Den 3 december 2024 röstades EU:s förslag om ändrad skyddsstatus för varg igenom inom Bernkonventionen. Därmed är det klart att bilagorna till Bernkonventionen justeras och vargens status ändras från strikt skyddad art till skyddad. Ändringen kommer att träda i kraft den 7 mars 2025. Nästa steg är att EU-kommissionen nu kan föreslå en ändring av EU:s art- och habitatdirektiv.
Bernkonventionens ständiga kommitté har beslutat att sänka vargens skyddsstatus från ”strikt skyddad” till ”skyddad”. Detta sker efter att EU tidigare i år antagit ett liknande förslag. Denna ändring kommer att ge medlemsstaterna ytterligare flexibilitet när det gäller att förvalta sina lokala vargpopulationer. Men eftersom vargen förblir en skyddad art kommer medlemsstaternas bevarande- och förvaltningsåtgärder fortfarande att behöva uppnå och upprätthålla en gynnsam bevarandestatus. Detta innebär alltså inte att Sverige per automatik kan tillåta en mer omfattande jakt på varg än i dagsläget. Licensjakten på varg 2025 berörs heller inte av detta beslut.
Landsbygdsministerns perspektiv utan tydlig analys
Enligt landsbygdsminister Peter Kullgren har beslutet varit nödvändigt på grund av en ”stadig” ökning av vargstammen och dess påstådda negativa konsekvenser för lantbrukare.
– Sverige har varit pådrivande i att få till den här sänkningen. Det är glädjande att våra ansträngningar ger resultat. Vargstammen har ökat stadigt och även otryggheten. Allt fler lantbrukare får sina djur rivna eller dödade. Det här beslutet kommer leda till att handlingskraften mot vargattacker i Sverige nu kan bli starkare, säger landsbygdsminister Peter Kullgren i ett pressmeddelande.
Dock innebär beslutet fortfarande att för att kunna jaga varg måste den gynnsamma bevarandestatusen, för Sveriges del 300 individer, vara uppfylld. Så någon utökad handlingskraft för Sveriges del innebär det egentligen inte så länge inte detta antal sänks.
Dessutom saknas en tydlig och uppdaterad analys av hur omfattande problemen egentligen är. Statistik om djur som rivits av varg visar visserligen att vissa områden periodvis varit mer utsatta. Men det är oklart hur stor del av dessa incidenter som kan relateras till brister i förebyggande åtgärder, som rovdjursavvisande stängsel och andra skyddsåtgärder.
Det är också anmärkningsvärt att påståendet om ”otrygghet” bland befolkningen inte underbyggs med konkreta undersökningar. Opinionsundersökningar om vargfrågan visar ofta en splittrad bild, där en stor del av befolkningen inom EU stödjer skyddet av vargen. Endast en mindre andel uttrycker stark oro. En av de senare större undersökningarna i EU visar att en överväldigande del av befolkningen är för strikt skydd av vargen. Detta innebär att sänkningen av skyddsstatusen i praktiken går emot folkets vilja.
Mer om en av de senaste undersökningarna här:
https://rovdjur.se/eus-landsbygdsbor-har-sagt-sitt-vargen-bor-fa-fortsatt-strikt-skydd/
Ekologisk och social hållbarhet?
Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari menar att den nya skyddsstatusen ger Sverige möjlighet att bedriva en ”ekologiskt och socialt hållbar” rovdjurspolitik. Detta uttalande väcker många frågor.
Forskning visar att vargen spelar en avgörande roll i ekosystemen, bland annat genom att reglera populationer av klövvilt och främja biologisk mångfald. Minskad skyddsstatus riskerar att leda till ökat jakttryck, vilket kan få negativa konsekvenser för ekosystemens balans.
Vad gäller social hållbarhet är det viktigt att påpeka att konflikter mellan människor och varg sällan handlar enbart om vargens närvaro, utan ofta om ekonomiska och kulturella faktorer. Det är tveksamt om en sänkning av skyddsstatusen i sig löser dessa problem.
Det är också viktigt att återigen betona att för att kunna tillåta jakt på varg i Sverige måste den gynnsamma bevarandestatusen, idag 300 individer, vara uppfylld.
Symbolisk seger med politiska motiv
EU-minister Jessica Rosencrantz framhåller beslutet som ett exempel på framgångsrikt svenskt påverkansarbete inom EU. Samtidigt kan detta ses som en symbolisk seger, särskilt för Sveriges del, snarare än en praktisk lösning. Kritiker menar att Sveriges pådrivande agerande riskerar att urholka det internationella skyddet för hotade arter, vilket kan få långtgående konsekvenser för bevarandearbetet i hela Europa.
Att sänka vargens skyddsstatus inom Bernkonventionen är ett kontroversiellt beslut som både lyfter fram och ignorerar viktiga aspekter av vargfrågan. För att beslutet ska bli meningsfullt och hållbart krävs att Sverige och andra medlemsstater fokuserar på helhetslösningar som tar hänsyn till såväl ekologiska som sociala faktorer. Utan detta riskerar vargen att bli en symbol för kortsiktiga politiska vinster snarare än långsiktig bevarandepolitik.
Stora skillnader regionalt
Beslutet att sänka vargens skyddsstatus har mött kritik från naturvårdsorganisationer och forskare från hela Europa som varnar för att det kan underminera många års arbete med att bevara arten. EU-kommissionens analys från 2023 konstaterade visserligen att vargpopulationer ökar i de flesta medlemsländer, dock är det stora skillnader mellan olika regioner. Vissa populationer, som den skandinaviska, är fortfarande mycket sårbara. Att generalisera och sänka skyddsstatusen för hela arten riskerar att försämra situationen i länder där vargen inte är lika stabilt etablerad.
Läs gärna dessa två väl underbyggda invändningar från värnarorganisationerna LCIE och EAWC:
https://rovdjur.se/tva-initierade-invandningar-mot-nedklassningen-av-vargen-i-eu/
Varför söker inte Sverige EU-bidrag för skyddsåtgärder?
Kritiker pekar även på behovet av mer fokus på konfliktförebyggande åtgärder, exempelvis större satsningar på rovdjursavvisande stängsel, ersättningar till drabbade lantbrukare och utbildningsinsatser för att öka förståelsen för vargens roll i ekosystemet. I beslutet står också att investeringar i lämpliga skadeförebyggande åtgärder fortfarande är nödvändiga för att minska predationen på boskap. Kommissionen kommer även att fortsätta att hjälpa medlemsstaterna och berörda parter att utforma och genomföra sådana åtgärder genom finansiering och andra former av stöd. Hittills har inte Sverige sökt något ekonomiskt bidrag över huvud taget för detta från EU.
Barbro Edlund, Photo: Staffan Widstrand/Swedensbigfive.org
Fotnot: Åtta länder röstade bifall till förslaget – Andorra, Armenien, EU, Georgien, Island, Norge, Nordmakedonien, Moldavien, Liechtenstein, Serbien, Schweiz, Ukraina. Röstade nej gjorde Montenegro, Storbritannien, Bosnien och Hercegovina, Monaco och Albanien. Tunisien och Turkiet avstod från att rösta.
