Naturfotografen Mårten Lundgren medverkar ibland i Våra Rovdjur, främst med artiklar som handlar om rovfåglar och ugglor. Nu kan vi även njuta av hans fina bilder och kåserande upplevelser i naturen en gång i månaden här på sajten. I detta kåseri berättar han om en tuff sparvuggla som trotsade vinterstormarna.
Den tuffa sparvugglan
Den annars så dunkla och mystiska skogen har under natten förvandlats till en ljus och vacker plats med stora, spretande trädsilhuetter. Gigantiska snöflingor yr omkring i den kylslagna nordanvinden. Stundtals är det nästan som att de kommer farande från sidan, de flyger fram genom skogssalarna med full kraft mellan de snötyngda träden. Skogen här är av en ganska så gammal karaktär, vilket gör att lågor och kjolgranar i vanliga fall begränsar siktdjupet. Men idag när snön faller så ihärdigt begränsas sikten om möjligt ännu mera.
Försiktigt vandrar jag fram längs det jag tror är stigen. Marken är helt snötäckt och stigen osynlig idag. Ändå vet jag att det är i just den riktningen som jag nu vandrar som jag ska ta mig för att nå fram till mitt mål. Det knarrar under fötterna och de kalla vindarna riktigt biter i kinderna så det värker, vilket inte är så konstigt då termometern visade -11 grader då jag åkte hemifrån. På ryggen har jag min ryggsäck och på axeln bär jag min kamera med teleobjektiv. Även om det är precis lika mycket packning som jag alltid har med mig, känns den idag minst dubbelt så tung. Snön är ganska så djup och därmed tung att pulsa fram i. Mitt mål idag är att besöka den lilla sparvugglan som jag vet bor en bit längre in i den här äldre delen av skogen.
Eftersom sparvugglans bohåla ligger i en sänka, precis intill en mosse med en liten tjärn ute i mitten, är det ganska lugnt och stilla här. De starka vindarna hittar inte ned hit utan blåser ut över det skyddande berget. Det här blir perfekt tänker jag och finner en plats med utsikt över de träd där sparvugglan brukar hålla till. Försiktigt tar jag fram mitt sittunderlag med renskinn uppepå, häller upp en kopp varmt te och sätter mig ned med en av de gamla tallarna som ryggstöd. Här kommer jag sitta lika bekvämt som som en kung i väntan på att sparvugglan ska dyka upp. Det är otroligt tyst och stilla, det enda som hörs är de knakande ljud som kommer från de svajande trädkronorna som vinden trots allt får tag i.
En första kopp te blir en andra, en tredje… Jag hinner till och med peta i mig en del av matsäcken. Tystnaden är verkligen helt brutal, nästan så att jag börjar tvivla på att det ens finns några djur kvar i skogen. Men precis då jag försiktigt sippar lite på det varma teet och bränner mig på tungan händer det! Sparvugglan dyker upp från ingenstans och sätter sig på en gren inte långt ifrån mig. Givetvis inte på någon av de grenar där jag hoppats att den skulle sätta sig, men ändå bra sett ur ett fotoperspektiv. Den lilla sparvugglan är minsann en lite tuff rackare som en blåsig dag som denna ger sig ut från boet och trotsar de hårda vindarna. Den sätter sig tillrätta på grenen och skakar av sig lite snö som den fått uppepå sin vackra fjäderdräkt.
Försiktigt lyfter jag min kamera från den lilla grop jag gjort åt den i snön precis intill mig. Jag ställer skärpan och gör några bilder. Sparvugglan sitter så fint och putsar sig på grenen framför mig, det blir några bilder till innan jag stannar upp. Nu burrar hon upp sig och blir nästan dubbelt så stor. Sannolikt är detta ett knep den lilla ugglan har för att få in luft mellan de små fjädrarna, vilket isolerar den bättre mot den stränga vinterkylan. Jag tar några bilder till innan jag sänker kameran för att även få uppleva denna händelse med mina egna ögon.
Försiktigt och helt ljudlöst sparkar den lilla ugglan med sina tarsar, en tars i taget, fram och tillbaka för att få bort snön från tallgrenen den sitter så stilfullt uppepå. Därefter ger hon ifrån sig några små visslande rop innan hon försiktigt sluter ögonen en liten stund. Det är tydligt att hon är medtagen av det stränga vintervädret. Jag gör några bilder till på den blundande sparvugglan. En så fin liten rovfågel detta är, så uttrycksfull och charmig!
Genom åren har jag många gånger haft turen att få uppleva just sparvugglan här i Kolmårdsskogarna. Varje gång är verkligen något extra och efter varje tillfälle är jag fast besluten om att det senaste gången också var det bästa mötet. Men i efterhand är det svårare att säga vilket som varit det allra bästa. Alla mötena har haft något unikt över sig, vilket gör det väldigt svårt att säga att ett möte varit bättre än det andra.
Att få uppleva naturen på det här sättet och komma så nära är verkligen något jag är mycket tacksam över. Dessa möten känns personliga och visar naturen från en helt annan sida än den vi är vana vid då vi tar en promenad i skogen. Det blir så tydligt att naturen har en helt egen rytm som inte behöver passa in i något schema eller i några ekonomiska kalkyler. I naturen finns det bara en regel – att överleva…
Text och foto Mårten Lundgren
”Ända sedan jag var en liten pojke har jag fascinerats av fotografins krafter, samtidigt som jag beundrat de människor som kunnat skapa sina egna bilder. Kanske är det därför inte så konstigt att jag under alla år studerat många bilder i alla dess former. Vissa har talat till mig lite extra och sitter därmed kvar på näthinnan, även känslan jag fick då jag första gången betraktade bilden finns kvar. Det här är starka bilder som med all sannolikhet alltid kommer att finnas med mig på ett eller annat sätt. Ett sådant exempel är John Bauers illustrationer från sagoberättelserna om och troll och väsen i skogen.
Mitt intresse för naturen har också alltid varit starkt och någonting självklart för mig. Skogen är en plats som på många sätt alltid känts som ett andra hem. Kanske beror detta på att min släkt har sina rötter här i de dunkla Kolmårdsskogarna, norr om Norrköping.
Jag finner det både roligt och givande av att vara ute i skog och mark med min kamera för att hitta ”bilder” att göra. Ibland blir det landskap, andra gånger blommor, men det jag kanske brinner allra mest för är djurmöten. Det är något speciellt att stå öga mot öga med ett vilt djur.
Vill ni titta mer på mina bilder så finner ni ett urval här på min Instagram (https://www.instagram.com/maarten_lundgren/) eller min blogg (https://ml-naturephotography.blogspot.com/).”
