Brunbjörn
Vetenskapligt namn
Ursus arctos (Linnaeus 1758)
Familj
Brunbjörnen är en av åtta björnarter i familjen björnar i världen. De mest storvuxna brunbjörnarna finns på Kamtjatka i östligaste Sibirien och i Kodiak i sydvästra Alaska, Nordamerika.
Utseende
Brunbjörnen är ett större däggdjur, brun till färgen med rundade former, stort huvud, en puckel över skuldrorna och en sluttande rygg. Tassarna är stora och breda och svansen kort.
Levnadssätt
Vuxna hanar lever ensamma förutom under parningstiden. Det gör även honor utan ungar. Under brunsten på försommaren kan björnhanar röra sig över stora områden på 100-800 kvadratkilometer. När han hittar en hona kan han stanna med henne upp till ett par veckor. Både hanar och honor parar sig ofta med flera partners. Fosterutvecklingen avstannar i ett tidigt stadium till dess att honan går i ide. De oftast två-tre ungarna föds sedan i januari-februari och stannar med honan upp till två år.
Utbredning
Brunbjörnen finns i de nordliga delarna av hela norra halvklotet, från Euroasien till Nordamerika. I Sverige finns brunbjörn från mellersta Värmland, norra Närke, Västmanland, norra Uppland och norrut.
Fortplantning
Ägglossning sker i samband med parning. Dräktighetstiden är totalt sju till åtta månader, men fostrets utveckling avstannar tidigt för att återupptas i samband med att honan går i ide. De oftast två till tre ungarna föds i idet under januari-februari.
Föda
Brunbjörnen är en allätare som mest äter myror, bär och växter, men äter gärna kadaver och kan dessutom slå ren eller älgkalvar. På vintern då den ligger i ide äter den ingenting.
Hotkategori
Antal i Sverige
Enligt den senaste beräkningen som genomfördes 2023 finns det mellan 2080 och 2823 brunbjörnar i Sverige. Det genomsnittliga antalet björnar är 2448 vilket är en minskning med över 25% sedan 2008.
.
Hotkategori:
Nära hotad (NT)
Hot:
Legal och illegal jakt
Antal:
Ca 2 771 – 2 980 individer (2017)
SLU Artdatabanken/Rödlista. Hotstatus på den svenska rödlistan bedöms utifrån internationellt vedertagna kriterier som baseras på flera olika riskfaktorer.
- Livskraftig (LC)
- Nära hotad (NT)
- Sårbar (VU)
- Starkt hotad (EN)
- Akut hotad (CR)
- Nationellt utdöd (RE)
- Utdöd i vilt tillstånd (EW)
- Utdöd (EX)
Brunbjörnen i naturen
Tassavtryck
Brunbjörnens spårstämpel mäts på baktassen och är från 9 (årsunge) till 26 centimeter lång. Baktassen är ganska lik en människofot men den innersta tån, ”stortån”, är minst på björnen. Klorna på baktassen är mindre än på framtassen men syns inte på hårt underlag. Framfotsstämpeln lämnar normalt inte spår efter hälen och därför mäts mellanfotsdynans bredd som är från 5 (årsunge) till 17 centimeter (stor äldre hanbjörn).
Eftersom björnen ligger i ide under vintern är det endast under senhöst och vår som man kan se spår i snö. Det går ibland att hitta spår på barmark men trots sin storlek lämnar björnen inte tydliga avtryck i skogsmark. På barmark hittar man deras spår framför allt på skogsvägar. Läs mer om hur man känner igen spår i föreningens Spårguide.
Spillning
Björnens spillning är ofta iögonfallande på grund av sin storlek, men den kan variera mycket i utseende och storlek. När björnen äter växter blir spillningen lite lik en komocka. När den äter myror blir den korvliknande och delar av myror kan ses i spillningen. Bärspillningen är mest karaktäristisk och visar på att maten går fort genom en björn.
Spana på björn
För den som vill uppleva brunbjörn är en natt i ett björngömsle bästa alternativet. Hos Wild Nordic Sweden utanför Kungsberg i Gästrikland finns ett gömsle, se mer här. Men det går även att hitta spår av brunbjörn i naturen.
Brunbjörnens påverkan på ekosystemet
I ekosystemet
- Brunbjörnen äter kadaver och fungerar därför som städare i naturen.
- Genom att äta stora mängder blåbär och lingon kan den sprida frön långt.
- Brunbjörnen tar älgkalvar under sommaren och kan därför påverka älgtätheten.
Inventering av svensk brunbjörn
Brunbjörn inventeras främst genom att jägare skickar in spillningsprov och rapporterar observationer av björn under älgjakten. En samlad beräkning av björnstammens storlek görs bara vart femte år. Däremot görs insamlingen av björnspillning inte gemensamt över hela landet, utan insamlingen begränsas till vissa län per år.
För att räkna fram ett uppskattat antal individer av brunbjörn i landet används dna-analys på spillning som samlats in i det område som inventerats av framför allt frivilliga från allmänheten, men även av personal från länsstyrelsen. Läs mer om björnspillningsinventeringen här.
Förföljelse och jakt
Förföljelse
Björnen har funnits i hela Sverige förutom på Gotland. I Småland, Östergötland och Västergötland försvann björnen redan på 1700-talet. I Svealand fanns det björn fram till mitten på 1850-talet. I Gävleborg sköts den sista björnen 1877, I Värmland och Västernorrland 1878 och i Dalarnas län 1897. I Härjedalen, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten utrotades aldrig björnen. 1927 fredades björnen, bland annat genom att Kungliga Vetenskapsakademien hade engagerat sig, även om visst skydd funnits sedan 1910. Detta anses ha räddat björnen från utrotning i Sverige.
På 1930-talet började björnstammen växa igen. 1943 återinfördes jakt i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland, men trots detta ökade antalet björnar något. Under 1970-talet var björnstammen åter igen illa ute. Allmän jakt var då bara tillåten i Gällivare och Jokkmokks kommuner samt i Jämtland. Den olaga jakten ansågs vara omfattande. Antalet björnar i landet var då mellan 400 och 600 individer. Från 1981 ersattes den allmänna jakten med licensjakten och efter det har stammen ökat. 1994 låg björnstammens storlek på 1075 individer och år 2008 var det en toppnotering på 3300 individer. Efter det har antalet björnar i landet minskat något, framför allt på grund av en större tilldelning i licensjakten men även på grund av frikostig skyddsjakt i renbetesland.
Jakt
Mänsklig jakt är det största hotet mot brunbjörnen i Sverige. Det gäller illegal jakt, men även den jakt som myndigheter tillåter, när den blir för omfattande. Därför är en huvuduppgift för Svenska Rovdjursföreningen att verka för att illegal jakt upphör och att motverka en stamreglerande, årligen återkommande legal jakt.
Svenska Rovdjursföreningen är emot en årligen återkommande jakt på brunbjörn. Arten är strikt skyddad enligt EU:s art- och habitatdirektiv och stamreglerande jakt är enligt EU:s rekommendationer inte förenligt med direktivet. Föreningen accepterar skyddsjakt på specifika djurindivider som specialiserat sig på tamdjur, om alla andra tillgängliga alternativ i form av rovdjursavvisande stängsel och att ta in tamdjuren över natten har uttömts.
Svenska Rovdjursföreningens vision för brunbjörnen
Ingen årligen återkommande jakt
Svenska Rovdjursföreningen menar att det finns plats för mycket mer brunbjörn i Sverige, inte minst i de södra delarna av landet som är en del av brunbjörnens ursprungliga och naturliga utbredning.
Vi anser att det inte ska finnas någon årligen återkommande stamreglerande jakt på de strikt skyddade rovdjuren. Där det finns rovdjursindivider som ställer till med problem anser vi att skyddsjakt är godtagbart som sista utväg om alla andra möjligheter är prövade. När EU väljer att inte längre klassa brunbjörnen som strikt skyddad kan föreningen acceptera stamreglerande jakt.
Ekosystemet får bestämma antalet
Vår vision är att vi har så många rovdjur som ekosystemet tillåter och att det främst är rovdjuren som ska reglera våra bytesstammar. Mänsklig jakt kan sedan få ta del av de bytesdjur som finns kvar.
Sveriges stora & små rovdjur
Vad vet du om rovdjuren du delar ditt avlånga land med?
Visste du att en björn kan äta 1/3 av sin vikt i bär varje dag? Att lodjurshonan kan lämna sina ungar i upp till 24 timmar för att jaga? Att vargföräldrar kan hålla ihop livet ut och uppfostrar sina valpar tillsammans? Nedan kan du läsa på om de stora och de små.
