Missnöje med ersättningssystemet för rovdjur

Sveriges modell för samexistens mellan rovdjur och renskötare var en succé för järvpopulationen och en förebild för andra länder åren efter att det infördes 1996. Men i dag har renskötarna tappat förtroendet för systemet eftersom staten inte hållit vad den lovat. Det visar en studie som forskare vid University of York i England och Sveriges Lantbruksuniversitet har gjort.

Systemet med att ersätta samebyarna för föryngringar av lodjur, varg och järv infördes 1996. Det innebär att staten ska betala ut ersättning för varje hona med ungar som hittas under den årliga inventeringen. Ersättningen ska täcka samebyarnas kostnad för att samexistera med rovdjuren, baserat på priset på renkött, en beräkning av hur många renar som tas och samebyarnas merarbete.

Från succé till missnöje

Forskarna har inriktat sig på hur systemet har fungerat när det gäller järv i Norrbotten, och studien visar att det har gått från succé i början till missnöje och tappad tilltro i dag. Det beror framför allt på att svenska staten låtit ersättningen halka långt efter vad lagen kräver. Den har i princip legat stilla på 200 000 kronor per järvföryngring sedan 2002. Samtidigt har både renköttspriserna och kostnaderna för att leva och arbeta i järvområden ökat. Regeringen höjde visserligen till 225 000 kronor i budget- propositionen 2023/24, men det är högst oklart varför den valt den summan. Ersättningen borde i själva verket ligga på närmare 525 000 kronor i dag.

– Ja, Viltskadecenters senaste beräkningar landar däromkring, säger Hanna Pettersson som är humanekolog vid University of York och en av författarna till studien.
– Många renskötare som vi har intervjuat uppfattade att staten gör allt för att slippa betala, och beskrev att de känner sig som rovdjursuppfödare snarare än köttproducenter.

Minskat renskötselanslag

Det är inte nog med att ersättningsnivån har halkat efter. Regeringen har dessutom minskat sametingets renskötselan- slag med tio miljoner från och med 2026. De pengarna har i stället blivit en del av de 81 miljoner som regeringen under 2026 ville använda för att minska vargstammen.

– Det är upp till sametinget att avgöra vilken del av sin budget de behöver krympa, men man kan väl konstatera att en minskad budget drastiskt försvårar möjligheten att öka ersättningsbeloppet till samebyarna, säger Hanna Pettersson.

Implementerades i Afrika

När ersättningssystemet infördes 1996 var det unikt, och till en början var det alltså fram-
gångsrikt. Det inspirerade till liknande program i andra delar av världen, till exempel för lejon i Afrika. Att koppla ersättningen till förekomsten av rovdjur i stället för dödade renar gjorde att det skapades en anledning till att tolerera rovdjuren av ekonomiska skäl. På så sätt var det framgångsrikt och bidrog till att järvstammen ökade.

Järvarna blev sannolikt färre i norr

Studien av järvarna i Norrbotten visar att de blev fler fram till 2012. Men sedan har det gått utför. Under perioden 1996 – 2012 stod Norrbotten för 63 procent av alla dokumenterade järvföryngringar i Sverige, i genom-
snitt 46 föryngringar per år. Men under perioden 2013 – 2023 stod Norrbotten bara för 29 procent av föryngringarna, eller i snitt 29 föryngringar per år. Att järvarna i Sverige trots det blivit något fler under den här perioden beror på att stammen spridit sig söderut.

Det är svårt att slå fast hur mycket järvarna i Norrbotten faktiskt har minskat i antal. Fram till vintern 2024/2025 har de inventerats genom att man räknat hur många lyor som finns. På senare år har det blivit svårare att inventera på grund av mildare vintrar och sämre snöförhållanden. Det kan innebära att inventerarna har missat fler föryngringar än tidigare.

– Det är svårt för oss att avgöra vad som är vad här, hur stor andel av minskningen som förklaras av bristande inventering och vad som förklaras av bristande överlevnad eller illegal jakt etcetera, säger Hanna Pettersson.

Forskarna bedömer ändå att järvstammen med hög sannolikhet har minskat i Norrbotten. Vissa områden där det har funnits lyor är tomma nu, samtidigt som järvstammen har ökat i andra län. Från och med vintern 2024/2025 inventeras järvarna med hjälp av DNA. Det innebär att man räknar individer i stället för att leta lyor. Men det är fortfarande oklart om det kommer att ändra uppfattningen om antalet järvar.

Frustration både hos samebyarna och länsstyrelserna

Hanna Pettersson har uppfattningen att läget just nu är sådant att alla misstror systemet. Många samebyar uppfattar att staten, och som förlängning myndigheterna, gör allt för att betala ut så lite ersättning som möjligt, inklusive genom att försvåra dokumentationen av järv. Men även myndigheterna och länsstyrelserna är frustrerade över att staten inte höjer ersättningen och över problemen inom inventeringen.

– Myndigheterna misstror också samebyarna till viss del, säger hon. Till exempel att de ska manipulera rapporteringen av järv för att få mer betalt.

Hanna Pettersson menar att det är mycket som behöver göras för att återställa förtroendet mellan samebyarna och myndigheterna, men att ett första viktigt steg och en signal till samebyarna är att åtgärda ersättningen. Därefter tror hon att det kan bli lättare för parterna att sätta sig ner gemensamt och ta tag i allt annat.

Olika system för olika rovdjur

Det är för övrigt inte bara ersättningssystemet för lodjur, varg och järv som fungerar dåligt. Skador orsakade av björn och kungsörn ersätts också. Men där får samebyarna betalt med ett fast belopp utifrån samebyns storlek i yta. För vissa samebyar som är små men som har hög tät- het av björn, har det varit katastrofalt eftersom en ytterst liten del av de faktiska skadorna då ersätts.

– Man har nyligen öppnat upp för att justera betalning- en för björn utifrån täthet. Men budgeten är fortfarande begränsad så vad jag vet har detta ännu inte gett full täckning för kostnaderna, säger Hanna Pettersson.

Det kan tilläggas att när det gäller rovdjursskador på tamdjur som kor, får och hundar har Sverige ett helt annat system. Där får djurägaren full kompensation för varje djur som dödas eller skadas, och värdet justeras uppåt varje år baserat på inflationen.

Redaktionen har gjort upprepade försök att få ett uttalande från samiskt håll men har inte fått något svar.

Bosse Johansson, Foto Günter Lenhardt, Natalia Kollegova

Artikeln tidigare publicerad i Våra Rovdjur 3/2026