Naturmötet – Den lilla tornfalken

Naturfotografen Mårten Lundgren medverkar ibland i Våra Rovdjur, främst med artiklar som handlar om rovfåglar och ugglor. Nu kan vi även njuta av hans fina bilder och kåserande upplevelser i naturen en gång i månaden här på sajten. I detta kåseri berättar han om en liten rovfågelfavorit – tornfalken.

Två fina möten med samma tornfalk

Som många av er säkert redan känner till består stora delar av Östergötland, mitt landskap, av vidsträckt slättlandskap. I detta platta jordbrukslandskap ligger det gårdar med jämna mellanrum och marken mellan gårdarna består av fält och åkrar. I södra och norra delen ser dock Östergötland lite annorlunda ut. Där är skog den biotop som dominerar landskapet mest.

För tornfalken är detta landskap med de vidsträckta fälten riktigt tilltalande. Att det sedan finns stenrösen och skogsdungar ute på slätterna är såklart heller inte något negativt. Kort sagt – Östergötlands vidsträckta slätter är på många sätt ett idealiskt landskap för tornfalken.

Många av gårdarna som ligger här på Östgötaslätten har såklart stora ladugårdar. På dessa är det inte alls ovanligt att det sitter tornfalksholkar. Om man passerar förbi dessa gårdar händer det att det sticker upp ett eller flera nyfikna falkhuvuden i holkens öppning. De stora svarta falkögonen betraktar den som passerar med stor vaksamhet och nyfikenhet.

Genom mina år som naturfotograf har jag förstått att det är viktigt att veta var det finns tornfalksholkar, inte minst i häckningstid. Det är viktigt att inte komma för nära och störa under tiden då det finns ungar i holken. Något annat än att häckningen ska bli så bra som möjligt vill såklart ingen.

Liten och snabb

Men det fina med tornfalkarna är också att de ofta sitter utanför holken, gärna i något träd, på en telefonstolpe eller annan förhöjd plats där de har bra utsikt. Då kan man fotografera utan att störa. Ett annat vanligt beteende hos tornfalken är att den precis som ormvråkar sitter längs vägkanterna på viltstängslets stolpar. Härifrån kan de snabbt slänga sig iväg för att fånga sitt byte, eller kalasa på något som blivit påkört av en bil. Just smågnagare är utan tvekan favoritfödan, även om insekter också finns på menyn. Kanske har du någon gång sett en mindre fågel med spetsiga vingar stå still i luften över ett fält? Fågeln rör snabbt på vingarna, vilket kallas för att ryttla. I så fall kan det mycket väl vara en tornfalk som håller på att jaga. Även om tornfalken inte är lika snabb som en pilgrimsfalk tillhör den ändå de snabbaste fåglarna och är en mästare på att flyga. Ibland så pass snabb att vi människor inte hinner med att följa dem med vår blick.

Den lilla snabba falken är ett fint fotoobjekt, tycker jag. Kanske är det inte bara den vackra fjäderdräkten, utan också dess snabbhet och väl utvecklade färdighet i att flyga som gör denna fågel så otroligt spännande att studera och fotografera?!

Jag har haft turen att göra fina bilder på tornfalk vid flera tillfällen. Två av dem minns jag lite extra.

Den ena tillfället var under försommaren 2024, då jag verkligen hade turen på min sida. På en liten grusväg inte långt från en ladugård där tornfalkarna häckar kom jag åkandes långsamt i min bil. Jag hade fått syn på några älgar som stod längre bort på fältet och det var dem jag tänkte fotografera. Plötsligt kom en tornfalk flygandes i en rasande fart, precis framför bilen och vidare ut över åkern. I näbben hade den lilla tornfalken en liten mus och på en stenhäll som stack upp en bra bit ut på fältet landade falken. Här satte hon sig och började festa på musen som hon sannolikt precis fångat. Tornfalken slet och drog och snart hade den lilla tornfalken satt i sig hela musen. Det är både första och hittills enda gången jag har fått se en tornfalk äta.

Oberörd av kameran

En morgon i höstas hade jag ytterligare ett möte med vad jag absolut tror är samma tornfalk på nästan samma plats. Tidigt på morgonen, i samma stund som solen gick upp, kom jag åkandes vid en av alla de ladugårdar där jag vet att tornfalkarna håller till. Denna morgon var det helt tomt i holken. Däremot satt tornfalken så fint uppe på ladugårdstaket och spanade i morgonens allra första solljus. Naturfotografen i mig gjorde att jag bara var tvungen att stanna och göra en bild. Försiktigt hissade jag ned fönstret på bilen, greppade min kamera med det stora teleobjektivet och riktade den mot falken på taket. Hade det varit en ormvråk eller annan skygg rovfågel hade det inte varit värt mödan att ens hissa ned fönstret, de är otroligt vaksamma och skygga. Tornfalken däremot brydde sig inte det minsta om ljudet från kameran. Hon satt lugnt kvar och verkade njuta av den varma morgonsolen, samtidigt som hon spanade ut över fälten. Sannolikt var det alldeles strax dags för henne att fånga ett byte att äta till frukost efter en lång och lite kylslagen natt. Eftersom att jag ogärna ville störa henne där hon satt så fint på taket, gjorde jag mina bilder och åkte sedan vidare.

Vissa morgonrundor för djurspaning är helt klart bättre än andra, det är tydligt det…

Text och foto Mårten Lundgren

”Ända sedan jag var en liten pojke har jag fascinerats av fotografins krafter, samtidigt som jag beundrat de människor som kunnat skapa sina egna bilder. Kanske är det därför inte så konstigt att jag under alla år studerat många bilder i alla dess former. Vissa har talat till mig lite extra och sitter därmed kvar på näthinnan, även känslan jag fick då jag första gången betraktade bilden finns kvar. Det här är starka bilder som med all sannolikhet alltid kommer att finnas med mig på ett eller annat sätt. Ett sådant exempel är John Bauers illustrationer från sagoberättelserna om och troll och väsen i skogen.

Mitt intresse för naturen har också alltid varit starkt och någonting självklart för mig. Skogen är en plats som på många sätt alltid känts som ett andra hem. Kanske beror detta på att min släkt har sina rötter här i de dunkla Kolmårdsskogarna, norr om Norrköping.

Jag finner det både roligt och givande av att vara ute i skog och mark med min kamera för att hitta ”bilder” att göra. Ibland blir det landskap, andra gånger blommor, men det jag kanske brinner allra mest för är djurmöten. Det är något speciellt att stå öga mot öga med ett vilt djur.

Vill ni titta mer på mina bilder så finner ni ett urval här på min Instagram (https://www.instagram.com/maarten_lundgren/) eller min blogg (https://ml-naturephotography.blogspot.com/).”