Resultaten från inventeringsperioden 2023/24 visar att det finns cirka 440 vargar i Skandinavien. Ungefär 375 av dem finns i Sverige. Vargstammen i Sverige har minskat jämfört med i fjol då resultatet från inventeringen blev 450 vargar. Totalt finns 46 familjegrupper samt 30 revirmarkerande par i Skandinavien. Av de 46 familjegrupperna var 38 registrerade endast i Sverige och tre av familjegrupperna var gränsöverskridande. Fem av familjegrupperna registrerades endast i Norge.
I en av dessa familjegrupper fanns en revirmarkerande, reproducerande immigrant och i sju av familjegrupperna fanns en eller två revirmarkerande F1, d.v.s. avkommor till immigranterna i Galven/Prästskogen eller Tiveden 2. Den genomsnittliga inavelskoefficienten bland avkommorna i familjegrupperna under vintern 2023/2024 var 0,23 vilket motvarar helsyskon.
Grundad av sex finsk-ryska vargar
Hela den skandinaviska vargstammen härstammar från endast sex invandrande vargar från den finskryska populationen:
– Vargparet i reviret i Nyskoga som grundade populationen 1983.
– Hanen i reviret i Gillhov som fick valpar åren 1991–1993.
– Hanarna i reviren i Kynna och Galven som båda fick valpar första gången 2008.
– Tiken i Tiveden fick 2017–2019 valpar med en skandinavisk hane och 2020 reproducerade sig för första gången tre av deras avkommor.
Ytterligare en reproducerande finsk/rysk hane finns i Norge i reviret Setten sedan 2021. Den har reproducerat sig, men än så länge har ingen av dess valpar reproducerat sig vilket krävs för att få räknas som grundare av populationen. En valp finns 2023/24 dokumenterad i ett revirmarkerande par i Uppsala län.
Hög inavelskoefficient
Inavelskoefficienten är ett mått på andelen identiska genvarianter (alleler) med gemensamt ursprung som en individ ärver från sina föräldrar. Den varierar mellan noll och ett. Inavelskoefficienten blir högre ju mer besläktade föräldrarna är. Exempelvis är inavelskoefficienten 0,25 bland avkommor till ett syskonpar, medan den är 0,13 för avkommor till kusiner. Bland valpkullar som föddes mellan 1996 och 2006 steg den genomsnittliga inavelskoefficienten från 0,13 till 0,31.
Sedan 2006 har inavelskoefficienten bland valpkullarna minskat. Dock skedde en ökning med 0,02 under åren 2017 och 2018, för att därefter sjunka med 0,01 till 2019. Den genomsnittliga inavelskoefficienten för senaste vinterns familjegrupper har beräknats till 0,23 (±0,10 SD), vilket motsvarar helsyskon.
Invandrade vargar kan bidra med nya gener
Vargar från den finsk-ryska populationen är viktiga för att minska inaveln i den skandinaviska vargstammen. Vanligen är de finsk-ryska vargar som vandrar in hanar, men denna säsong dokumenterades även tikar, en i Norrbottens län och två i Finnmarks fylke. Vargtiken i Norrbotten sköts vid skyddsjakt samma månad som den först dokumenterades (februari). I tillägg till dessa tre tikar dokumenterades två hanar varav en i Norrbottens län i oktober 2023. Den andra hanvargen dokumenterades först i Jämtlands län i december 2023 men vandrade strax in i Norge och försågs där med en GPS-sändare av norsk förvaltning. Efter några månaders vandring på norsk sida av riksgränsen, framförallt utanför vargzonen, flyttades vargen in i den norska vargzonen, i april 2024.
I det norska Setten-reviret är en finsk-rysk hanvarg etablerad som revirhävdande varg. Settenvargen dokumenterades första gången i Skandinavien år 2019 och har därefter vid ett tillfälle i januari 2021 flyttats av norsk förvaltning in i vargzonen. Våren 2023 föddes tredje kullen i reviret och fem nya avkommor har identifierats i Setten under vinterns inventering.
Källa Naturvårdsverkets hemsida
Foto Remy Brändefalk, vilda svenska vargar
Artikeln är tidigare publicerad i Våra Rovdjur 3/2024 där vi också visar ett komplett släktträd över vargpopulationen från 1991-2023.
