En 37-årig man åtalades vid Halmstads tingsrätt för grovt jaktbrott med anledning av att han under jakt skjutit en varg. Jaktpressen har varit kritisk till domen och det har påståtts att domstolen inte förstår jaktens villkor. Men efter ordentlig genomgång av domen – som var på över 90 sidor! – stämmer inte det. Domstolen tar hänsyn till jaktens villkor, men man accepterar inte vilket beteende som helst i samband med jakt. Jägaren dömdes för jaktbrott och fick betala 204 509 kronor.
I slutet på januari 2026 åtalades en 37-årig man vid Halmstads tingsrätt för grovt jaktbrott med anledning av att han under jakt efter vildsvin i december 2024 skjutit en varg. Han dömdes den 5 maj 2026 för jaktbrott till villkorlig dom och dagsböter. Mannen åberopade till stöd för sitt handlande att han tillämpat 28 § i jaktförordningen.
Speciella krav för 28 §
Den samlade jaktpressen har varit mycket kritisk till att mannen dömdes och det har påståtts att domstolen inte förstår jaktens villkor. Efter en genomgång av domen kan faktiskt konstateras att domstolen just tar hänsyn till jaktens villkor men inte accepterar vilket beteende som helst i samband med jakt. Det rör sig om ett djur som åtnjuter ett starkt skydd såväl i den nationella lagstiftningen som i EU-lagstiftningen.
Kärnfrågan i målet var huruvida 28 § i jaktförordningen (allmänt kallad ”P28”) varit tillämplig eller inte och i det sammanhanget konstaterar tingsrätten att det ställs höga krav för att bestämmelsen ska få tillämpas. Bedömningen ska utgå från objektiva iakttagelser och en jägares subjektiva bedömning kan inte ges någon betydelse i sammanhanget.
Vargen 200 meter från hund
Omständigheterna när jägaren sköt vargen var att det var åtminstone 200 m mellan de aktuella vargarna och den närmaste hunden. I det sammanhanget har tingsrätten tagit fasta på vittnesmålet från forskaren vid SLU Jens Frank, som under rättegången uppgav att ”vid de absolut flesta fallen sker ingenting när en varg och hund närmar sig varandra. Det är vanligare att vargar, speciellt unga sådana, och hundar leker än att vargar attackerar en hund.”
Med utgångspunkt i såväl avståndet mellan varg och hund samt uttalandet angående risken för angrepp, fann tingsrätten att det inte var uppenbart att ett angrepp var omedelbart förestående. Därför var de objektiva förutsättningarna för att döma för brott uppfyllda. Den återstående frågan var om jägaren agerat med uppsåt eller oaktsamhet. D.v.s. förstod han att 28 § inte var tillämplig men sköt ändå eller var han bara slarvig?
Erfaren jägare medveten om vargrevir
I sitt fortsatta resonemang utgick tingsrätten bland annat från de förhållande att det var fråga om en erfaren jägare. Enligt egen uppgift ska han ha ”jagat sedan han var barn,” och även det faktum att han redan innan hade kännedom om att han befann sig nära ett vargrevir och därför borde vara beredd på att han skulle kunna möta varg.
Det avgörande för tingsrättens bedömning är emellertid den korta tid han hade på sig för att bedöma situationen. Tingsrätten konstaterar alltså att det inte framkommit något som tydde på att han under den korta tid som förelåg hade insikt i att det förelåg risk för att ett angrepp var omedelbart förestående. Han hade alltså inte uppsåt till gärningen.
Däremot menar tingsrätten att eftersom vargarna och hunden befann sig långt från varandra kunde det förväntas av honom att han skulle komma till insikt i att ett angrepp inte var omedelbart förstående. Han handlade därför oaktsamt.
Över 200 000 kronor i böter
Med anledning av det döms han inte för grovt jaktbrott utan för jaktbrott. Värt att notera är att tingsrätten ändå såg allvarligt på gärningen eftersom antalet dagsböter blev så pass många som 100.
Sammanlagt fick han alltså betala 46 000 kronor i böter, skadestånd till staten, genom Naturvårdsverket, på 86 640 kronor för den dödade vargen. 1 000 kronor till brottsofferfonden eftersom han döms för brott. Han ska också betala tillbaka 70 869 kronor till staten för advokatkostnaden.
Totalt kostade den skjutna vargen jägaren 204 509 kronor, men tyvärr blev det en varg färre i skogen.
Björn Israelsson/jurist
Foto Roger Brendhagen
