Marie Stegard Lind granskar senare tids hantering av skyddsjakter på varg i Norrbotten. Flera beslut om vargjakt tas under veckosluten utan skriftlig ansökan, att gälla med i stort sett omedelbar verkan, även i förebyggande syfte. Överklaganden blir verkningslösa då de inte kan framföras förrän på måndagen, om de ens skickas vidare i rätt tid av länsstyrelsen. När sedan ett överklagande väl kommer fram till förvaltningsrätten, nekas det prövning för att vargen redan är skjuten.
De stora rovdjuren får som utgångspunkt inte dödas. Trots detta kan länsstyrelsen besluta om skyddsjakt för att undvika allvarlig skada på tamdjur, på villkor att det inte finns någon annan lösning än att döda. Om skyddsjakt beslutas ofta, riskerar dock det strikta skyddet för varg, lodjur, järv med flera arter att urholkas.
Beslut med omedelbar verkan även i förebyggande syfte
Länsstyrelserna fattar slående ofta beslut om skyddsjakt på rovdjur på fredagar. Det skulle inte vara något problem om länsstyrelsen inte samtidigt utfärdade beslut som ska gälla direkt och detta även om det överklagas. Men så gör länsstyrelserna, trots att det inte sällan handlar om skyddsjakt i förebyggande syfte, dvs. det har faktiskt inte uppstått någon allvarlig skada ännu.
Det handlar ofta om att en sameby planerar att flytta sina renar till ett område där man vet att det finns något rovdjur. Att skyddsjakt kan användas så, dessutom på strikt skyddade rovdjur och även i Natura 2000-område, är häpnadsväckande och något som domstolarna borde reagera på. Men tyvärr godtas detta av Förvaltningsrätten i Luleå.
På grund av att skyddsjaktsbesluten träder i omedelbar verkställighet kan jakten starta genast. Även om Svenska Rovdjursföreningen överklagar ett fredagsbeslut under helgen och yrkar att jakten omedelbart ska stoppas kan inte domstolen handlägga det förrän tidigast på måndagen och då kan djuret vara dödat. För att göra saken ännu värre anser Förvaltningsrätten i Luleå att det inte är meningsfullt att pröva ett överklagande i sak om djuret är dödat. Det är en mycket olycklig signal som domstolen sänder ut till länsstyrelserna! Ju snabbare djuret avlivas, desto säkrare kan man alltså vara på att slippa domstolsprövning av ett beslut som kanske inte skulle hålla i domstol, till exempel för att det rör en genetiskt viktig varg.
Det är alltså av avgörande betydelse för rovdjurshanteringen att länsstyrelsernas beslut om skyddsjakt är riktiga från början.
överklaganden som kan påverka genomförandet av besluten, i praktiken inte finns.
Exemplet Norrbotten – försöker man kringgå domstolen?
Efter att en genetiskt mycket värdefull varg hade vandrat in i Sverige från Finland ville två samebyar i Norrbotten få den avlivad eftersom de planerade att föra 20 000 renar till det område där vargen antogs befinna sig. Den rovdjursvänliga allmänheten ringde till Länsstyrelsen i Norrbottens län på fredagen den 30 oktober 2020 och fick då besked att beslut skulle komma först i nästa vecka. Döm om vår förvåning när vi får höra att vargen hade skjutits av Länsstyrelsens egen personal från helikopter under natten till lördagen. Det förefaller ha fattats ett muntligt beslut på fredagskvällen. Av vem och på vilka grunder är okänt.
Trots att vargen var skjuten valde Svenska Rovdjursföreningen att överklaga beslutet, eftersom det så småningom dök upp ett 14-sidigt skriftligt beslut, daterat på fredagen. Eftersom vargen var död, ansåg dock Förvaltningsrätten i Luleå att saken var förfallen och bara avskrev målet. Svenska Rovdjursföreningen har anmält ärendet till JO, som valt att inte granska ärendet.
Någon månad senare beslutade Länsstyrelsen om skyddsjakt på en annan varg. Föreningen överklagade även detta beslut och Förvaltningsrätten i Luleå stoppade faktiskt verkställigheten. Någon prövning av själva överklagandet blev det inte heller denna gång, eftersom beslutets giltighet var så kort. Så fort beslutet upphört att gälla avskrev domstolen målet. Någon dom blev det alltså inte, vilket var tråkigt eftersom det såg ut som om Svenska Rovdjursföreningen skulle ha vunnit. Men vad värre är,
redan samma dag som domstolen avskrev målet fattade länsstyrelsen ett nytt beslut om jakt på samma varg!
Begäran om inhibition skickades inte vidare direkt
Undertecknad har begärt ut alla skyddsjaktsärenden från november – december 2020 från Länsstyrelsen i Norrbotten. Man kan notera att det uteslutande är samebyar som har ansökt om skyddsjakt. I flera fall finns det inte ens en ansökan från samebyn utan ärendet startar med en tjänsteanteckning från ett telefonsamtal, trots att diariet ger sken av att det finns en skriftlig ansökan från samebyn.
Under denna tid avslog Länsstyrelsen fyra ansökningar om skyddsjakt, alla på järv. För varg är det precis tvärtom – alla de åtta nyansökningarna bifölls. Detsamma gällde för ändringsbeslut. Tabellen intill redovisar ärenden på varg enbart. Som synes avslogs inga ansökningar. Flera beslut har fattats på lördag eller söndag.
Som en jämförelse ska sägas att handläggningstiden i ärenden om järv var betydligt längre än för varg: 9 dagar (avslag), 16 dagar (avslag), 16 dagar (avslag), 17 dagar (avslag), 10 dagar (bifall), och 25 dagar (bifall). I dessa ärenden finns fler handlingar, de förefaller mer utredda och det blev ofta avslag.
Tre skyddsjaktsbeslut på varg överklagades, samtliga av Svenska Rovdjursföreningen. Inte i något av dessa fall skickade Länsstyrelsen vidare föreningens överklagande samma dag som det kom in. Eftersom överklagandena innehöll yrkande om inhibition (att stoppa verkställigheten) är det inte godtagbart och det finns ingen uppenbar förklaring. Till saken hör att det var genetiskt viktiga vargar.
Kan vi lita på att länsstyrelserna upprätthåller ett effektivt skydd för rovdjuren?
Det finns säkert de som glädjer sig åt Länsstyrelsens höga servicegrad när det gäller att snabbt fatta beslut om att döda vargar som råkat vandra in i ett område där en sameby anser att rovdjur inte ska få förekomma. Bara att ringa, så kan du oftast få beslut samma dag, även om det är på helgen.
Tillhandahåller Sverige ett effektivt skydd i art- och habitatdirektivets mening när varje ansökan om jakt på varg godkänns? Det är frågan som man borde ställa.
Såvitt vi kan se har Länsstyrelsen i Norrbottens län under bara ett par månader hastigt beslutat att döda tre immigranter (genetiskt viktiga vargar) och en skandinavisk individ. Samtidigt är det av avgörande betydelse att vargstammen tillförs nytt genetiskt material. Om så inte sker skulle vargstammen behöva bestå av minst 1700 individer, så det ligger även i vargmotståndarnas intresse att möjliggöra invandring.
Den slutsats som undertecknad drar är att Naturvårdsverket inte borde ge delegation att besluta om skyddsjakt på varg till Länsstyrelsen i Norrbotten. Risken för att värdefulla individer dödas är för hög.
MARIE STEGARD LIND
