Vi ger aldrig upp! Liksom tidigare år överklagar Svenska Rovdjursföreningen även 2025 års licensjakt på varg. Denna gång listar vi 59 (!) punkter som tydligt borde tala för att Sverige inte ska kunna tillåta licensjakt på varg.
Länsstyrelserna i Värmland, Västmanland, Örebro och Västra Götaland beslutade den 7 oktober om licensjakt på totalt 30 vargar, sex familjer. Jakten ska starta den 2 januari 2025. De revir som ska ”tas bort” är Salungen i Värmland, Kesberget i Västmanland, Klyftamon i Västra Götaland och Mjuggsjön och Tiveden i Örebro län.
Svenska Rovdjursföreningen har begärt att Förvaltningsrätten i Luleå stoppar jakten. Som grund för vår begäran har vi framfört 59 (!) punkter med invändningar, bland annat följande:
– Den svenska vargstammen har inte uppnått gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverkets underlag anger att antalet vargar i Sverige kan vara minst 300 under förutsättning att minst en invandrarvarg med friska gener vart femte år får en avkomma som bidrar till den svenska vargstammen. Annars krävs det att antalet vargar uppgår till minst 1700 djur för gynnsam bevarandestatus. En tillräcklig invandring av genetiskt viktiga vargar har inte skett och därför har inte vargen gynnsam bevarandestatus i Sverige. Det strider dessutom mot EU-domstolens dom i mål C-674/17 Tapiola att beakta vargpopulationer i Norge och Ryssland (länder utanför EU), vilka har ett sämre artskydd, vid bedömningen av referensvärdet för gynnsam bevarandestatus.
– Det finns inget godtagbart ändamål med jakten. Beslutsmyndigheten måste visa – med rigorösa vetenskapliga underlag enligt EU-domstolens Tapiola-dom – att ändamålen med jakten kommer att uppnås. Föreningen menar i likhet med flera forskare att det saknas stöd för att legal jakt kommer att leda till att minska ”de socioekonomiska konflikterna”, minska ”människors oro” och öka acceptansen för vargen. Snart 15 år med svensk licensjakt på varg har uppenbarligen inte gett någon mätbar effekt på människors acceptans för vargen eller lett till minskad illegal jakt på varg. Resultatet är snarare det motsatta.
– Jakten är oproportionerlig med tanke på andra negativa konsekvenser som det för med sig att utplåna hela revir. Ett exempel är de företag som livnär sig på vargens närvaro och som bedriver vildmarksturism kopplat till ett specifikt revir, en näringsverksamhet som ger skatteintäkter och arbetstillfällen på landsbygden. Besluten tar inte hänsyn till dessa intressen utan gynnar ensidigt de intressen som vill bedriva jakt, särskilt jägare som drivs av ett irrationellt hat av varg.
– Besluten är inte förenliga med varken 23 c § jakt- förordningen (1987:905) eller artikel 12 och 16 i EU:s art- och habitatdirektiv (rådets direktiv (92/43/EEG) om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Årliga beslut om licensjakt på en hotad art går emot hela syftet med direktivet, som är att medlemsstaterna ska inrätta ett strikt skyddssystem för vissa arter, bl.a. varg. Besluten är inte heller förenliga med EU:s rättspraxis i de nyligen meddelade avgörandena mot Spanien (C 436/22) och Österrike (C 601/22).
Foto Pixabay
