gamla fjällugglehanar är helt vita, honan är vit med mörka fläckar på huvudet rygg, skuldror och på undersidan av vingarna. Fjällugglan var relativt vanlig i Lappland i början av 1900-talet, men de senaste femtio åren har häckningarna minskat markant.
Livskraftiga rovfåglar och ugglor:
Ormvråk, röd glada, brun kärrhök, sparvhök, bivråk, lärkfalk, tornfalk, fiskgjuse, kattuggla, sparvuggla, jorduggla, hökuggla, pärluggla.
Känsliga rovfåglar och ugglor
Fjälluggla (akut hotad) Jaktfalk (starkt hotad) Brun glada (starkt hotad) Ängshök (starkt hotad) Berguv (Sårbar) Lappuggla (sårbar) Slaguggla (nära hotad) Hornuggla (nära hotad) Fjällvråk (nära hotad) Kungsörn (nära hotad) Blå kärrhök (nära hotad) Stenfalk (nära hotad) Duvhök (nära hotad) Havsörn (nära hotad) Pilgrimsfalk (nära hotad)
Text Susann Engqvist, foto Yvonne Stridberg, John Pauling,Roger Brendhagen
Artikeln är tidigare publicerad i Våra Rovdjur 1/23
