Citatet i rubriken kommer från Giulia Testa som arbetar med rewilding. När hon kom från Italien till Sverige såg hon fram emot orörd vildmark och mängder av vilda djur, särskilt rovdjur. Men hon blev besviken. Viljan att skydda, och acceptera, de vilda djuren upplever hon som betydligt större i mer tätbefolkade Italien som har minst 3000 vargar. Hon menar också att vi har normaliserat ett utrotningsscenario och vi behöver påminna folk om att det inte är det normala.
Italien har bara två tredjedelar av Sveriges yta och nästan sex gånger så många invånare. Ändå finns där ungefär tio gånger så många vargar som i Sverige plus 200 björnar, och till skillnad från Sverige tillåter man inte jakt på dem.
Krossad dröm om vild natur i Sverige
Giulia Testa från Italien har kunnat jämföra. Hon har en magisterexamen i miljörätt och arbetar med olika projekt för Rewilding Europe på distans från Landskrona i Skåne. Giulia hade förhoppningar om att få se mycket vild natur när hon kom till Sverige.
– Jag hade stora förväntningar. Jag trodde att jag skulle kunna åka ut i skogen och se mycket fler vilda djur, särskilt rovdjur, säger hon. Jag trodde inte att Sverige hade ett så litet antal rovdjur och jag visste inte att Sverige bryter mot EU-lagarna och tillåter troféjakt.
Giulia trodde att det skulle finnas gott om rovdjur eftersom Sverige är ett glest befolkat land jämfört med Italien. På Sveriges yta på 450 000 kvadratkilometer bor det 10,5 miljoner människor, medan Italien bara har en yta på 302 000 kvadratkilometer och 58,7 miljoner invånare.
10 gånger så många vargar i Italien
Ändå finns det alltså ungefär tio gånger så många vargar i Italien som Sverige. Den senaste officiella siffran som är ett par år gammal talar om 3 300.
– Men det finns uppskattningar som visar att det finns ännu fler i dag, säger Giulia.
I Sverige fanns det enligt varginventeringen 2023/24 ungefär 375 vargar. Det är en minskning med 20 procent jämfört med 2022/23, och får regeringen med landsbygdsminister Peter Kullgren i spetsen som den vill ska vargarna bli ännu färre. Regeringen anser inte att det finns plats för mer än 170. Bland annat menar den att vargarna dödar alldeles för många tamdjur. 2023 dödades eller skadades 432 får och getter och 23 nötkreatur i Sverige enligt SLU:s viltskadestatistik.
Acceptans trots stora tamdjursskador i Italien
I Italien tar vargarna många fler tamdjur som byte. En del bönder skyddar djuren med boskapsvaktande hundar och elstängsel, och det finns organisationer som hjälper till med att skaffa hundar, stängsla och övervaka. Men trots det dödades 8 400 får och getter, 1 400 nötkreatur och 300 hästar och åsnor 2019 enligt en rapport från Bernkonventionen. Liksom i Sverige betalar staten en viss ersättning till bönderna för dödade djur.
Att Italien ändå accepterar vargarna beror enligt Giulia på att den stora allmänheten anser att rov- djuren har rätt att finnas i naturen, att det inte finns någon jaktkultur som i Sverige och att Italien följer EU-lagstiftningen och inte tillåter jakt.
– Det finns inte i vår kultur att hantera samexistensen med rovdjuren på det sättet, för jakt handlar inte om samexistens, säger hon. Vi har gott om bevis på att det fungerar bättre med andra mer etiska metoder än jakt.
Vargen har aldrig varit helt utrotad i Italien. Det har alltid funnits både varg och björn i den mellersta delen av landet.
– Därför finns det också en acceptans för rovdjuren även bland bönderna där, säger Giulia. I norra Italien har varg och björn kommit tillbaka efter att ha varit försvunna, och där har det varit fler konflikter. Men även där är acceptansen större än i Sverige.
Starka miljöskyddsorganisationer
Det förekommer tjuvjakt och det har hänt att vargar har dött när de ätit av förgiftade djurkroppar som lagts ut i naturen. Men någon legal jakt förekommer alltså inte. Inte ens skyddsjakt.
– Djurskydds- och miljöorganisationerna är så starka att de lyckas stoppa det om lokala myndigheter försöker, säger Giulia. Det blir också starka protester från folk i allmänhet.
400 vargar en timmes bilresa från Rom
Det är betydligt lättare att få se varg i Italien än i Sverige. För en tid sedan var Giulia på besök i Abruzzo-
regionen ungefär en timmes bilresa från Rom. Där finns det omkring 400 vargar.
– Jag vandrade uppför ett berg i Nationalparken Sirente Velino när jag såg fyra vargar, säger hon. Det var bara en timmes vandring från en by.
Eftersom det är gott om rovdjur har det också vuxit upp en organiserad viltturism med skådning av både varg och björn i Italien. Ofta organiserad av lokala naturguider med egna företag. En verksamhet som tillför landsbygden både pengar och arbetstillfällen.
Skjuten björnhona skapade stora protester
När det gäller brunbjörn så har Italien bara runt 200 björnar medan Sverige har över 2 000. Men medan björnarna blir fler i Italien så blir de färre i Sverige på grund av jakten. Att döda en björn i Italien är inte populärt. Ett exempel på det är historien om björnhonan Amarena, som var en av ungefär 60 björnar i Abruzzoregionen.
Amarena hörde hemma i Nationalparken Abruzzo, Lazio och Molise, men brukade även vandra runt i samhällena runt nationalparken. Ett beteende som med all säkerhet hade ifrågasatts starkt i Sverige. Men där accepterade man det och det var inte därför Amarena orsakade starka känslor.
Den 31 augusti 2023, samtidigt som den rekordstora licensjakten på 649 björnar pågick i Sverige, gick Amarena och hennes två åtta månader gamla ungar genom orten San Benedetto dei Marsi. Där sköts hon ihjäl av en privatperson. Mannen hävdade att han sköt av rädsla eftersom björnen gått in på hans tomt i utkanten av samhället. Men han fick ingen förståelse för att han skjutit den fridlysta björnen. Tvärtom blev det en våldsam reaktion.
Nationalparkschefen ifrågasatte att skytten handlat i självförsvar, eftersom Amarena aldrig visat sig aggressiv mot människor. Han fick medhåll av Abruzzoregionens guvernör som kallade händelsen för obegriplig. Även Italiens miljöminister kritiserade skjutningen, kallade det en allvarlig händelse, och sa att man skulle göra allt man kunde för att ta hand om de två björnungarna.
Tio dagar senare samlades 2 000 personer för att protestera mot Amarenas död. Folkmassan krävde strängare straff för den som skadar vilda djur och fler bevarandeåtgärder, inte bara i Abruzzo utan i hela Italien.
Behöver höja rösterna i Sverige
Så även om det förekommer konflikter har rovdjuren en mycket starkare ställning i Italien jämfört med i Sverige, och folk tar ställning på ett annat sätt.
– Vi protesterar mer högljutt än ni gör, säger Giulia.
– Både italienska djurskydds- och miljöorganisationer, experter och folk i allmänhet höjer rösten, och nästan varje vecka är det något arrangemang som handlar om samexistens med rovdjuren.
– Det är det som gör hela skillnaden. Jag tycker att man också i Sverige borde utbilda och säga ifrån när det behövs, säger hon. Man har normaliserat ett utrotningsscenario och vi behöver påminna folk om att det inte är det normala. Rovdjuren har funnits här i årtusenden innan vi började utrota dem.
Bosse Johansson, Foto privat
Artikeln är tidigare publicerad i Våra Rovdjur 4/2024
