Den magnifika berguven, Sveriges största uggla, har haft det svårt på senare år. Det största hotet är strömförande elledningar som fågeln, på grund av sin storlek, nuddar av misstag när de spanar efter byten. Men projekt pågår tillsammans med elbolagen för att göra elstolparna säkra.
Berguven är Sveriges största uggla och den häckar i hela landet. Men på senare år har den haft det svårt. I Skåne, östra Småland och Ångermanland, där fåglarna inventeras varje år, har reviren och häckningarna minskat. En anledning är att fågelinfluensan drabbat berguvarna hårt. Men annars är eldöd den vanligaste dödsorsaken numera.
Tjuvjakt, boplundring och miljögifter
Berguven betraktades länge som ett skadedjur och under 1800-talet och första halvan av 1900-talet utsattes den för en omfattande förföljelse. Staten betalade länge ut skottpengar till den som sköt en uv. Den fridlystes inte i hela landet förrän 1950. Men även efter det har det förekommit tjuvjakt och boplundring. Från slutet av 1950-talet drabbades berguven också hårt av miljögifter. Uvarna dog, eller fick inte ut några ungar. Vid en inventering som gjordes 1974 – 1975 hittades bara 191 revir i Sverige.
Positiv trend har vänt
Tack vare att miljögifterna förbjöds, och genom att Projekt Berguv som födde upp och satte ut ungar startades, vände trenden så småningom. När Birdlife Sverige gjorde den senaste riksinventeringen 2019 – 2020 så hittade man 458 revir i landet. Sedan dess har det inte gjorts någon riksinventering. Men i de tre områdena där man har fortsatt att inventera varje år har trenden tyvärr vänt. Berguvarna har blivit färre igen, och då särskilt i Skåne. I Skåne fanns det 24 revir 2020. Elva par häckade och födde 16 ungar. Men 2024 fanns det bara elva revir, och fem häckande par som födde nio ungar kvar.
Fågelinfluensa och eldöd stort hot
Arne Hegemann, som är forskare och docent på Biologiska institutionen vid Lunds universitet, är den som vet mest om berguvarna i Skåne. Han arbetar också ideellt för Skånes Ornitologiska Förening med att inventera berguv, och säger att fågelinfluensan förmodligen är orsak till att de minskat så mycket på senare år.
-Vi hade de första fallen hösten 2020, säger han. Olika arter drab- bas olika hårt. Men berguv och pilgrimsfalk hör till dem som råkat riktigt illa ut.
Det stora hotet mot berguven i dag är annars eldöd. 40 procent av alla återupphittade ringmärkta berguvar har dödats av elnätet. Berguvarna sitter ofta på stolpar i de lokala ledningsnäten. Om deras stora, långa vingar kommer i kontakt med två ledningstrådar samtidigt blir det kortslutning och de dör. Var tionde stolpe är dessutom jordad, och då räcker det med kontakt med en ledningstråd för att de ska dö. Deras beteende gör också att de drabbas extra hårt av eldöd.
-En berguv flyger inte omkring när den letar efter byte, säger Arne. Den sitter en kort stund på ett ställe och spanar efter byte och flyger sedan 100 meter till ett nytt ställe. Den kan sitta på 70 – 90 olika platser under en natt.
Hoppfullt samarbete med elbolagen
Det finns 1,4 miljoner 20-kilovolt- stolpar i det lokala elnätet i Sverige. Bara i Skåne finns det 100 000 stolpar. Arne har tillsammans med bland andra Thomas Birkö från Ångermanland startat ett samarbete med energibolagens branschorganisation Energiföretagen för att isolera ledningsstolparna, i första hand runt kända häckningsplatser.
-Elbolagen har förstått problemet och de har börjat göra saker. Men det finns många stolpar kvar att isolera, säger Arne.
Att isolera stolparna är inte så svårt. Det behövs bara ett enkelt plastskydd på 1 – 1,5 meter. Men strömmen måste stängas av och det behövs personal som utför arbetet. Sedan räcker det inte att isolera i de kända reviren. För när ungfåglarna flyger runt och letar nya revir löper de stor risk att komma i kontakt med oisolerade stolpar på andra ställen.
-Därför hoppas jag att elbolagen ska få in det som rutin att isolera stolparna när de gör underhållsarbete, säger Arne.
Bättre förutsättningar i Tyskland
Arne har rötterna i Tyskland, och det var där han började att intressera sig för berguv. I Tyskland och Holland har kurvan för antalet berguvar till skillnad mot i Sverige gått starkt uppåt.
-Om det vore likadant i Skåne som i Tyskland skulle vi ha mellan 200 och 400 revir bara i Skåne. Den enda skillnaden jag kan se är elnätet, säger han. I Tyskland och Holland är det lokala elnätet inte luftburet längre.
Inte bullerkänsliga
De flesta berguvarna i Skåne häckar i aktiva bergtäkter. Även om det pågår bullrigt arbete runtomkring och det kör lastbilar så blir de inte störda. Så länge samma sak händer hela tiden vänjer de sig.
-Vi har ett bra samarbete med täktbolagen så att de inte ska störa häckningen, säger Arne. De flesta är stolta över att de har berguv.
-Däremot kan det bli problem om uvarna häckar i en nedlagd täkt, för där händer inte samma saker hela tiden. Det kan vara helt tyst en period, och sedan kan det komma folk som grillar och badar till exempel. Då blir fåglarna störda och kan misslyckas med häckningen.
En utmaning att inventera
Att inventera berguv är ett krävande arbete. Arne har några medhjälpare. Några med större områden och några med tillsyn över ett visst revir. Men själv beräknar han att han lägger ner mellan 400 och 500 timmar ideellt arbete om året.
-Det är inte lätt att inventera. Det är en utmaning, säger han. Men har man en gång fastnat för arten så är det värt det. Det är en fantastisk fågel, lite mystisk. Att se den i ögonen är helt speciellt.
Inventeringen börjar redan i januari. Då går han ut och lyssnar efter berguv på kvällarna. Han har också lyssningsboxar till hjälp. De fungerar ungefär som en viltkamera, men spelar in ljud i stället för bild. Han besöker kända revir och letar efter spår som spillning och bytesrester. I april och maj letar han efter bon för att notera häckningsframgången och ringmärka ungarna. I juli går han ut och lyssnar efter tiggande ungar för att hitta häckningar som tidigare missades.
Det är viktigt att veta hur många ungar som föds. Berguvar lever länge, och populationen kan hålla sig på en ganska stabil nivå i många år även om det inte föds några ungar. Sedan kan den krascha plötsligt eftersom alla fåglarna blir gamla och dör. Det har man sett med andra fågelarter som lever länge.
Föds upp i fångenskap och släpps
När Arne började inventera för tio år sedan hade han kontakt med Projekt Berguv Skåne som födde upp och släppte ut berguvsungar. Projektet har upphört, men Nordens Ark i Bohuslän och Skånes Djurpark i Skåne föder fortfarande upp ungar som släpps varje år. De senaste åren har folk från elbolagen varit med när ungarna från Skåne Djurpark släpptes. Många som var där hade aldrig sett en berguv. Men på så sätt fick de se vilken fågel det är som de behöver hjälpa till att skydda.
-Det gick mycket bättre än förväntat, säger Arne. Det är en helt annan sak när de får se fågeln än när man bara pratar om den. Att få se den i ögonen på nära håll.
Trots den negativa utvecklingen på senare år är Arne optimistisk.
-Jag hoppas att fågelinfluensan muterar vidare så den inte drabbar berguvar längre. Det har vi sett med tärnor, säger han. Och att vi får några bra år med många ungar.
Hemliga häckningsplatser
Berguvens häckningsplatser hålls hemliga i dag eftersom man vill skydda fåglarna mot äggtjuvar och illegal jakt samt mot störningar från fågelskådare eller fotografer. Men han tror att problemet med illegal jakt är större i länder som Tyskland och Holland där man jagar mycket hare och fasan, och jägarna tycker att berguven konkurrerar med dem om bytesdjuren.
Berguven är en toppredator och är liksom alla andra rovdjur oerhört viktig för ekosystemet. Arne anser att det finns för mycket rykten och okunskap om rovdjur och att vi behöver jaga dem mindre.
-Det är viktigt med rovdjur överhuvudtaget, säger han. Som människor måste vi acceptera att de finns. Vi kan inte säga att det inte finns plats för dem. Vi måste kunna leva tillsammans.
Bosse Johansson , Foto Arne Hegemann, Michael Pelz
