Svenska Rovdjursföreningen har tillsammans med ett antal europeiska miljöorganisationer som ingår i European Alliance for Wolf Conservation skrivit en gemensam protest till EU-kommissionen om att vargens skyddsstatus eventuellt kan försvagas.

Du kan läsa en fri översättning av brevet nedan:

”European Alliance for Wolf Conservation (EAWC), som företräder de underskrivna organisationerna och på civilsamhällets vägnar förespråkar ett mer effektivt bevarande av vargen (Canis lupus) i Europa, vill uttrycka sin besvikelse och djupa oro över EU- kommissionens ordförande Ursula von der Leyens uttalande om vargens bevarandestatus i Europa. I uttalandet uppmanades lokala myndigheter i olika medlemsstater att fullt ut använda befintliga undantag i art- och habitatdirektivet samt även lämna in information för att ompröva vargens bevarandestatus i EU:s medlemsstater.

Idag expanderar vargpopulationerna i vissa delar av Europa då arten återvänder till områden där den förföljts och utrotats under förra århundradet. I andra delar av Europa hålls antalet vargar på oacceptabelt låga nivåer för att hindra populationens naturliga tillväxt. En ökande ekologisk medvetenhet och de nuvarande skyddsbestämmelserna på både nationell och europeisk nivå har tveklöst gynnat vargens återkomst. Men vargens återkomst till Europas skogar och landskap är långt ifrån säkrad. Enligt Large Carnivore Initiative for Europe kan den nuvarande positiva trenden lätt vända, eftersom det finns stora problem som inte har lösts. Många av dem har inte ens adresserats än. Det är därför beklagligt att EU-kommissionens ordförande signalerar – i strid med vetenskapssamfundets rekommendationer – att vargens bevarandestatus är säkrad och att jakt kan användas mer fritt för att lösa potentiella konflikter.

Det råder ingen tvekan om att vargens framtid i Europa står inför många utmaningar. De initiativ som har satts i gång av många medlemsstaters regeringar för att förhindra skador inom boskapssektorn och främja samexistens är inte tillräckliga, särskilt i länder där vargen varit frånvarande i årtionden. Dessutom är systemen för populationsräkning i olika länder inte enhetliga, vilket ger en felaktig bild av vargens faktiska status. I tillägg till detta saknar många länder fortfarande förvaltnings- och bevarandeplaner som av politiska skäl inte har godkänts eller genomförts. Tjuvjakten är ett annat allvarligt hot mot vargpopulationernas återhämtning i Europa.

Vi vill också belysa att i vissa länder, som Sverige och Finland, har det generösa användandet av undantag enligt artikel 16 i art- och habitatdirektivet rättfärdigats med socioekonomiska intressen, medan undantagen i själva verket används för rekreationella jaktändamål. Andra EU-medlemsstater har använt sig av undantaget för att begränsa skador på boskap. Effekterna har dock visat sig vara blandade, och ofta har skadorna istället ökat. Dessa undantag från art- och habitatdirektivets bestämmelser är bekymmersamma. Istället för att uppmana lokala myndigheter att göra detta baserat på subjektiv ”erfarenhet” bör undantag från den strikta skyddsnivån för vargen begränsas till situationer där vetenskaplig forskning tydligt stödjer slutsatsen att jakt är den enda effektiva lösningen i en specifik situation. Denna begränsade praxis skulle också bidra till mer acceptans för vargen på landsbygden och främja samexistens, eftersom jakt aldrig kan vara en permanent lösning så länge vargen är en del av de europeiska ekosystemen och landskapen.

EAWC förordar att vargens skyddsstatus ska förbli som den är idag, samtidigt som vi kräver en snabbare förändringstakt i arbetet med att främja och förespråka samexistens med stora rovdjur. Genom att främja olika åtgärder, som samordnade europeiska populationsräkningsprotokoll (eftersom dessa djur inte känner till gränser), öka användningen av icke-dödliga förebyggande åtgärder, säkerställa att de genomförs korrekt och anpassas till den specifika kontexten samt förespråka acceptans och tolerans gentemot vargen genom utbildning och information, är det möjligt att säkerställa denna nyckelarts långsiktiga bevarande. Detta är i sin tur avgörande för att öka ekosystemens motståndskraft mot klimatförändringar och andra miljökriser.

För att sammanfatta vill vi nämna den nyligen godkända ”Nature Restoration Law,” som ålägger Europeiska medlemsstater att återställa 20 procent av land- och havsområden fram till år 2030 för att stoppa förlusten av biologisk mångfald och motverka klimatkrisen. Med tanke på dessa åtaganden skulle det vara kontraproduktivt att stödja en lägre skyddsnivå för vargen. Istället bör fokus ligga på att arbeta tillsammans för icke-dödliga lösningar för att uppnå samexistens med vargen, som är en nyckelart i våra europeiska ekosystem.

European Alliance for Wolf Conservation: