Lodjur
Vetenskapligt namn
Lynx lynx (Linnaeus 1758)
Familj
Lodjuret tillhör familjen kattdjur (Felidae) och är Sveriges numera enda vilda kattdjur. I världen finns tre andra arter lodjur; iberiskt lodjur som bara finns i Spanien och kanadensisk lo som tillsammans med rödlo (bobcat) bara finns i Nordamerika.
Utseende
De flesta lodjur har fläckig päls. Sommarpälsen är ljust gulrödbrun med mörkare fläckar och vinterpälsen ljusare och gråare. Lons svans är kort med en svart svansspets och öronen har svarta tofsar. Bakbenen är längre än frambenen, vilket ger den ett lite framåtlutat utseende. Normalvikten för fullvuxna hanar är 20-25 kilo. Fullvuxna honor väger 16-20 kilo. Kroppslängden är ungefär en meter och mankhöjden 60-75 centimeter.
Levnadssätt
Vuxna lodjur lever ensamma. Hanar och honor går för sig själva förutom honan när hon har ungar. Ungarna går tillsammans med honan i ungefär ett år. Under parningstiden i mars-april blir de mer sociala och markerar sitt hemområde med urin. På nätterna ropar de högt.
Utbredning
Ungefär en tiondel av Europas lodjur finns i Skandinavien. Lodjuret finns även i Finland, Baltikum och delar av Centraleuropa, vidare genom det ryska taigaskogsbältet ända bort till östligaste Sibirien.
Fortplantning
Honan har en dräktighetstid på cirka 70 dagar och föder oftast 2-3 ungar på våren.
Föda
Den huvudsakliga födan är rådjur i södra och mellersta Sverige och ren i norr. Lodjuret äter även dovhjort, fälthare, skogshare, orre och tjäder och kan döda räv. I Finland finns lodjur på många platser där rådjuret saknas och där äter de framförallt hare och skogsfågel. Till skillnad från Sveriges andra stora rovdjur äter lodjur inte av kadaver.
Hotkategori
Lodjuret är klassat i hotkategorin sårbar (VU) på den svenska rödlistan 2020.
Antal i Sverige
Enligt den senaste inventeringen från vintern 2023-2024 finns det mellan 1076 och 1477 lodjur i Sverige. . Antalet har minskat med 27 procent sedan 2009.
Internationella lodjursdagen firas den 11 juni varje år.
Hotkategori:
Sårbar (VU)
Hot:
Jakt, liten genetisk mångfald
Antal:
Ca 1 052-1 436 (1 okt 2021)
SLU Artdatabanken/Rödlista. Hotstatus på den svenska rödlistan bedöms utifrån internationellt vedertagna kriterier som baseras på flera olika riskfaktorer.
- Livskraftig (LC)
- Nära hotad (NT)
- Sårbar (VU)
- Starkt hotad (EN)
- Akut hotad (CR)
- Nationellt utdöd (RE)
- Utdöd i vilt tillstånd (EW)
- Utdöd (EX)
Lodjuret i naturen
För den som vill uppleva lodjuret i naturen är snöspårning det bästa alternativet. När man följer ett lospår i snö ska man vara uppmärksam på att om flera djur färdas tillsammans så kan de gå så exakt spår i spår att man kan behöva följa spåret långt för att avgöra hur många individer det rör sig om. Man bör alltid följa spåren bakåt för att inte störa djuren.
Tassavtryck
Lodjurets spårstämpel är 7-9 centimeter lång. Det som skiljer lodjurets spår från räv, hund och varg är att en av de två främsta tårna sticker fram längre än den andra. Även järv har en tå som sticker längre fram än de andra, men järven har fem tår i tassavtrycket och går även ofta på häl. Lodjur har normalt klorna indragna men det händer att man ser tydliga kloavtryck i spåret. Läs mer om hur man känner igen spår i vår Spårguide.
Lodjursspår mäter 7-9 centimeter från längst ut på yttersta tån till längst bak på mellanfotsdynan.
Urinmarkeringar
Under vårvintern markerar lodjuren sitt hemområde med urin genom att spreja kiss på en grankvist, enbuske, stenblock eller husknut. Kisset hamnar 40-60 centimeter upp från marken och syns oftast inte, men luktar kraftigt som vanlig katturin.
Spillning
Det är sällan man ser spillning från lodjur. Den är oftast mörk och innehåller lite hår och saknar stora benbitar, till skillnad från typiska räv- och vargspillningar.
Lodjursspaning
Under brunsten i mars-april kan du få höra ropande lodjur. Då kan det dessutom vara lite lättare att få syn på dem. Spana på långt avstånd till en plats där du vet lodjuret passerar. Om du har tur kan du få se lodjuret i skymningen eller höra dem ropa när nattmörkret omslutit dig.
Lodjurets påverkan på ekosystemet
Lodjuret påverkar ekosystemen där de lever på fyra grundläggande sätt:
- Lodjuret är ett topprovdjur som tar bytesdjur som är betydligt större än sig själva. De kan påverka antalet rådjur, dovhjortar och kronhjortar vilket i sin tur påverkar de skador som hjortdjuren gör på växande gröda. Hjortdjuren är dessutom ofta inblandade i trafikolyckor vilket kostar samhället stora summor varje år.
- De lämnar gott om rester till andra djur som järv, mård, kungsörn och duvhök.
- Lodjur dödar även mindre rovdjur som räv – en art som finns i betydligt större tätheter än lodjuret.
- Bytesdjuren blir mer på sin vakt i områden där det finns stora rovdjur och håller sig därför undan de platser där rovdjuren ofta jagar.
Inventering av svenska lodjur
I Sverige är det länsstyrelsen som inventerar lodjur på uppdrag från
Naturvårdsverket.
Inventeringen pågår mellan första oktober och sista februari. Grunden i inventeringen är att ta reda på hur många familjegrupper – i lodjurens fall honor med ungar – som finns i hela landet. Utifrån antalet familjegrupper uppskattas det totala antalet individer med hjälp av olika kvoter för olika delar av landet.
Läs mer om detta på SLU Viltskadecenters hemsida.
I Sverige används generellt det som kallas snoking vid inventering av lodjur. Naturbevakare och vilthandläggare från länsstyrelsen utgår antingen från tips som kommit in via appen Skandobs eller telefonsamtal, eller så kör de bil längs vägar där chansen är god för att hitta spår. Detta går endast att göra när det finns snö.
En annan metod för att hitta familjegrupper av lodjur är att sätta ut viltkameror. Det används allt oftare eftersom snöfria vintrar har blivit vanligare i Sverige. En kamerafälla (åtelkamera) monteras då på en strategisk plats där lodjur kan förväntas passera. Under senare år har familjegrupper konstaterats på detta sätt.
Förföljelse och jakt
Förföljelse
Fram till idag har lodjuret framför allt jagats för sin päls. Kring 1860 hade jakten varit så intensiv att lodjuren hade försvunnit från Götaland och ett par årtionden senare från större delen av Svealand. Avskjutningen var omfattande och enstaka år sköts hundratals djur. År 1920 ansågs endast en spillra finnas kvar i delar av Jämtlands och Västernorrlands län och 1927 fridlystes därför lodjuret.
Efter fridlysningen började en långsam återhämtning. År 1950 uppskattade Naturvårdsverket antalet till 175 lodjur och på 1970-talet var de över femhundra individer. Fram till 1980-talet hittades det inga föryngringar söder om Gästrikland, Dalarna och Värmland. Mellan 1974 och 1983 halverades lodjursstammen i Norrlands inland på grund av jakt. Flera åtgärder infördes efter detta, jakttiderna ändrades och från 1991 fredades lodjuret i hela landet. Efter detta har ”kontrollerande skyddsjakt” skett med undantagsregler.
Vid tiden för EU-inträdet 1995 fanns det uppskattningsvis runt 2 000 lodjur i renbetesområdet och ungefär 650 lodjur söder därom. På 2000-talet återinfördes jakt på lodjur i flera län.
Jakt
Mänsklig jakt är det största hotet mot lodjuren. Det gäller illegal jakt, men även den jakt som myndigheter tillåter, när den blir för omfattande. Därför är en huvuduppgift för Svenska Rovdjursföreningen att verka för att illegal jakt upphör och att motverka alltför omfattande legal jakt på rovdjur.
Svenska Rovdjursföreningen är emot en årligen återkommande jakt på lodjur. Arten är strikt skyddad enligt EU:s art- och habitatdirektiv och stamreglerande jakt är enligt EU:s rekommendationer inte förenligt med direktivet. Föreningen accepterar att skyddsjakt på specifika djurindivider som specialiserat sig på tamdjur, om alla andra tillgängliga alternativ i form av rovdjursavvisande stängsel och att ta in tamdjuren över natten har uttömts.
Svenska Rovdjursföreningens vision för lodjuret
Ingen stamreglerande jakt på lodjur
Svenska Rovdjursföreningen anser att det inte ska finnas någon årligen återkomnande stamreglerande jakt på lodjuren så länge som de är klassificerade som strikt skyddade av EU. Där det finns rovdjursindivider som ställer till med problem så anser vi att skyddsjakt är godtagbart som sista utväg, när alla andra möjligheter är prövade.
En betydande del av den europeiska lodjurspopulationen finns i Sverige. Därför vilar ett extra stort ansvar på Sverige som naturvårdsnation att skapa bra livsbetingelser för detta stora rovdjur som under flera gånger i vår moderna historia visat sig vara känsligt för jakt. Vi måste även beakta den genetiska mångfalden bland lodjur i Skandinavien eftersom vi vet att den är låg, därför är invandring från Finland viktig.
Svenska lodjur har planterats ut i Polen och Kroatien. Det finns diskussioner om att återinföra lodjur till Storbritannien. Det är tydligt att lodjurets överlevnad i vårt land inte enbart är en nationell fråga för Sverige.
Beakta lodjurens påverkan på våra ekosystem
Sveriges rovdjursförvaltning måste se de positiva effekter som en större lodjurspopulation kan ha som förvaltare av bytesdjur så som rådjur och dovhjort, vilket i sin tur leder till att andra arter som kungsörn och duvhök får mer kadaver att äta på.
Läs mer om Naturvårdsverkets nationella förvaltningsplan för lodjuret här.
Sveriges stora & små rovdjur
Vad vet du om rovdjuren du delar ditt avlånga land med?
Visste du att en björn kan äta 1/3 av sin vikt i bär varje dag? Att lodjurshonan kan lämna sina ungar i upp till 24 timmar för att jaga? Att vargföräldrar kan hålla ihop livet ut och uppfostrar sina valpar tillsammans? Nedan kan du läsa på om de stora och de små.
